Några ord om helgen

Den här helgen som var har bara flugit förbi och det känns som att inte har gjort någonting men när jag börja tänka efter så har vi faktiskt hunnit med en hel del. Förutom att ha suttit i bilen i 50mil så har vi även hunnit fira treåringen en gång till och nu tror jag nog det får vara slut firat snart för han frågade efter paket när han vaknade imorse.

Vi har shoppat loss både maken och jag, jag hittade en långklänning, en sån som går hela vägen ner till golvet, bild kommer en annan gång för just nu är den full med välling, det skyller jag på att svärföräldrarnas micro står i ett skåp med en lucka som anfaller om man inte håller i den och hur sjutton håller man i en lucka, öppnar micron och ställer in vällingflaskan utan att spilla på sig? Funderar på att använda huvet nästa gång, ja till luckan alltså. Maken hittade skjortor :) Sen hittade vi en lågprisaffär som hade massa roliga billiga saker av kvalitetsmärken så nu blev jag ännu mer sugen på en tripp till Ullared, det måste bli en resa dit i sommar jag har ju för sjutton inte varit där på snart ett år, men då hade jag iofs privat chaufför och det är ju inte varje gång man har de :)

Sen var det de här med ankförlusterna, det började redan när vi skulle åka för när jag och maken hade bytt plats så jag skulle köra istället (läs föregående inlägg om ni vill veta hur detta gick) så inväntar jag en ankmamma (eller egentligen en and men jag kallar dem för ankor) som skulle ta med sina små söta ungar ner till vattnet och så klart så ligger det en väg mellan där hon har sitt bo och där vattenpölen var, jag menar det är inte lätt att få tag på en strandtomt i den här stan. Men så ser jag i backspegeln hur hela familjen blir överkörda, jag har ingen aning om någon klarade sig men för att kunna sova på nätterna så inbillar jag mig att alla klarade sig utan en skråma.
Den andra ankan jag skulle berätta om var den badanka som sonen hittade i lågprisbutiken, det var en vattenkanna som såg ut som en anka, den skulle han ha. Men så hittade han en båt som han ville ha istället för ankan, det var ingen av oss som sa att han måste välja utan han ville inte ha ankan längre så den fick bo kvar i butiken. Allt var frid och fröjd tills vi kom ut i bilen och sonen börjar gråta hysteriskt efter sin anka "Hade den gula anka" "Hade den gula ankan" det blir hans mantra tills vi kommer hem och kan muta honom med en film och några "bondiffo" (gissa vad det kan vara för smarrigt?) Men farmor ringde utan sonens vetskap till farfar som åkte inom och köpte ankan så den stod i hallen när sonen senare gick ut dit och hans första reaktion var "min båt?!". Jag säger det igen, det är inte lätt när det är svårt, nu trodde han att båten seglat tillbaka till affären och att ankan tagit dennes plats men så var alltså inte fallet utan nu hade han både anka och båt och hade han inte haft öron så hade leendet gått runt om hela huvet.

Den gula ankan som helt magiskt hamnade hos farmor och farfar fast sonen lämnade den i affären.

Sen har min bebis blivit stor, vi eller maken lämnade tillbaka babyskyddet och köpte en ny bilbarnstol för stora barn till lillebror. Detta under vilda protester ifrån mig och det hjälpte ju inte att gubben i butiken sa "Jaha nu har ni ett stort barn" när vi lämnade tillbaka stolen. Jag var tvungen att tvångsäta en twix för att jag kände att min bebis växer ifrån mig och snart är det egen bil han köper och inte en bilstol. Kan meddela att tvångsätningen av twixen hjälpte inte han blev inte mer bebis för de i den nya stolen.

Liten blir stor

Det har hänt en mycket mysko sak och det utan att jag tänkte på det först. Men när lillebror slutade amma så slutade storebror med välling! Jag undrar just om det har något samband, för det är bara en kväll som vi hade två vällingbarn, storebror kan få för sig att han vill att vi ska göra välling när han ska sova men tror ni att han ens att han så mycket som petar på flaskan sen, nej så klart inte han ska ju inte ha nån välling. Han har inte ätit någon välling på natten sen lillebror slutade amma och vi har ju inte sagt något till storebror om att lillebror slutat amma, men han kanske märker sånt själv?

Sådär då har jag sammanfattat helgen och det blev ju två låånga inlägg, så de kan gå när datorn får semester en helg.

Ser ni var glad jag är över att bli fotad, ser verkligen pigg ut och  nej det är inte jag som har druckit upp hela vinaren, och det är blå kork på flaskan så det räknas ju nästan som en blå flaska eller?

