Har varit och tränat idag, det började med att jag och stora killen gick på familjejympa, han älskade detta så nu vet jag vad våra söndagseftermiddagar kommer innehålla fram till slutet på november.
Vi kom dit en kvart innan det började och han sprang som en kalv på grönbete runt, runt i salen (de kanske inte kalvarna gör men min son gjorde). Så han var ordentligt uppvärmd när passet började. Så var det dags för själva jympan där man ska göra som ledaren gör, det gick sådär. Alla andra barn sprang fint och höll sina mammor i händerna, men inte min son han körde slalom mellan alla andra deltagare. Men efter ett tag så höll han sig i alla fall någorlunda nära mig, men han bytte mamma lite då och då, men han kom tillbaka till mig så då gjorde det inte så mycket :)
Men han älskade verkligen att springa omkring och hoppa och ha sig och han blev trött för han somnade i soffan ikväll, han hann inte in och lägga sig i sängen.
Sen gick vi hem och jag drog i mig en banan för att gå ner till jympan igen,där jag köpte årskort?! det har aldrig hänt innan max en termin i taget har varit mitt motto men inte nu. Jag köpte dessutom gymkort, hur har jag tänkt? Eller har jag tänkt? Jo det har jag nog men inte på konsekvenserna av mitt handlande. Jag kan väl inte träna på gym? Hur gör man? Frågade föresten min bror innan om det var ett bra gym och vad de fanns för maskiner, då får jag en fin liten demonstration där han flaxar med armarna och böjer kroppen lite hit och dit och säger "En sån, en sån och en sån" Alltså han gör olika rörelser för varje "en sån", jag fattade precis vad han menade, eller nja kanske inte.
Tillbaka till passer, det var ryggjympa, herrejisses säger jag bara, när en av värdarna för passet kommer fram och ger mig tipset att armarna kanske ska vila tills jag kan stegen, då är det illa eller. Jag förstod inte alls vad hon menade, såg inte alla andra ut som väderkvarnar, var det verkligen bara jag?! Men jag smällde inte till någon så lite nöjd är jag. Sen tror jag nog att hon sa till mig i all välmening eftersom hon har hört mig oja över min dåliga koordination innan, nu fick hon uppleva den :P
Sen var det ju det här med att göra som de säger, när vi hade legat ner på sidan på golvet och gjort en övning säger ledaren att vi ska vända på oss. Jag vrider mig ett halvt varv och börjar göra övningen igen, men stannar upp och får kväva ett skrattanfall, jag hade inte bytt sida jag jobbade fortfarande med samma muskler, på samma sida jag precis låg på. Jag skulle ju vänt på mig inte vridit ett halvt varv, alltså jag hoppas ingen såg mig, fast å andra sidan har jag kanske förlängt ett liv om nån såg mig ;)
Sen var de springning på schemat och jag sprang där glad som attan för att de snart var över, då bestämmer sig foten för att krampa ihop, vad gör man då? Jag kunde ju inte slita av mig skorna och börja dra och slita i tårna, nä jag får ju snällt springa vidare och hoppas att jag inte snubblar på mina ihop trasslade tår. Ibland känns det som att min kropp motarbetar mig.
Men som sagt årskortet är köpt, nu finns det ingen återvändo!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar