Trötta fötter

Mina fötter ser lite trötta och ledsna ut, tror inte de gillar att det har blivit vinter igen.

Vänster foten är faktiskt ledsen på riktigt, den tror att den är i rätt läge på bilden, men den har fel. Tog bara en halvtimme att övertala och massera den rätt igen. Men nu känns det som att den är helt fel och musklerna kämpar med att få den "rätt" igen. Är inte vän med min kropp just nu.
Bättre lycka imorron hoppas jag. God natt.

Bildbomb av lekparkshäng

I tisdags var jag och barnen iväg på bebis/barnträff, det var jättetrevligt och det var betydligt bättre väder än vad det ser ut som på bilderna. Kom på att jag inte har varit här sedan 2 augusti 2008 :) Gissa vad som hände här då?

Det kändes väldigt speciellt att gå ner för backen, som ledde fram till den platsen som syns på bilden nedan. Den här gången gick jag inte jämte min blivande make utan med våra två barn istället :) 

Det var alltså här vi gifte oss för snart 4 år sedan, tiden bara springer iväg.

 "Mamma de växer gräs på taket, tokkit."

Min livlige lille son hittade en tant och farbror som han ville leka med och de bara skrattade när han drog med sig farbrorn till ett träd för att visa att det satt fast. Man kan inte säga att han speciellt blyg iallafall inte för vuxna, barn däremot kan han vara lite reserverad för tycker det borde vara tvärt om.

Tänkte att det skulle bli jättemysiga bilder, tänk så fel jag hade. Men om en månad eller två så kommer det var grönt på buskar och träd, då får jag dit igen och ta mysiga bilder för nu blev det ju mest deppigt. Ni får helt enkelt tänka er att det är soligt och mysigt för det var det.

Då fotar vi lite från andra hållet i parken, ser ni det är staket och häck runt hela så barnen har bara ett stället att rymma på och det ser ni på det andra kortet här ovanför, den röda porten. Här kommer vi nog spendera mycket tid framöver. Så hembygdsparken i Ljungby får helt klart godkänt, får vara där lite mer innan vi sätter nåt slutgiltigt betyg :)

Det blev en del bilder fler kommer en annan dag, jag kan ju inte lägga ut allt idag heller :)

Jag hade rätt!

Kan inte påstå att jag är speciellt stolt över mig själv när jag inser att jag hade rätt igår när jag idiotförklarade mig själv. 

Bebisen har ätit tre, TRE gånger inatt. De senaste nätterna har han inte ätit alls, så typiskt alltså. Inte nog med de så tändes taklampan halv åtta imorse och det skulle läsas Alfons. Som tur var så satt mamma i köket så hon kunde läsa medan jag kämpade i mig frukosten.

Det är tydligen lördag idag, vad ska man hitta på då? Eftersom det är svinkallt ute så vägrar jag vara ute någon längre stund men är jättesugen på att ut och gå, det går ju lixom inte riktigt ihop.

Det är långlördag idag oxå, vilket innebär att affärerna är öppna till tre, borde kanske åka ner och leta efter en klänning till kommande fylleårresa, kom på att det bara är två veckor tills vi ska iväg och jag har ingen klänning :/ 

Vilken lyx egentligen, nu kom det precis en liten pojke och sålde tidningen, kunde han inte sålt lunch oxå så hade jag sluppit åka iväg :) Fast vette tusan om jag skulle ha köpt den maten. Tänk så många som hade fingrat på den? Blö.

Nu läser mig son kvällsposten, han kollar annonserna. Men de är ju inte så konstigt när jag tänker efter de är ju färgglada :) 

Nu ska jag ta och lägga över bilderna från kameran så de kan blir lite bilder i den här bloggen igen :) Så under dagen kommer det bli en bildbomb här inne :)

Vad gör jag uppe så här sent?

Idiotförklarar mig själv lite, klockan är halv tolv och jag sitter uppe! Jag ska gå och lägga mig med de är upptaget på toa så då utnyttjar jag tiden till att blogga lite, har ju varit lite dåligt med uppdatering ikväll eller vad säger ni?

Maken är på afterwork så nu känns det ju som jag sitter uppe och väntar, varför gör jag alltid de? Pucko säger jag bara. Det hade ju varit en sak om jag skulle åka och hämta honom men det tror jag inte att jag behöver så det är ju inte därför jag sitter uppe. Var det något bra på tv då? Nej de kan man ju inte säga, vet knappt vad det är som visas. Så nu tänker jag sluta vara en chokladdryck och gå och lägga mig istället. God natt!

Plastparty och utsvävning

Glömde ju skriva om plastpartyt som jag och mamma var på igår, det var nog det snabbaste partyt jag har varit på och de var inte något negativt alls. Tycker hon som höll i det var kanon, inte så mycke utsvävningar och säljsnack så jag köpte faktiskt två grejer, en nappflaska och en riskokare för micron.

Fyllde i att jag vill ha ett party "lite senare", till hösten hade det varit kul att ha ett. Tycker det är väldigt vuxet att gå på plastparty, det var ju sånt mamma gjorde när jag var liten och nu gör jag de. Börjar jag bli gammal? Asså jag är närmare 30 än 20, hur gick det här till?! Jag fyllde väl nyss 20 var singel och student, eller? Nu 6år senare så är jag gift har två barn och går på plastpartyn. Undra hur livet ser ut om ytterligare 6år? jag är feg och vågar inte gissa, kommer ju gissa så in i bängen fel iallafall.

Upptäckte innan att jag rev mig själv när jag tog på mig leggingsen imorse, visst de sved ju som sjutton när jag körde ut till öppna förskolan men trodde bara att det var nåt som kliade på benet, men där hade jag fel De blödde ju från benet, hur sjutton lyckas jag? Just nu har jag 5 blåmärken på ena benet och 7 på det andra plus ett tjusigt rivmäke. Så nu har jag kommit på något negativ med min älskade vagn, jag får blåmärken på smalbenen, för jag går in i bromsen hela tiden och sen kör jag över fötterna på mig själv oxå, fråga mig inte hur jag lyckas för det vet jag inte!

Fullt ös

Idag har det varit full fart hela dagen. Började med öppna förskolan i ett församlingshem utanför stan. Idag var det min tur att vara nyckelansvarig, vilket innebar att jag skulle vara där först för att kunna låsa upp (där av nyckelansvarig) och icke att förglömma mjölken som skulle med, som ingen drack av och jag glömde så klart att ta hem den, så det blir ju kul om två veckor när vi kommer dit men då är det inte jag som har nyckeln iallafall :)

Jobbfia i mitt lilla huvud vaknade till, det finns ingen ledare där så vi bara pratar och fikar men jag fick ju jättemånga idéer på vad man kan hitta på, får se om jag orkar ta tag i det. Funderar lite på att göra en lera att ta med nästa gång så får de barn som vill leka med det, lite synd att jag inte tänkte på det inför idag får då hade vi kunnat påskpyssla. Eller vad säger jag pyssla nej för sjutton men jag hade kunnat ta med lite tips och material så hade de andra föräldrarna kunnat pyssla och inget jädra glitter, jag hatar glitter!

Sen blev det marknad med Sanna, vi blev lite besvikna. När vi var små så var marknaden så mycket större och det fanns ju saker att köpa i var enda stånd (och stånd var ju skitkul att säga, nu är det vara lite kul). Nu var det krimskrams och köksluckor överallt. Hittade en ensam liten gubbe inklämd i en liten låda, han sålde tydligen lotter men det skulle lika gärna kunna ha varit ett litet dass med ett stort fönster på :)

Sonen ville ju ha allt, det var ju spännande saker överallt men ingenting som mamma ville köpa så vi gick till leksaksaffären istället. Där var vi kvar i 40 min, fanns ju tåg, bollar och bilar som man kunde leka med och allt jag föreslog att vi skulle köpa fick svaret " Nej, nej, nej" av sonen, men tillslut så hittade vi ett par innebandy klubbor och en boll som han kunde tänka sig att köpa. Då sprang han fram med till kassan, slängde upp bandyklubborna på disken och talade om att han skulle köpa den. Så jag hann precis fram så jag kunde betala, eftersom hans pengar är slut och han har inte hunnit köpa nya ännu :)

När vi kom hem så blev det sjukgymnastik, leka med lera och fika.

En annan gång när det lektes med lera. Gissa vem som gjort denna blomman?

Men nu när vårmarknaden har varit så måste det ju vara vår på riktigt även om de hotar med snö i helgen.

Dag 30- Ett sista ögonblick

Vad ska jag fylla det här sista inlägget i min lista med. Jo ett sista ögonblick, men fy det får mig bara att bara tänka på ledsamma tråkiga saker så det får bli ett kort inlägg och sedan hoppas jag att detta inte blir det sista ögonblicket på den här bloggen. Det finns en fortsättning även efter att "min lista" har tagit slut jag lovar :)

Tack för den här tiden listan du har varit både rolig, tråkig, prestationsångestframkallande, spännande och du har satt lite press på mig att skriva minst ett inlägg per dag. Men nu är det dags att säga farväl och jag hoppas att vi ses någon annan gång i någon annans blogg. Tack och hej!

Och ni kära läsare jag hoppas att ni finns kvar även efter att listan försvinner!

Treårings funderingar del 1

Skriver del ett eftersom jag förmodligen kommer kunna skriva både en del 2 och 15 ;)

Ofta undrar jag över vad min treåring tänker, idag blev jag väckt av att han sa:

"Måste köpa nya pengar, mina pengar slut, min plånbok är tom."

Ja det är mammas oxå, undra just var han ska köpa sina pengar och vad han ska betala med?

Sen har han börjat med att skrika som Tarzan och sen peka på en kroppsdel som han har slagit i, det är då jag ska fatta att han vill krypa upp i knät och gosa och sen ska jag blåsa på det som gör ont. Testade faktiskt om det fungerade tvärtom och tänka sig efter en stund så trillade polletten ner. Förstå stod han bara och tittade på sin vrålande mamma men sen fick jag en kram och lite salivblandad blås på huvet så då fick jag ju sluta vråla :)

Vill ni ha tips på hur man äter majskrokar? Jasså inte, synd för er för här kommer det iallafall :) Man äter dem på tvären, alltså man biter på dem på mitten så att man får två små stumpar som sticker ut ur mungipan så man ser extra intelligent ut, eller nej just det man ser inte klok ut. Om man inte är 3år för då är man bara söt.

Måste få vara liten ibland fast man är stor kille. <3

Dag 29 – Mina ambitioner

Stor i orden - liten på jorden!

Min stora utmaning och ambition just nu är att bli mer positiv, men livet är ju så mycket enklare om jag är pessimist. Tänk då behöver man aldrig bli besviken när något dåligt händer för det har jag ju redan bearbetat redan innan eftersom allt jag gör blir skit och dåligt, eller?

Fast å andra sidan så när något bra händer så orkar jag inte glädja mig heller eftersom jag redan har deppat över hur dåligt det skulle gå. Det här med livet är inte lätt alltså :)

Ska jag ha någon ambition kring bloggen kanske? Jo men det borde jag nog ha, nåt mål för annars kommer den rinna ut i sanden snart och är den väl där under så är jag för lat för att gräva fram den igen. Så tänk, tänk, tänk usch blir ju helt matt har inte tänkt på väldigt länge så får nästan tänkvärk i huvet. 

Men tror jag fortsätter som jag har gjort innan, jag skriver mina tankar för att rensa hjärnan så att den inte exploderar och sen när det är någon som läser bloggen och kommenterar antingen i bloggen eller säger något till mig så blir jag jätteglad :) Man kan ju kryssa i de där reaktionsrutorna oxå så vet jag att jag inte är helt själv på min lilla blogg. 

Sen borde jag väl ha som ambition att vara snäll oxå, men man kan ju inte bli nåt man redan är eller? ;) Fast snällare kan jag nog bli, får bara passa mig så jag inte blir dumsnäll för det är ju inge bra. Svammel på er! 

Helt knäckt

Japp så är det, idag blev jag helt knäckt! Ont som fan gjorde det men det var behövligt, mina ben var tydligen olika långa så nu har sjukgymnasten knakat till mig. Ska tillbaka om en vecka och se om kroppen har fattat hur den ska vara eller han måste justera lite. Förmodligen blir det justering men nån gång så ska det väl bättre.

Sitter just nu och kollar finalen av Sveriges mästerkock, ångrar lite att jag började titta på det här, jag blir ju galet hungrig. Lyckades tigga till mig ett bett av makens äpple, men det hjälpte ju inte de heller, får nog gå och göra ett par knäckemackor sen så jag slipper gå och lägga mig med en mage som skriker efter mat.

Men ojoj nu får jag ta och koncentrera mig lite så jag inte missar poäng utdelningen. Heja den som vinner eller nåt :)

Dag 28 – Det här saknar jag

Känns som att det här inlägget skulle kunna bli ganska negativt och visst jag skulle kunna gnälla om alla tusen saker som jag saknar men vem sjutton vill läsa om de?
Och sen om jag skulle få det jag saknar så skulle jag ju genast sakna någonting annat.
För visst är väl så att gräset är grönare på andra sidan? ;)

Hur kan jag då få detta inlägget att bli ett positivt inlägg, och jag fattar inte varför jag inte tar chansen att få gnälla av mig ordentligt, det är ju inte så att jag inte gnäller annars menar jag.

Men just precis nu så saknar jag kaffe, rena kläder och min timme! (Jag har fortfarande inte kommit över att det är sommartid nu och att jag förlorade en timme i lördags, jag ska nog inte åka iväg på nån längre resa tänk hela resan skulle gå åt till att anpassa mig till den nya dygnsrytmen och sen hade jag fått ta två veckors semeter efter för att komma tillbaka till vanlig tid igen).
Detta är ju bara små saker att sakna men känner inte för att ha ett gråtkalas här på bloggen för det blir så jobbigt för att förklara för min 3åring som sitter jämte mig och kollar pingu.

Sen saknar jag att jag inte kan göra saker utan min bebis men om bara nåt år så kommer jag sakna att inte kunna göra allt med min bebis för då har jag ingen bebis så det saknar jag bara lite ibland, i smyg saknar jag det.

Allt eller inget?!

Det finns stunder då ingenting händer och jag verkligen går och väntar på att snart, snart borde det hända något. Jag börjar kolla på klockan för att se om det är dags för mellis snart men icke. Finns inget för stackars mig att göra utan att lägga upp fötterna i soffa och ta det lugnt en liten stund, liten stund var det ja, så fort jag satt mig tillrätta så hörs det en krach eller ett bang någonstans och jag flyger upp och knäcker en fog eller drar knät ur led. Det var ju naturligtvis inget allvarligt som har hänt, varför väntar jag inte 2sek och lyssnar efter ett illvrål för? och njuter lite till av lugnet.

Men idag har verkligen ALLT hänt, på samma gång till och med. Det hela börjar med att vi äter spagetti och köttfärssås, så jäkla klenigt det blir när man måste hålla inne spagettin i munnen med hjälp av handen. Sen vill bebisen ha mat i mitt uppe i denna kletiga måltid. Okej två saker kan jag nog orka med, mata bebis och se till så att inte hela köket blir insmörjt i köttfärssås, men då ska ju så klart hunden äta och sen går hon till dörren och vill ut. Hon har inte velat bli utsläppt av mig på 1½vecka som vi har bott här men just idag då jäklar ska hon ut och skita när jag har händerna fulla. Sätter bebisen i babysittern (ingen bra idé fick sanera hela honom, tur för mig så klarade sig babysittern), släpper ut hunden och sen har stora killen ätit färdigt så får bära ut honom i badrummet och skrubba rent, köttfärssås i näsan är tydligen starkt.
Sen blir det då till att sanera bebis och efter att jag är klar med detta kommer jag på att hunden inte har kommit in, nu jäklar är hon nog och jagar hönor eller nåt så ut på trappan men då sitter hon mitt på gräsmattan och bara tittar på mig, för in skulle hon inte. Fick gå ut och hämta hunden och sen börja sanera köksbord, upptäcker då att halva min mat var ju kvar, åh så gott med kall köttfärssås, eller inte!

Eftersom vi var ute hela dagen igår så blir det lite inne dag idag, tror inte att det är nyttigt med för mycket frisk luft, dock får vi nog masa oss ut sen runt tre-fyra så att vi inte river stället, var ska vi bo då?

Tänkte egentligen lagt in lite bilder ifrån igår när vi var på picknick men de bilderna passar ju inte alls in då det får bli en annan gång, dessutom så krånglar det när jag ska ladda upp bilder på bloggen :(

Mycket intressant blogg?

Mamma och pappas dator måste tycka det iallafall, den öppnade 32 fönster med min blogg innan jag fick stopp på den. Jag höll ju på att få storhetsvansinne så som den höll på.

Idag har jag varit ute ovanligt mycket för att vara mig. Nähä gott folk nu har jag skurat klar tänderna, eller tännorna som en lite jag känner skulle sagt. Nu ska jag krypa ner i sängen och försöka låta bli att väcka man och barn, önska mig lycka till känner mig smidig och graciös som en klumpig flodhäst.

Dag 27 – Min favoritplats

Skulle så gärna vilja skriva om en idyllisk plats någonstans i skogen eller vid en sjö och sedan måla upp en bild för er så att ni verkligen kunde se det framför er hur underbart vackert och mysigt det är där. Sen skulle jag nog lägga in en eller två bilder på denna underbara plats. Men skulle jag göra detta skulle jag ljuga så ni får hålla tillgodo med sanningen istället.

Jag är ofta på min favoritplats, det är som en kär gammal vän som tar hand om mig. Här hämtar jag kraft efter en lång dag eller vaknar till på efter en natt med mycket spring. Här umgås jag med familj och vänner, myser med mina barn eller bara sitter själv med min dator. Nästan alla har min favoritplats hemma hos sig :)

Inte bästa bilen men det är en soffa iallafall och skön är den. 

Alla dessa måndagar

Så sega och tråkiga, jag kommer aldrig igång och är lite "bakisseg" efter helgen. Hade tänkt att idag så skulle jag vara ute mycket med barnen men kom ju inte utanför dörren fören klockan var närmare 4. Men som tur var så kom de andra hem och kunde roa den stora sonen så jag kunde gå in och amma den lille.

Fundilerar lite på jag har något att skriva om idag och svaret på den frågan är nej så jag borde egentligen bara stänga av datorn och gå och sova nu men kommer jag göra de då? Nej förmodligen inte, eller jo om en liten stund måste bara låta mina tankar få komma ut här så slipper jag ligga och grubbla när jag ska sova.

Fast jag hade ju inga tankar ikväll så då är det ju bara att gå och sova kvar, eller först ska jag göra mig iordning och sen ska jag bära in sovande bebis i sin säng och hoppas på att han sover vidare där sen ska jag ladda min feleton och sen ska jag sova... Sova, sova, sova så trött som jag är så borde jag somna på en gång men räknar inte med att somna innan 12 inatt, fattar inte varför jag ligger vaken?

Haha de bidde visst ett inlägg fast jag inte har tänkt en enda vettig tanke på hela tiden jag har skrivit :)

Godnatt!

Dag 26 – Mina rädslor

Sen jag fick barn är jag konstant rädd för att de ska trilla och slå ihjäl sig eller att jag ska tappa nån av dem så de slår ihjäl sig. Men detta inlägget tänkte jag tillägna en gammal kär rädsla som jag har dragits med mer eller mindre hela livet.

När jag var yngre var jag oerhört rädd för djur, främst hundar och katter. När jag mötte någon som var ute och gick med en hund så bytte jag trottoar eller vände och gick en annan väg för att jag skulle slippa gå förbi detta monster. Jag kunde inte gå hem till nya människor för tänk om det fanns en hund eller katt där. Den här fobin präglade en stor del av vem jag var och vad jag kunde göra, mina föräldrar tyckte att det var ett problem för mig redan tidigt och försökte på massa sätta att få mig att bli av med fobin, tyvärr så är jag så envis så det var inte förens jag tyckte att nu får det vara nog och fick hjälp med KBT som jag lyckades bli av med paniken jag kände varje dag när jag skulle gå ut.

Känner fortfarande av det här ibland men om jag bara får ta det i min takt och på mitt sätt så brukar det gå bra :) Just nu så bor jag ju under samma tak som en liten golvmopp.

Rädslor kan sätta begränsningar på ens liv så att man nästan slutar leva och det är bara en själv som kan göra något åt det.

Pigg bebis

Alla andra är trötta och har eller är påväg att gå och lägga sig... utom min lille bebis han ska hålla låda nu har han fått för sig så nu står mamma och vaggar honom i vagnen och han tjoar och skrattar och jollrar som bara den och allt vi vill är att han ska somna så vi oxå kan gå och sova.

Men jag hinner ju skriva ett inlägg till medan han håller på och fjantar sig. Visst han är jättesöt och jättemysig men han kan väl sova nu ska det vara så svårt att förstå att man sover på nätterna och är vaken på dagarna. Men det är mycket bättre att ha en vaken glad bebis än en trött kolikbebis som bara skriker för han har så ont i magen.

Nu trodde jag att han hade somnat men ack så fel jag kunde ha, nu tjabbar han lite till tycker att han borde trötta ut sig själv av allt skitprat han har.

Pratade precis med en kompis på fejjan om vad barnen "ska" kunna när de är si och så gamla och hej och hå vad jag har dålig koll. Med första barnet så läste jag allt jag kunde komma åt och hade stenkoll på att när de skulle vända sig och ge svarsleenden och kunna sitta själva. Den här gången kommer allt som en överraskning och jag vet knappt om han ska lära sig gå eller krypa först, ska han ha kniv och gaffel till smakportionerna eller hur gör man? Läste precis att jag ska mata honom, gjorde jag verkligen det med storebror? Har inte han alltid ätit själv? Kom precis på att det kommer bli kladdigt när vi ska ge bebisen smakportioner, vad har jag gett mig in på? Kladd och slänga iväg tallrik men asså varför glömmer man allt sånt här jobbigt så fort. Men å andra sidan så glömde jag de så fort förra gången så kan det inte ha varit så illa, jag har ju inte fått några men menar jag :P

Missförstå mig inte nu, jag vill verkligen ha mina barn och jag älskar dem överallt annat men kladd hade jag klarat mig utan, men tyvärr så finns det väl ingen kladdfri bebis eller gör det de? Nån finns det säkert bara för att jag skrev att det inte gjorde de... nä nu ska jag sluta skriva innan det ballar ur totalt. För vet ni nu sover min bebis, mormor lyckades söva honom :) Tack mamma!

Coolaste bebisen i stan! Nej han har inte fått tänder men visst sjutton ser det ut som han har det.

Coola bebisen har en cool storebror oxå!

Bestulen

Jag har blivit bestulen! Tänk inatt kom det en tjuv och stal något värdefullt ifrån mig, något som jag hade behövt  ha kvar. Så snälla lilla tjuven lämna tillbaka min timme!

Dagen idag har bara försvunnit, kommer inte riktigt på vad det är jag har gjort, vet att maken har varit i huset och hämtat grejer. Jo jag har ammat idag, flera gånger, hela tiden känns det som. Fattar inte att det får plats så mycke mat i den ungen fast det får det inte han kräker upp det igen, så trevlig är han ;)
Han är så go min lilla bebis :) Min stora bebis eller kille kanske man ska kalla honom har varit ute och lekt en massa idag och målat staketet med vatten, tänk att det kan vara så roligt :)

Imorgon är en ny veckan om ni nu inte visste de så är jag snäll och talar om det för er. Kommer åter igen bli en spännande vecka men massa nya möten.
På måndag har jag inget planerat.
På tisdag blir det picknick med fejjanmammorna.
På onsdag har jag heller inget inbokat.
På torsdag är det föräldragrupp på bvc.
Sen på fredag är det ÖF och det är jag som ska öppna :)
Tror nog denna veckan kommer gå fort som bara den och sen är det helg igen och då kan tiden få stå lite still.

Mina nya kläder

Igår var stora shoppingdagen för mig. Gick runt i massa butiker och först så tittade och hittade jag kläder till barnen, varför blir det alltid så att så fort jag kommer in i en butik så går jag direkt till barnavdelningen och sen orkar jag inte kolla efter kläder till mig? Inte konstigt att jag inte har handlat nya kläder till mig själv på över ett år (om man bortser ifrån förra söndagen när jag köpte två par byxor).

Men igår så tog vi en långlunch på en timme och sen efter de så var det full fart fokus på kläder till moi! Här nedan finner ni det jag hittade till mig :) det blev ju en del till barnen oxå men det fick inte vara med i detta inlägget. 

Ska väl tillägga att jag inte har den blekaste vad som är modernt nu men jag trivs i kläderna vilket gör att jag blir eller iallafall känner mig snygg i dem :) Hittade bara kläder på H&M så då behöver ni inte fundera över vart det är köpt ifall ni blir sugna på att vara lika rosa som mig. 

Tänk nu på att det är kläderna som är det viktiga!

Här är det den rosa kjolen och leggings (har tagit bort prislappen nu) som är nya. Den här kjolen har tre dragkedjor fram men bara en som funkar, tror nog att det ska vara så men vad vet jag egentligen :) Syns inte så bra på bilden för har ju ett linne som hänger för, om ni inte ser det. Linnet är inte nytt, det är ett av fyra likadana (3svarta och 1vitt) linnen som jag använder nu när jag ammar, vet inte hur jag klarade mig utan dessa linnen förra gången. Det är amningslinnen från lindex så behöver ni inte ligga sömnlös över att ni inte vet var jag har köpt dem någonstans.

Ännu ett par färgade byxor, förra veckan var det röda byxor som inhandlades och igår blev det ett par rosa. Vad har det tagit åt mig? Jag som alltid har haft svart, svart och mörk grått. Men nu är det tydligen färgade byxor som gäller på den här damen. Var det modernt förra året eller? Önskar att jag hade haft längre ben men man kan inte få allt man önskar sig. 

Jeansshorts och leggings så skönt och snyggt, sen ville jag fjäska lite för min käre make oxå så då fick det bli den här t-shirten och ja han blev glad :)

Temat kan man väl säga blev rosa, det var inte alls meningen men jag blev inte ledsen om man säger så, jag provade max antal kläder och fick då en rosa lapp med mig in i provrummet så passande va?

Nu ska jag bara ta och göra mig av med de kläderna som inte passar för de kommer jag ju ändå aldrig använda mer så varför ska de ta plats i garderoben, just nu så har jag ju bara en halv garderob att ha mina kläder i så det finns inte plats för kläder som inte används.

Nu dröjer det nog ett tag innan jag handlar kläder igen men nu vet ni ju att ni ska leta efter en rosa liten dam när ni har tappat bort mig :)

Dag 25 – En första

Tänk vad många första gångar man har glömt och det är ju inte så konstigt för allt är ju inte viktigt. 

Sen finns det första gångar som man kommer minnas hela livet. När jag övningskörde för första gången är ett sånt minne.

Det var på stranden i Mellbystrand, ja man får köra bil på stranden så det är ju perfekt att öva dragläge där på kvällen när alla badgäster har dragit hem till sina grillar och lådviner. 

Bilen står med nosen mot vattnet och jag vrider om nyckeln och gör som mamma sig och bilen börjar rulla. Då blir jag så rädd att jag släpper pedaler och ratten så jag får kärringstopp, såklart. Men det var inte fören då jag fattade att det var jag som fick bilen och rulla, vet inte riktigt vad jag hade tänkt innan hur det skulle fungera :)

Kan fortfarande komma på mig själv med att visst fasen det är jag som kör bilen då får jag nog gasa lite så jag slipper få fingret eller att nån tutar på mig :P Det är inte bara kepsgubbar som glömmer gasen, även 26åriga minitanter som mig :)

Två små tips

Första tipset: Klipp bort prislappen från leggings, annars blir det så svettigt mot skinkan. I know!

Andra tipset: Dragkedjan i tröjan ska inte sättas fast i trosorna. Fråga inte varför de ska bara inte sitta fast, om du inte vill känna dig dum förståss.

Tror att jag har fått i mig lite mycke ikväll. Tänk vad några glas Coca Cola kan ställa till med. Kände mig bara tvungen att dela med mig av mina livserfarenheter :) Godnatt!

Rubrik?

Varför börjar jag alltid med att skriva rubriken till inläggen, det är ju oerhört korkat hur sjutton ska jag veta vad  min vimsiga hjärna vill skriva om? Eller är det ett sätt att begränsa mina tankar, jag kanske censurerar mig själv genom att sätta en rubrik först? Kan det vara så? Ska det vara så? Inte sjutton vet jag men det är bara en tanke.

Det är redan söndag imorron, undra om den berömda söndagsångesten kommer infinna sig? Men varför får jag söndagsångest egentligen jag är ju mammaledig? Många frågor och inga svar. Jag har inget inplanerat för imorron, jag hoppas på bra väder så jag kan ut och gå, undra om jag kan lägga bebisen på mage i vagnen när jag är ute och går eller om han blir ilsk då?

Appropå ingenting så har jag fått jättemånga eller iallafall två komplimanger för min vagn idag :) Helt vilt främmande människor har kommit fram och kommenterat min fina vagn :) Så nu känner jag att jag måste slänga in en bild till på underverket :)

Tänk att klockan snart är elva?! Vad i hela världen gör jag uppe så här sent, jag är ju helt dum i huvet! 

Tröttis

Så här trött var bebisen efter en heldag i Växjö men ikväll skulle han absolut inte sova. Tack för den!

Glöm nu inte ställa om klockan inatt! Fast om jag vägrar ställa om klockan innebär det att jag kan leva kvar i vintertid? Funkar de? Borde ju vara en helt okej ursäkt när man kommer försent "förlåt men min klocka är på vintertid" nu kanske det blir jätteont om det nu skulle vara att jag kommer förtidigt till möten istället. Asså jag orkar inte tänka, hur svårt ska det vara?

Har köpit massa kläder idag så imorron blir det modeblogg, det ni det är nåt att se framemot. Jag kommer skriva mina bästa modetips så utfärdar en varning redan nu, lyssna inte på mina tips om du vill hänga med i modet :P

Dag 24 – Det här får mig att gråta

Det behövs inte mycket för att lipsillen inom mig ska titta fram, det kan vara tårar av glädje, sorg, frustration eller lycka.

För mig är det viktigt att gråta ibland, få släppa ut tårarna som bränner bakom ögonlocken. Då gråter jag en skvätt och sen blir det bättre. Jag kan börja gråta när jag tittar på tv, läser något på datorn eller i tidningen, när jag tycker att något är jobbigt som när jag inte hittar dit jag ska eller när jag ska säga hejdå till någon. 

Fairytale (Shrek) är en melodi som alltid ger mig minst en tår i ögat. Den får mig att tänka på mitt bröllop och hur oerhört lycklig jag var när jag gick fram mot vår vigselplats :)

Mysfredag

Min lilla kille älskar att vara ute och leka. Idag var det pinnplockning som gällde.

På förmiddan var vi på ÖF och jag fick nycklarna så jag ska öppna nästa fredag. Asså tänk vilken press, vi får inte bli sjuka och vi måste komma iväg i tid. Men det blir säkert bra, hoppas bara att nån annan är där nästa gång så jag kan lämna nyckeln vidare. Undra om det är jag som ska hålla i det, tur att jag kan en eller ett par barnsånger :)

Dag 23 – Det här får mig att må bättre

Min familj får mig nästan alltid att må bättre, kanske inte på en gång men om jag får smälta tankarna och orden lite så brukar jag må bättre sen.

Panodil får mig oxå att må bättre, lika så choklad.

När jag träffar mina vänner så brukar jag mår bra efteråt :)

En promenad i solen gör oxå gott i själen och gör att man orkar med det jobbiga dagarna. 

Att bara få vara själv en stund kan oxå få mig att må bättre.

Dagen bilder

Kommer inte på något att skriva idag så det får bli lite bilder istället, håll till godo :)

Tänkte visa hur jag såg ut idag men eftersom det såg ut som att någon hade använt elvispen i huvet på mig i natt så fick det bli en bild ifrån bilruta :) 

Under dagens promenad så samlade K stenar hela vägen tills vi kom fram till tunneln, då skulle han göra som S gjorde igår, gissa vad han gör? Tack så mycket S för att du lär min son en massa dumheter ;) 

Dagens middag!

Dag 22 – Det här upprör mig.

Ojojoj ska jag verkligen gå in på det här ämnet?

Finns ganska många saker som gör mig upprörd: orättvisor, okunskap, osympatiska personer etc.
Men det jag ska ta upp idag är att man inte längre har rätt att vara sjuk i vårt land. Man måste vara frisk för att orka vara sjuk, för att kunna kämpa för sin rätt till ersättning och för att orka bevisa för försäkringskassan att man är så sjuk så att man har rätt att få ut sin ersättning.

Jag har svårt att tro att det finns de som vill vara sjuka (visst det finns säkert nån så kommer inte skriva att alla vill vara friska). Men för att återgå till det jag egentligen vill ha sagt så tror jag att de flesta vill vara friska, vill kunna arbeta för det känns oerhört jobbigt att vara sjukskriven och känna sig utanför arbetslivet. För hur vi än vänder och vrider på det så de som arbetar i vårt land de spenderar en jäkla massa timmar på sitt arbete. Och för oss då som är eller har varit sjukskriva så hamnar man utan för denna värld, man har inte längre arbetskollegor som man pratar med på fikarasten eller hälsar på i mataffären när man springer på varandra.

De flesta av oss människor är "flockdjur", vi vill tillhöra en grupp som vi kan identifiera oss med. När vi ställs utanför flocken eller gruppen så blir vi sårbara, ska vi då i vår sårbarhet och utanförskap behöva kämpa för rätten till ersättning. Kämpa med att få pengar så att vi kan bo kvar i vårt hem, köpa mat och kläder till oss själva och våra barn, när den energin som det faktiskt går åt till att kämpa hade kunnat läggas på att bli friska, för att komma tillbaka till ett liv i gemenskapen. Det finns de som aldrig kan arbeta igen, de ska väl ändå kunna ha ett meningsfullt liv och hitta andra forum för att känna gemenskap men om de hela tiden blir ifrågasatta om de verkligen är sjuka så slutar de ju tro på sitt eget värde som människa, de slutar tro på att de oxå har rätt till gemenskapen i flocken.

Tror jag slutar nu innan jag blir för upprörd.

Nej skärpning säger jag bara, gör om gör rätt!

Promenix

Idag var jag och Sanna ute på en promenad med barnen och här komme lite bilder.

 

Här är vår färgglada vagn :) 

Vi stannade och kollade in hur det går på bygget.

Vi tittar koncentrerat på bygget.

Så härligt det är när solen skiner och man inte behöver ha på sig overaller och skit, inte för att vi brukar eller rättare sagt aldrig har på oss skit men ni förstår säkert vad jag menar.
Känns som att jag börjar landa lite i att vi faktiskt bor här och det känns väldigt bra :)

Dag 21 – Ett annat ögonblick

Alla ögonblick är inte fyllda av total lycka som det förra var utan det finns en hel del smärtsamma ögonblick oxå.

Första gången jag kände av min värk var ett sånt ögonblick. Jag hade jobbat ganska långt pass i köket på Corehouse i Kalmar och det var sista kvällen innan sommaruppehållet så det var bartömning, mycket folk och ett liveband som skulle spela. Vi hade jättemycket att göra och så får vi en grej till som ska göras. Bandet ville ha vatten på scenen. Kvickt som attans ska vi fixa detta så jag tar fyra karaffer, två i varje hand och börjar gå ut från köket i riktning mot scenen. Då där bland allt folket så smäller det bara till i handleden och jag springer bort till scenkanten och ställer ner karafferna jag har i den handen som inte gör ont. Får bända upp fingrarna på den andra handen och skyndar mig sedan tillbaka ut i köket igen. Smärtan var obeskrivlig och det svartnade framför ögonen på mig. 

Det hela slutade med att jag fick skjuts av en kompis upp till akuten, hade två andra vänner med mig oxå den ena somnade i väntrummet och den andra var med mig inne på rummet. Handen krampade (visste ju inte jag då) och jag fick ett gips på armen. Så tokigt det kan bli ibland, det hade nog räckt att de hade hjälpt mig bli av med krampen så hade nog den värsta smärtan försvunnit men det är en annan historia.

Just detta ögonblicket är det jag sätter i samband med att min smärta började leva rövare i kroppen på mig.

Här ser ni orsaken till att min värk.

Pausa tiden!

Ibland skulle jag vilja pausa tiden, tänk om man kunde trycka på en knapp så stannade all tid, så bra det skulle vara eller?

Tänk om jag stannar tiden när jag har det som allra bäst då är det säkert någon annan som genomgår sin värsta tid. Vem har då rätten att trycka på paus, ska jag göra det för att jag vill ha det så bra som möjligt och sen skita i alla runt omkring mig. Jisses vad populär jag kommer bli då, jag kommer säkert ha många vänner kvar eller nej just det. Jag kommer gå runt i en pausad tid när jag har det som bäst men jag har inga vänner för det mår så dåligt så det orkar inte träffa mig som har det så bra :/

Sen en annan sak, det skulle ju aldrig fungera att bestämma träff med någon en viss tid. För den tiden är ju hela tiden eller inte alls. Då får man stå där och vänta tills man blir grå och det börjar växa mossa på en. Nej för sjutton det är nog lika bra att tiden får gå och så får man ta tillvara på de bra stunderna och sen när det är jobbigt får man försöka att tänka att snart går det över och då kan det bara bli bättre, eller sämre men nog sjutton har man det inte som man har det just nu för alltid iallafall. 

Svammel, svammel så här en tisdagkväll. Sitter själv uppe och bloggar lite, alla andra i kollektivet Gladan sover och det ska jag oxå ta och göra nu.

Dag 20 - Den här månaden

Mars månad, 31 dagar. Inte så många kan tyckas men det är bara dag 20 och det har hänt massor. Tror att mars 2012 kommer vara en av de månaderna som jag kommer komma ihåg länge. Jag har varit megaförkyld, har nog aldrig varit så förkyld någongång. Vi har flyttat in i kollektivet Gladan, maken har bytt jobb och äldsta sonen har sagt hejdå på sin gamla förskola och sagt hej till den nya (fast där börjar han inte förens 2april).

Det har varit aprilväder, fast det är mars... ur tid är leden eller hur det nu är man brukar säga.

En del märkliga saker har hänt denna månaden oxå, både jag och maken har köpt nya jeans :O Tänka sig att vi gjorde det samma månad, jag fick visseligen ett par av mina föräldrar Tack mamma och pappa. Men sen köpte jag ett par röda byssor själv oxå. J hittade två par jeans han oxå, vilken jäkla tur annars hade han haft hål i byxorna på nya jobbet, det hade ju varit pinsamt. Att han har haft hål i byxorna på det gamla jobbet har varit helt okej men inte på ett nytt jobb, nej, nej, nej det går inte för sig.


Det är en månad när det händer massor samtidigt som vi försöker ta dagen som den kommer :)

Förra året så var jag så här pysslig i mars :)

I slutet av tunneln?

 Jag har hittat svaret på vad som finns i slutet på tunneln? Det är min son, se själva på bilden nedanför.

Haha, visst var jag rolig nu? Men faktiskt så känns det som att jag börjar närma mig slutet på tunneln eller jag kan iallafall se att det finns ett slut på den. Vi har en hel del saker som ska klaffa för att vi ska komma helskinnade ut på andra sidan men det finns hopp. Känns som att vi är på precis rätt plats vid precis rätt tid, härlig känsla.

Stormvarning

Har precis varit ute på en spännande lite tur med stora pajken. Vi blåste bort till lekparken och där hittade vi en sten som var jättekul att stå på, eller jag fick inte prova med det såg roligt ut enda tills det blåste till ordentligt så sonen flyger av stenen och landar på mage i gräset. Nä usch och fy vilket konstigt väder vi har idag, först regnar det, sen skiner solen, sen snöar det för att 5minuter senare bli strålande solsken igen. Nu blåser det halvstorm ute och solen skiner så hittar man bara en liten fläck där det är lä så är det underbart ute men de där fläckarna flyttar ju på sig hela tiden.

Har varit på studiebesök på sonens förskola idag och det känns fortfarande väldigt bra, det som stör mig är att även denna förskola skriver vilka sjukdomar som finns i huset. Asså jag vill inte veta!! Det går ju inte att vända i dörren med ett barn som man fått tjata på för att komma iväg till förskolan och sen då när man kommer fram så står det en stor skylt om magsjuka eller kli eller vad sjutton det nu är de har i huset. Ska jag då börja tjata på sonen att vi ska gå hem på en gång, jisses vilka konflikter det kommer bli. Men visst man får leva genom sina val, vill jag ta en fajt på en halvtimme eller ha magsjuka i en vecka. Jag säger bara att det bästa hade varit om jag inte visste om vad som finns i huset så jag slipper välja om han ska vara där eller inte, barn blir sjuka på förskolan så är det bara, kan det då inte vara snällt att bespara föräldrarna oron för att det kanske kan bli sjuka snart och istället låta dem njuta av de sjukfria dagarna. Det var bara en tanke från lilla mig.

Sjukfria? Friska kanske det heter :P

Nu måste jag nog slita mig ifrån dator en stund och se så att sonen inte somnar när han kollar på bilar, filmen alltså :)

Dag 19 - Detta ångrar jag

Jag ångrar att jag inte har trott mer på mig själv. Att jag hela tiden har lyssnat på alla andra runt omkring, oroat mig för vad andra ska tycka och tänka om mig. Först nu har jag insett i att jag inte är centrum av universum och att det allra flesta skiter i vad jag gör, har på mig etc.

Tänk att jag hela mitt liv har försökt göra mig så osynlig som möjligt, inte sminkat mig, inte brytt mig speciellt mycket om vad jag har på mig och mest känt mig obekväm bland folk. Men jag tror att allt det har gjort att blickarna har dragit till mig, jag stack ju ut i grupp istället för att bli en av alla andra.

Jag ångrar att jag har låtit min inre föreställning om mig själv och vad jag har trott att andra har tyckt och tänkt om mig styra mitt liv. Men nu blir det ändring på det och det är rätt passande att det är just idag jag ska skriva om detta för idag flyttar jag tillbaka till den stad jag en gång "flydde" ifrån.

Men varför gräva ner sig i sånt man ångrar jag kan ändå inte ha det ogjort och hade jag gjort på något annat sätt i livet så hade jag inte haft de livet jag har nu, jag hade nog inte varit gift och hade nog inte haft barn heller så nu blickar jag framåt istället och tar lärdom av det som varit. Sen kanske jag faller tillbaka det vet jag inte men trillar man så får man ju försöka resa sig upp och kolla hur stora skadorna blev och sen gå vidare där efter.

Är faktiskt ganska stolt över mig själv att jag lyckades måla denna utan att ge upp :) Bilden blev dock inte så bra men jaja ni fattar.

Händelserikdag och söndagsångets

Har hunnit med massor idag. Först sovmorgon till åtta, tack mina söta små barn. Sen var jag och mamma å handla, sen åkte vi iväg och köpte jeans till både mig och maken. Kom hem, fikade och sen blev det lång promenad. Nu sitter vi i vårt lilla rum kollar Timmy Lamm.

Så var det de här med söndagsångesten, känns som att vi borde sitta i bilen påväg hem nu. Jag har lite panik över att vi kommer komma hem så sent, fast det stämmer ju inte vi är ju hemma :)

Dag 18 - Min favoritfärg

Om ni inte har listat ut det så är det ROSA.

Säger som mitt kusinbarn:

Jag gillar Rosa, ljusrosa, mörkrosa och mellanrosa. Fast jag lägger till neonrosa oxå :)

Titta vad fint det är med rosa:

Rosa kan man ha till precis allt eller nä nu ljög jag nog men nästan allt, rosa är det nya svart.

Fyra månader

Min lilla bebis blir fyra månader idag, stora killen. Tänk snart kan vi ge honom lite smakisar, känns lite vemodigt att han inte kommer vara bebis så länge till. Fast det ska bli kul att se honom bli en liten kille som kan leka med storebror. Ha en mysig lördagkväll allihopa.

Dag 17 – Mitt favoritminne.

Måste säga att bröllopet är ett av mina absoluta favoritminnen och jag har ju redan tagit upp förlossningarna i  min lista :)

Min bröllopsdag var helt fantastisk och jag försökte verkligen njuta var enda sekund. Höll ju till och med på att missa det viktigaste på hela dan, nämligen när jag skulle säga JA! Stod där och njöt så mycket av min dag att jag inte lyssnade på tanten som babblade på, vaknade till när Johan sa: JA! och tänkte visst fan det är min tur snart, ska jag oxå säga ja eller vad är det jag ska säga?! Men jag svarade rätt på frågan och vi blev man och hustru.

