Bara en vecka kvar

Paniken sprider sig i kroppen, magkatarren knackar på dörren och jag blir handlingsförlamad.

Om en vecka ska vi ha namnfest för vår andra son och jag har verkligen tyckt att det ska bli så kul och det kommer bli har så bra så. Nu har jag ett hjärta som hoppar twist bröstkorgen och tankarna snurrar värre än vanligt. Idag kom jag på att vi kan ju för sjutton beställa mat istället för att göra den själva, varför har jag inte tänkt den tanken tidigare och nu håller jag tummarna så hårt att man kommer få bända isär händerna för att det inte ska vara försent att beställa mat någonstans på måndag och att det inte kostar skjortan.

Hur sjutton ska dukningen vara, jag tänkte ju att jag och mamma skulle ha hunnit ut på en loppisrunda och letat roliga glas och grejer men tiden har flugit iväg och här står jag nu en vecka innan hela spektaklet ska vara och vet varken ut eller in. Blir nog en tur till öb och handla plastglas och papperstallrikar, festligt eller vad?

Något som jag faktiskt är klar med är bildspelet på sonen och det är ju det som är själva ceremonin så nu ska vi bara få fanskapet att fungera så vi kan visa den på televisionsapparaten och det är nog lättare sagt än gjort skulle jag tro. Som ni märker så har jag svårt att vara positiv kring alltihopa men de struntar jag i nu, bättre att vara negativ idag än nästa lördag, så tänker jag.

Sen var det här med sängplatser, vem som ska ligga med vem eller jag menar vem som ska sova i samma rum är ganska uppenbart tycker jag men vilket rum till vilka människor det är svårare och varför hänger jag upp mig på detta klockan halv tolv en lördagnatt, jag borde ju ha viktigare saker att fundera över, till exempel vilken sida jag ska somna på, hur knölig kudden ska vara eller om det är för varmt för att ha täcke på sig? Det borde vara mitt prio ett och jag ska alldeles strax ändra på detta och besöka sängen men först ska jag panika lite till, så håll i er.

Sen har jag panik över att jag ska färga håret på fredag, vilken färg då? Ja de kan man ju undra, den enda färgen som dyker upp i mitt huvud är blått men det vill jag nog inte ha, så nu får jag nog fundera på de istället för var folk ska sova och äta, jag menar det är ju vuxna människor vi pratar om det är ju inte ett gäng ungar som ska ha pyjamasparty. Men tänk om frisören frågar vilken färg och det enda jag kommer på är blått... ska jag bara resa mig upp ur stolen och säga, nej asså jag ångrar mig jag vill absolut inte färga något hår, ursäkta att jag tagit upp din tid eller ska jag säga blått och sen se ut som en smurf resten av sommaren?

Så där nu är mina tankar ner skrivna och ute ur huvudet så nu kommer jag nog glömma bort att både ringa och beställa mat och att gå och färga håret. Så nästa lördag kommer jag nog förvånas över att huset är fullt med folk menmen vi får väl se hur det blir med den saken men nu ska jag faktiskt sova.

Nattinatti.