Fredagens bilresa

I fredags skulle vi åka till barnens farmor och farfar, mina svärföräldrar och så även makens föräldrar, tänkte så att jag inte krånglar till det för mycket.
Men för att återgå till bilresan så packade jag ut barnen i bilen mellan regnskurarna och det hade gått perfekt och jag hade varit på makens jobb prick klockan tre om inte jag hade med en liten marodör att göra med. Min lille treåring valde att hoppa i 14 av 8 vattenpölar på väg ut till bilen och sen inte ville sitta med blöta byxor hela vägen till farmor och farfar (det ville inte hans mamma heller att han skulle gör det är ändå 25mil) så fick vi springa in och göra ett snabbt byte men vi fick ändå skicka ut mormor i bilen till lillebror som vägrar sitta själv i två minuter för då tror han att vi övergivit honom och det går han inte med på (klok grabb det där). Nästa försök ut i bilen resulterade i bara två vattenpöls och en fuktighet på byxorna som var accepterad både av son och mamma.

Jag kör nu bort till maken jobb och konstaterar att han står ute och väntar, yes jag slipper underhålla två trötta barn i en bil som står still. Hoppar ut och sätter mig i baksätet och stänger bildörren och maken sätter sig i framsätet och sen konstaterar vi båda två att jag kunde ju faktiskt kört. Men vi orkade inte byta där utan han fick köra genom stan så bytte vi på en parkering i andra änden helt enkelt.
Sen satt jag bakom ratten hela vägen, hittade förövrigt stans störta grop när jag skulle köra ut ifrån parkeringen som jag naturligtvis var tvungen att köra i, varför finns det annars gropar i marken om man inte ska köra i dem?

Ger mig iväg och när jag kört en liten bit så kommer jag på att när vi passerar Växjö (som jag tycker är en jättestor och läskigt stad att köra i) så är klockan fyra och alla kommer vara ute och köra. Så där sitter jag i flera mil och jagar upp mig inför detta och dessutom är det två plus ett nästan hela vägen och då blir det jättekrångliga av och påfarter hela tiden som jag måste få beklaga mig över. Fast jag gillar när det är två plus ett för då har jag ju skyddsräcke på båda sidor så att inte dikena helt plötsligt bestämmer sig för att hoppa upp på vägen och hälsa på.
Men när jag väl kommer fram till Växjö så är jag så stirrig att jag inte förstår hur detta ska sluta och hade jag inte haft maken med som hade tvingat mig att köra vidare när jag helst av allt skulle velat parkerat bilen tvärs över filerna i en dubbelfiligrodell och sen liftat hem med en åsna så hade jag nog stått där ännu och väntat på min åsnelift.

Jag skrek konstant genom hela rondellen och det är ett under att inte barnen vaknade, men de har väl åkt bil med sin mamma förut.

Jag klarar mig igenom stadskröningen (ringleden runt och sen två rodeller) och sen tar jag häng på en buss som jag bestämmer ska till samma ställe som oss, det skulle han inte men han skulle en bra bit på vägen så när det regnade som värst så fick jag köra efter hans lyktor han har där bak. Tackar för de lilla bussen. Det regnade en hel del i fredags och när det var som alla mest så vaknar lillebror och bestämmer sig för att blöjan skulle fyllas, det kunde inte vänta tills vi var framme, men det kanske man inte kan begära av nån som bara är ett halvår, vad vet jag? Maken som satt i baksätet fick krypa ihop som en räka när han bytte blöjan med lillebror liggandes där maken i vanliga fall sitter när han åker bil. Jag förstår inte tjusningen med att bajsa i farten men det gör tydligen lillebror eftersom han gjorde samma sak på hemresan men då regnade de iallafall inte så jag slapp vara en räka.

Sen tyckte jag att maken pratade för lite med mig när jag körde och då svarade han att han inte hinner säga nåt för att det är någon annan som pratar hela tiden, jag förstår inte vem han menar för båda barnen sov ju.

Lillebror som lassat ut för kung och fosterland bestämmer sig för att det nu var tomt i magen, nej han har inte lärt sig planera ännu. Så då blev det för maken att mata honom medan jag körde så försiktigt jag kunde genom rondellen i Högsby, det stod 30 på skylten och jag är laglydig så jag körde så klart i 30 och gjorde en vänstersväng i världens minsta rondell. Men hallå då får det ju stå nåt annat på skylten om man nu inte kan köra 30 där, så det var ju inte mitt fel att maken höll på att flyga ut genom rutan (fast nu hade han ju inte gjort det eftersom han både hade bilbälte på sig och att rutan var stängd, men ändå!)

När jag sedan har fått i en twix i munnen så ser maken sin chans och börjar prata då får han ett hyschande och storebror blänger ilsket på sin far och sätter till och med upp pekfingret för munnen för att visa att nu ska du inte prata pappa, lejonen kan höra dig. Det kunde han ju förstås ha tänkt på själv att han inte kunde prata när vi var utanför Oskarshamn för där finns tydligen lejonen och de sover tydligen vid fem på fredagseftermiddan.