Kan inte påstå att det var min förtjänst att det blev en så bra dag som det faktiskt blev, jag hade noll koll på allting men sen i slutet så föll allt på plats tackvare en massa underbara människor, ingen nämnd ingen glömd! Ni vet vilka ni är och tack så otroligt mycket för att ni ställde upp för oss.

Lånade bilder ifrån min svägerska.

Tamponger i ögonen

Snart får jag trycka in ett par tamponger i ögonen så tårarna samlas upp nånstans. Bölar för ingenting, pratade precis med maken på msn och eftersom det är hans sista dag på jobbet idag så blir de ju ett avslut och farväl för honom oxå. Så nu sitter jag här hemma och tårarna sprutar åt alla håll och kanter, det är tur vi har golvvärme så att det torkar fort så slipper jag vara rädd för att vi ska få fuktproblem.

Packningen går sakta med säkert framåt, nu har jag bara problemet med att jag inte tror att vi får med oss allt, men jag är ju gift med tetrispackarn så han kommer nog få in massor som jag inte hade fått med mig om jag har packa in i bilen. Jag kör kasta in och tryck ihop och stäng luckan fort som fan och så håller vi tummarna för att inget går sönder och att allt får plats :)

Nähepp sista rycket innan jag trillar ihop på golvet, hoppas bara att jag hamnar nära högen med saker som ska med så borde ju gubben se mig och packa in mig i bilen oxå :) Håll tummarna för de annars får han problem när bebisen vaknar och vill ha mat :P

Undra om jag kommer sakna de här rackarna? Undra om vi får plats med nån i bilen?

Samlar kraft

Sådär då var dagens jobbiga uppdrag slutfört, ögonen är toksvullna för ni tror väl inte att jag lyckades hålla tillbaka tårarna, nej snarare tvärtom böla så det stod härliga till bara nån tittade åt mitt håll. Stackars lilla gubben han får skämmas för sin mamma som lipar för minsta lilla, men det är bra att lära barnen visa känslor.
Men han fick ett jättebra avslut, innan vi gick så var det bara han och en av hans bästa kompisar ute på gården. De hade lekt i över en halvtimme med varsin bil och pinne. Men nu var det alltså dags att säga hejdå. Dessa två små killar på snart tre år, står mittemot varandra och små pratar om sina pinnar sen kramas de och vinkar till varandra, backar ifrån varandra för att sedan kramas en gång till innan kompisen springer in för att äta. Då tar sonen mig i handen och vinkar till sina gamla pedagoger och säger hejdå, själv snörvlar jag och får lita på att sonen leder mig rätt eftersom jag inte ser någonting med mina översvämmade ögon. "Blir bra mamma" sa han när vi gick till bilen. Tror ni att han har hört sin mamma säga de mer än en gång idag :P

Nu sitter jag i soffan för att samla kraft för att packa ihop det sista. Det ska göras två högar, en med saker som ska in i bilen ikväll och sedan en för de sakerna som ska hämtas imorgon. Nu är vi snart äntligen på väg :)

Dag 16 – En bild på mig själv för ett år sen

Hittade inget foto som är exakt ett år sedan, så ni får två istället. Den första är från dec 2010 och den andra är från maj 2011 :)

För lite drygt ett år sedan såg jag ut så här!

För knappt ett år sedan.

Redan flyttdag!

Kors i mina kalsonger vad tiden springer iväg, det är redan fredag och det innebär ju flyttdag! Asså hallå vart tog tiden vägen? Sitter här nu med min jättelånga lista på allt som ska göras imorgon eller ska jag säga idag för det är ju faktiskt idag fast jag ska sova lite först.

Det är hit vi ska flytta!
Undra vad det är som är så spännande i garaget? 

Har lite funderingar så här mitt i natta. Kan man flytta när det är mörkt ute? Det kommer ju kännas som att vi smyger ut våra saker i bilen och sätter oss där i mörkret och sakta kör ifrån den staden som vi under 4år har kallat vårt hem och smyger oss fram över vägen till en ny stad som ska bli vårt nya hem. Men ska det inte vara dagsljus när man flyttar så att det syns? 

Det känns fortfarande inte som att vi ska flytta utan mer som att vi ska ut på ett äventyr ungefär som när lillebror skulle födas när vi bodde 2månader hemma hos svärföräldrarna. Vi älskar verkligen våra föräldrar min man och jag, trots att vi själva har fått barn så kan vi inte riktigt klippa navelsträgen utan flyttar hem till dem lite då och då. Tror ni att de märker nåt? 

För vi har bott hemma hos mina svärföräldrar i två omgångar på nästan 2månader per gång, det har varit barnafödande vid båda tillfällena så skickar ut en liten varning till mina svägerskor att tänk er för innan ni flyttar hem där, man åker nämligen därifrån med en bebis ;)

Nu ska vi ju då flytta hem till mina föräldrar, jag undrar om de verkligen vet vad de har gett sig in på? Vet jag vad vi har gett oss in på? Och kanske den som absolut borde ha tänkt både 2 och 58 gånger till är ju min käre make vet han vad han har gett sig in på? Nu ska han få uppleva löjliga familjen på riktigt nära håll. Åh vad jag längtar :)

Japp jag är en stolt medlem av löjliga familjen! 

Blandade känslor

Sitter här i soffan igen, det är kvällen innan vi ska flytta. Jag känner mig nervös och lite spänd inför vad som ska komma men samtidigt så har jag en stor klump i magen. Eftersom den här veckan inte blev som vi hade tänkt så har inte storebror varit på sin älskade förskola, idag skulle varit sista dagen och han skulle sagt hejdå till alla. Men så blev det inte utan vi får istället åka dit imorgon för att hämta hans grejer och säga hejdå. Vet inte hur jag ska kunna förklara för min lilla kille att vi bara ska dit och hämta saker inte att han ska stanna kvar och leka med de andra barnen. Känner redan hur tårarna kommer hos mig, hur sjutton ska jag klara av det imorgon.
Tror nog att jag far mer illa av det här uppbrottet från förskolan än vad min lille kille gör, jag hoppas det iallafall. 

Det ska bli mycket roligare och mer spännande på måndag när vi ska hälsa på hos de nya kompisarna på den nya förskolan.

Sen undrar ju jag hur vi är funtade i huvet jag och min kära make. Varför blir det alltid såhär, KAOS och noll koll på allting? Så är det oavsett om vi flyttar, gifter oss eller ska bestämma oss för vad vi ska handla.
Visst det brukar lösa sig till det bästa när vi väl är klara men fasen vad jobbigt det är under resan dit. Är just nu mitt uppe i allt kaos och vill bara att det ska bli söndag så jag kan andas ut och blicka tillbaka och säga "vi klarade det här oxå".
Sen att vi kommer vara långt ifrån färdigflyttade på söndag hör inte hit, men på måndag börjar vår nya vardag och jag längtar så jag får ont i magen.

Saker som kanske inte är så smarta men som vi gör iallafall bara för att vi kan:

• En av oss bakar kaka ikväll för att ta med sig till jobbet imorgon eftersom det är sista dan där. Det är ju kanske inte så konstigt men att det faktiskt är imorgon som vi flyttar och då ska en av oss först jobba hela dan och sen hem packa ut i bilen och sen kör vi. Så att packa och ställa fram saker som ska med hade kanske varit en bättre kvällssysselsättning men nej så gör inte vi.
•  Men jag ska inte säga så mycket för den andra av oss började på sitt nya jobb samma dag som vi fick nycklarna till vårt hus.
• Samma person jobbade även sin andra dag på nya jobbet fredagen innan bröllopet (bröllopet var på lördagen 20mil ifrån jobbet). 
• Men tänker avsluta det här med att berätta om att den andra av oss tog en liten omväg när han flytta ner hit till Eslöv. Vi bodde då i Kalmar men då tog han vägen om Stockholm innan han tillslut hamnade här nere i en lägenhet, med sig hade han en 12tums tv, ett soffbord och lite kläder, han kom ner natten innan han började på sitt nya jobb. 

Som sagt det här med att lägga in lite lediga dagar kring en flytt eller en stor händelse, nej så gör inte vi för då blir det ju inte kaos och vi måste ju älska det eftersom det alltid blir kaos runt oss när vi ska göra något sånt här.

 Men nu ska jag sova lite innan jag får eld i baken imorron och kommer stressa runt som en liten iller med kli för att hinna med allt innan vi ska åka! Godnatt och önska mig lycka till :)

Varför sitter jag här för?

Jag borde packa jag vet det, men Mulle Meck är ju så spännande idag så jag kan ju gå härifrån förstår du väl? Reser jag mig upp ur soffan så kommer jag få tops under fötterna, vet du hur jobbigt det är att kliva på en massa tops, det är obehagligt så jag besparar mina stackars fötter denna tortyr. 

Vad händer då om jag sitter kvar? 

Tja jag får ingenting packat, vilket kommer resultera i att jag inte får med mig några kläder, visst det börjar ju bli varmare nu men jag är inte den som brukar springa runt näck och tror inte jag vill börja nu heller.

Gubbens alla t-tröjor och några strumpor är nerpackade så han kommer ju vara snygg på nya jobbet.

Barnen har fått med sig alla sina kläder iallafall. Kom på att jag har packat mitt smink, kanske kan göra en kroppsmålning, ja de gör jag då kan jag sitta här 5min till.

Dag 15 – Min favoritårstid och varför.

Haha vad ska jag säga om det här. Vill säga sommaren, för då är det varmt och skönt och solen skiner, men jag gillar ju inte när det blir för varmt och inte när solen bländas.

Våren är ju mysig och fin när träden börjar bli gröna och man inte behöver ha på sig fjorton ton ytterkläder för att inte frysa. Dock så rinner näsa och ögon konstant.

Hösten är ju rätt fin med sina fina färger men man blir påmind om att vintern knackar på dörren och då blir de ju bara för jäkla kallt alltså och snö... spelar ingen roll om det är mycket eller lite snö jag hatar snö och kyla. Så sommaren får det nog bli ändå :)

Midsommar 2010

Hemligt meddelande.

Fick ingen skarp bild på meddelandet jag hittade men jag hoppas att du kan se iallafall. Så det är väl bäst att göra som tröjan säger. Så imorgon när jag öppnar ögonen så kommer det bli en fantastisk dag, sov gott!

Vi är besegrade!

Inatt så vann influensan här hemma, nu har den krossat vår segaste medspelare oxå. Vår lille bebis väckte oss med ett avgrundsvrål vid 5 imorse, då hade han feber. Så i med lite alvedon i pajken och jag måste bara säga att jag hatar dessa medicinsprutor, först så är de sega som tusan att trycka ihop så de kommer ingenting sen rätt vad det är så trycks den ihop och detta resulterar i att ungen får en kallsup av alvedon. Hur tänkte ni nu? Nä just det, inte alls.

Har inlett dagen i ett så segt tempo att jag tror att vi har sirap på golven här hemma och det hoppas jag verkligen inte för ikväll kommer de eventuella köpare och ska titta på huset. Tror inte de blir så köpsugna om det är sirap på golven. Så idag blir det packa, packa, packa och sen panikstäda. Jag ska bara sitta här en liten stund till för det var så skönt.

Men fy sjutton vad pigga vi kommer bli när vi är helt friska sen, kommer ju vara rastlösa som bara den, iallafall jag och storebror. Tur att vi flyttar till helgen så att vi har en massa nya spännande saker att göra de kommande veckorna. En sak till som har varit bra med att ha varit däckade i influensa i snart en vecka är att vi har fattat rätt beslut med att flytta :)

Dag 14 – Min musiksmak

Ska vara så tråkig som många andra och skriva blandad. Men det är för att den faktiskt är blandad.

Om jag inte hade skämts över en del av min musiksmak så hade jag kunnat infoga min spotify-lista här men nej då får ju alla reda på vilka pinsamma låtar jag lyssnar på ;)

Så jag nöjer mig med några musikvideos så får ni en liten hint.

Vi börjar med Alice in Videoland, deras musik upptäckte jag första gången när jag bodde i Kalmar. Jag hade precis jobbat klart i köket på studentpuben och skulle gå och byta om inte på Corehouse när jag hörde  att det var ett band som spelade och gick ut på balkongen och blev ståendes där resten av konserten.
Lyssnade även på deras skiva under förlossningen av min andra son, deras musik och lustgas var det som gällde som smärtlindring.

Nästa låt är Awolnation med Sail, den lyssnade jag på när jag var gravid med lillebror. Det var min craving :) 

Takida, är ett band som jag först inte tyckte om. Alla andra gillade ju deras musik så varför skulle jag men så kom den här låten och jag var fast.

Nickelback, den första låten jag hörde med dem var, How you remind me, den kunde jag texten på innan jag köpte skivan. Den här låten heter: When we stand together.

Lonely island feat. Michel Bolton med Jack Sparrow.

Hoffmaestro &Chraa med Highwayman

Listan kan göras jättelång, men då blir det här ett så väldigt långt inlägg men får nog återkomma med ett liknade inlägg en annan dag för det här var roligt :)

Positiv så jag får ont i magen.

Ringde till storebrors nya förskola idag för att höra hur jag skulle fylla schemat. Fick först prata med en "polare", okej sa jag och tänkte att det är tur du inte ser mig för då hade du sett ett levande frågetecken. Hon var tydligen i från vikariepoolen, så polare blev genast logiskt. Hon var jättetrevlig men hade lite svårt att svara på mina frågor :)

Så det var en av de ordinarie pedagogerna som tog över luren och jag har aldrig pratat med en positivare människa som nästan jublade i telefonen för att hon skulle få ta hand om MITT barn på dagarna, och då har hon inte ens träffat min lille prins ännu. Förutom att jag fick svar på alla mina frågor fixade hon även så att vi ska komma på besök där redan på måndag och det är hans inskolningspedagog som kommer visa oss runt, jag känner redan nu att det inte kunde bli bättre.

Detta var ju andrahands valet av förskola för att den ligger 1km bort men idag har jag ju knatat 3km så det blir ju närmare ändå :) Vi kommer inte byta förskola och då har jag inte varit där ännu. Eller jo det har jag men det var över 20 år sedan!! Jag gick på den förskolan när jag var liten :) Men asså det är 20 år sedan?! Jag kan inte fatta detta.

Sen en annan sak som är rolig är att de jag pratar med i Ljungby fattar vad jag säger, jag behöver inte säga att jag heter Sara och inte Saga, femtioelva gånger när jag presenterar mig. Det tycker jag är jättekul.

Avslutar med två bilder för att det är roligt med bilder :)

Nu ska jag snart äta nudlar, det har jag inte gjort sedan i december, åhh vad gott det ska bli :)  

Så här ville sonen sova inatt, på en minimadrass på golvet. Jag undrar lite om det är trots eller febern som talar?