Igår kom vi hem efter att ha spenderat några dagar hos svärföräldrarna, ja mina då alltså, det hade ju varit väldigt märkligt om jag hade firat jul hos mina svärföräldrar och maken hos sina.
Vi var hos makens bror på julafton så nu kan jag skryta med att jag firat jul i en inredningstidning. De har totalrenoverat huset och allt går nu i vitt, supersnyggt men kladdmajan här blir ju lite hispig och nojig när det är så fint. Så nu blev det lite KBT på självaste julafton.
I bilen påväg dit kände jag ett lugn som jag oftast inte brukar känna, dock vet jag vad detta lugn betyder och mycket riktigt när vi sätter oss för att kolla Kalle Anka så fastnar jag. Så sen sitter jag i soffan stilla under hela Kalle och hela julklappsgrejen, det var ju tur att jag satt där allt hände iaf. Som ni märker försöker jag vara positiv eller försöker och försöker jag ÄR positivt.
Tänk jag hade varit snäll för jag fick julklappar. Nu har vi nästan firat klart för denna gång, dock körde tomten fel med några av barnens klappar så till helgen ska vi försöka samla ihop dessa hos släkt och vänner ;) Sen har maken en julklapp kvar att få den ligger just nu i tullen så jag hoppas att de släpper in den snart, annars har jag ju en födelsedagspresent till honom (han fyller i juli)
Nu hör jag hur mina små avkommor (vilket jäkla namn, det lät ju inte alls så gulligt som jag tänkt) börjar vakna.
På återseende
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar