Fortsättningen från igår

Just det ja, jag lovade en fortsättning å bilaffären och mycket riktigt så slutade vi vara audi ägare igår och blev istället med Volvo, en blå fin 9år yngre förmåga som har fått förtroendet att ta oss från punkt A till punkt B eller var det nu är vi ska.

Bild kommer en annan dag :)

Ser stjärnor

Att jag kunde bli så slut av ett danspass att jag såg stjärnor efter sista låten det trodde jag aldrig. Jag fullständigt badade i svett och hade helst av allt lagt mig i en snygg liten hög mitt på golvet och sen legat kvar tills någon sopade upp mig, men det gick inte, nästa pass skulle börja så de var bara att samla ihop sig och sina grejer och försvinna ut ur salen. Satte mig ner för att ta av mig skorna och det skulle jag inte gjort, så underbart skönt det var att sitta där det går knappt beskriva i ord så jag låter bli. Men jag fick på mig mina uteskor och kunde börja min promenad hemåt, rätt som det är hör jag steg som närmar sig bakom mig, jag vänder mig om och det är en tant som varit med på passet och hon ler åt mig. Jag ler tillbaka och sen går hon om mig?! Vad hände och varför kommer jag inte närmare hemmet? Jo det ska jag ta och tala om för er att jag var så trött att jag helt enkelt glömde bort att lyfta på fötterna och lyfter man inte på fötterna så står man still.
Men jag kom hem tillslut!

Nu har jag ätit duschat och snart sover barnen, då ska jag sätta mig i soffan och sen sitter jag nog där resten av kvällen och natten är jag rädd. Förmodligen kommer de bli slagsmål inatt om vem som ska peta i nappen på lillebror, jag kommer inte kunna röra mig mina muskler är helt slut och maken är en manlig förkylning, behöver jag säga mer?!

Reflexvästar bidrog till dagen skratt

Jag har inte bestämt mig för vad jag tycker om reflexvästar eller jo det är klart att det är en smart uppfinning som har räddat många liv och jag förstår att man använder det i förskolan när man är ute och går.
Men det jag inte förstår är varför man har reflexvästar på barnen när de är ute på gården på förskolan, men det är en diskussion jag inte orkar ta med mig själv idag så jag lämnar det nu.

Mennär jag skulle gå och hämta sonen på hans förskola idag så höll jag på att skratta på mig, för först går jag förbi en förskola där alla barn har orange refelxvästar på sig ute på gården, sen går jag förbi skolan och där har alla lärarna gula reflexvästar på sig. Jag tycker det var komiskt i alla fall  :)

Undra om det är de med reflexväst som bestämmer eller tvärtom? ;)

På tal om att bli lurad

I förra inlägget skrev jag att sonen tyckte att vi blivit lurade på banken och nog kommer vi bli lurade det är ett som är säkert men inte av banken, får jag verkligen hoppas. Nej men av bilförsäljaren, blir man inte alltid lurad när man köper bil?

"Den blänker ju så fint och se ratt har den och pedaler och massa knappar, se vad många knappar den har och här kan man öppna dörren och man kan stänga dörren oxå"

Och där står en annan och nickar instämmande och imponeras av att man kan stänga dörren, jo men asså tänk människa tänk själv, det är väl klart att man kan stänga dörren på bilen eller är de vanligt att man får styra med ena handen och med den andra handen håll i dörren så den inte flyger upp? Nä trodde inte de.

Nu är det kanske inte riktigt så här illa men det känns ju som de, just nu i skrivande stund är min käre make hos en bilfirma och blir förmodligen lurad, kul för honom och för mig :)

Hoppas bara att de lurar oss med något som går att leva med :)

Fortsättning följer...

Varför-perioden är i antågande

Sonen kom hemifrån förskolan idag, ja idag oxå han brukar faktiskt komma hem varje dag även om jag oftast få bära honom därifrån men hem kommer han i alla fall. Men nu var det inte det jag skulle berätta utan vad som hände när vi kom hem.

Jag berättar att vi ska åka till banken, varpå han frågar:
"Varför ska vi åka till banken?"
"För att vi ska låna pengar så vi kan köpa en bil som inte är trasig" svarar jag då.
"Varför?"

Ja varför de kan man ju fråga sig. Hela vägen ut till bilen och under hela bilfärden så börjar varenda mening som hoppar ur sonens mun med just ordet:
VARFÖR?!

Så nu börjas det alltså nu ska de svaras på denna evighetsfråga och lagom när han slutar med den så kommer lillebror börja, jag tar mig en kanna kaffe till och förbereder mig på några års VARFÖR-ringade i öronen.

Vi blev lurade på banken, eller frågar du mig och maken så var de så snälla så och lånade oss pengar så vi slipper åka runt i en bil som har sett sina bättre dagar, men sonen så besviken han var när vi gick ut från bankkontoret.

"Vi fick inga pengar, jag ser inga pengar mamma!"
Nä de gjorde ju inte jag heller, det är svårt att förstå att saker kan finnas fast man inte ser dem, varför är det så?

Vissa dagar kräver mer kaffe än andra

Idag är en sådan dag när kaffebryggare får visa vad den går för, blev väckt alldeles förtidigt av en ilsken son, men fick han bara krypa runt lite i sängen hos mig och maken så var han nöjd, en stund, maken var mindre nöjd som är hemma och är sjuk idag. Så efter en stund fick jag allt gå upp och fixa gröt och sen kom stora killen upp och ja allt flöt på som vanligt. Mamma var snäll och tog lillkillen medan jag lämnade den store på förskolan och när jag gick hem njöt jag av lugnet och tystnaden. Tänk er tio minuter där man kan ignorera alla ljud runt omkring, man behöver inte svara på frågor eller hålla kolla på nappar, mössor eller annat som kan slängas iväg från en vagn. 

Men så kommer jag fram till skolan och just som jag går där och njuter av tystnaden börjar brandlarmet att vråla, ut väller det barn från alla möjliga och omöjliga dörrar, detta såkallade brus gick inte ignorera. Så istället för tystnaden får jag snällt lyssna på brandlarmet som tjöt och detta hörde jag hela vägen hem.

Är nu inne på min fjärde kopp kaffe och jag är rädd för att jag aldrig kommer vakna till ordentligt idag, så ikväll blir de vila, vila och åter vila, synd bara att de inte finns nåt kul på tv.

Min treåring vet bäst!

Man skulle ju kunna tro att jag visste bättre än min treåring om hur man tar hand om hans lillebror det vill säga mitt eget barn, men nej där har jag tydligen fel.

Igår fick jag mig en uppläxning som heter duga, hur kunde jag vara så dum att jag gav lillebror ett halvt rån. Treåringen slet rånet ur sin lillebrors hand och spände blicken i mig innan han sa: "Förstor bit mamma!" sen bröt han av den minsta lilla smula jag någonsin sett och jag var nästan tvungen att leta fram ett förstoringsglas för att kunna se den. Den smulan fick lillebror minsann äta.
Tror ni att jag lärde mig nu då? Nä så klart inte för jag orkar inte bryta minimala små bitar när lillebror faktiskt klarar av att äta så stora rånbitar. Så jag ger lillebror samma stora rånbit en gång till, då får jag den där blicken av sonen igen och denna gången visar han mellan tummen och pekfingret hur stor, förlåt liten bit lillebror ska ha. Det var inte mycket mellanrum mellan fingrarna vill jag lova.

Så vad har jag då lärt mig av detta? Jo ska jag ge lillebror rån så får jag smussla bättre med det :)