Ett stort hål i huvet

Det känns som jag har ett stort hål i huvudet, ett sånt där hål som blir av för många frågor. Men visst är man tre år så finns det inget och jag menar inget som heter för många frågor. 

"Mamma, vad gör du?"

"Mormor, vad gör du?"

"Morfar, vad gör du?" 

"Pappa, vad gör du?"

"Mamma, vad gör jag?"

"Mamma, vad gör vi?"

"Mamma, vad gör dom?"

Som ni märker så kan det kommer väldigt många frågor ur en barnmun och jag hinner knappt svara på den första frågan innan nästa kommer som en projektil och träffar en. Jag tycker det är underbart att höra honom prata och babbla men mitt stackars lilla huvud blir alldeles trött och slut och vill bara lägga sig ner på marken och skrika att "nu får det vara nog!". Men det går ju inte för sig, så vi tjatar på. Han frågar och jag svarar. 

Det finns stunder då jag känner att jag orkar inte mer, jag blir ofta trött på tjat och att behöva säga nej mer än en gång för att min älskade unge inte vill lyssna på mig. Det är inte alltid lätt att vara förälder, det är inte heller så roligt jämt men säg de i livet som alltid är kul. Jag skulle aldrig någonsin byta bort mina barn, även om jag vissa sekunder önskar att någon annan tog hand om dem. Men så får man en liten vila på 5minuter eller som nu det har gått en hel kvart då jag har fått sitta själv och bara sitta. Då orkar jag en stund till. Får jag bara gnälla av mig lite så känns allt så mycket lättare sen. 

Snart ska vi fika och jag vet precis vad vi kommer prata om, dagen ämne är ju som bekant :"VAD GÖR VI?!"