Idag bestämde jag att nu var det minsann dags att jag fick lite egentid i form av en promenad i skogen, sagt och gjort letade fram hörlurar och loggade in på spotify på mobilen, började knyta mina skor när storebror kom ut i hallen och ville följa med. Det går inte att säga nej då, så det fick bli att lämna mobilen hemma och ge sig ut i skogen och upptäcka den ur min tre årings ögon och öron.
Så fort vi kom ut på stigen så hoppade rötterna på mig och mina rumpskor vinglade så nu sitter jag här med en vrickad fot. Men jag kunde ju inte vända hem då, ledsen son var inget jag ville ha med mig hem, så vi fortsatte. Vi gjorde fotspår i leran, lärde oss hur en ormbunke ser ut och att när man får ont i benen måste man sätta sig ner på marken tills någon lyfter upp en och bär hem en.
Det var en mysig stund och kände dofter som blöt jord, kompost och nyklippt gräs. Vi hörde maskinerna som bygger uppe vid maxi, dessa blev sonen först rädd för men sedan när ljudet hördes för tredje gången så var det han som lugnade mig "det är stora maskiner mamma, ingen fara".
Vissa dagar är lättare än andra att vara mamma på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar