När sonen hjälper till

Sonen har sina prioriteringar klara och han vet att han alltid kan hjälpa till med något, för någon dag sedan när jag skar kolan så kom han och ville hjälpa till, men eftersom jag inte ville att han skulle använda den stora vassa kniven som jag har svårt att hantera så kom han med en lösning:

"Mamma jag kan hjälpa till, jag kan smaka!"

Ja vad svarar man på det? Klart att han ska hjälpa till med det han kan, alla ska få känna sig delaktiga i julstöket.

När vi sedan bakade pepparkakor så tänkte jag att han faktiskt skulle kunna hjälpa till med mer än bara att smaka men ack så fel jag kunde ha. När jag efter en stund säger att det räcker med att smaka nu och att han ska börja baka istället så hör jag en liten röst som med jämna mellanrum säger:
"Bajabaja" (ajabaja), det är sonen som säger detta efter varje gång han smakar lite. Sen lägger han till att han bara smaka jättesmå bitar, sen att han smakar jättesmåbitar hela tiden så att det blir en jättestor bit det hörde tydligen inte dit.

När han hjälpte mormor med ischokladen så ställde han först ut formarna och sen hjälpte han till på det vis han kan bäst, han provsmakade!