Sen hojtar lillebror i baksätet de sista 7 milen och när det är 2km kvar tills jag ska svänga av då somnar han och får då sova de sista 5minuterna av bilfärden.

Jag kanske ska tillägga att maken körde hem och då var det ingen som skrek, varken barn, make eller fru :)
Men träning ger övningen eller hur man nu brukar säga.

Stoppa tiden!

Vart tog den här helgen vägen och framför allt vart tog den här kvällen vägen. Jag menar tjugo över åtta sov båda barnen och maken var på bio så jag menar jag fick en kväll helt för mig själv men den försvann. Min tanke var att jag kunde skriva ett mastodont långt blogginlägg om allt som hänt och inte hänt i helgen. Men jag har ju inte haft med mig datorn i helgen så då hade jag inte med mig min blogglista på andra bloggar jag följer så har nu fått sitta och läsa ifatt, alla verkar ha haft en helg vid dator. Fast det kan jag förstå med sånt skitväder vi har haft så har det ju varit perfekt väder att sitta under en filt med sin dator och bloggmysa. Så tack allihopa för att ni har hållt mig sysslesatt! Tyvärr så orkar jag inte skriva så mycket om helgen utan får spara det till imorgon, men då har ni något att se framemot. Jag har körde hela vägen upp i fredags (den resan får bli ett eget inlägg känner jag på mig), vi har firat treåring, shoppat loss, blivit av med ankor på flera olika sätt, bebis har blivit stor, ni får heller inte missa vällingskiftet så nu ska jag ta och vila mig i form inför morgondagens bloggande.

För övrigt så var det den där nya äljen-filmen som maken hade ett i sånt där 3d och han sa att jag inte skulle ha tyckt om den, jag hade nog blundat hela filmen och det känns ju onödigt att sitta i biosalongen med ett par 3dglasögon på sig och blunda, känns ganska onödigt att blund sig igenom en biofilm oavsett glajer eller inte. Alltså var nog filmen bra för såna som gillar såna filmer vill säga, men så är de nog med de flesta filmer. Men just det sova var det!

Nattinatti

Jordgubbar

Firat tre års dag idag oxå. Kvällen avslutades med ett över tre timmar långt TPspel. Jag och maken förlorade men vi saknade bara en plupp. Nu ropar sängen jättehögt på mig!!! Nattinatti!

Fem grader och sol och lite moln

Det är dagens väder :/ blåser gör det oxå. Så typiskt jag som packade ner badkläder. Nu sitter jag i bilen och väntar på de andra som handlar korv ifrån en lastbil på en bortglömd parkering. Sen ska vi göra stan osäker med en bebis och en tre åring som ligger två timmar back på sovkontot, kul verkligen roligt.

Väderkvarnsbebis!

Min senaste statusuppdatering på facebook var: "Tio, tio, tio! Glöm inte andas oxå, andas är viktigt!"
Anledningen till detta ser ni har nedan:

Jag förstår inte hur det gick till, det var ju jag som höll i skålen men det var inte jag som slängde den på golvet. Förstår fortfarande inte hur en bebis armar kan växa till två meter på bara nån sekund och sen återgå till normal längd sekunden efter att den har grabbat tag i skålen och slängt den på golvet så det blir kalops överallt. Vi hade ett likande missöde med just kalops tidigare i veckan, jag tror att det är något i den där kalopsen som tar fram väderkvarnen i min bebis. Fast iofs så är gröt, rödspätta och kyckling oxå bra på att plocka fram den egenskapen så jag kan nog inte bara skylla på kalopsen, även om jag hemskt gärna skulle vilja för då hade de blivit kalopsförbud här hemma.

Skadeglad, väderkvarnsbebis?

Men mamma hur kan du tro att det var jag som välte ner skålen på golvet, ser du inte så fint och lugnt jag sitter här med händerna vilandes på stolen!

Inbillar mig själv att det är inne att lukta kalops! Jag menar jag är ju nyduschad och hinner inte slänga mig i duschen en gång till så ja får helt enkelt lukta kalops. Det hade kanske inte gjort så jäkla mycket om de nu inte var så att jag skulle till sjukhuset idag. Men jag inbillar mig att de har känt värre odörer från någon annan, jag menar mina kalopsinsmorda ben kan inte vara de värsta de varit med om, eller kan de?

Avslutar med en uppdatering om hur det gick med mascaran, bättre lycka nästa gång som sagt!

Det är inte lätt när det är svårt, det här med att duscha alltså.

När man får schampo i ögonen så gör det ont, svider och man vill få väck det fort som attan, tänkte om ni får de så ofta så var jag snäll och berättade de för er. Sen när man inser att nej inte nu igen och ska förska få väck det då gör man nästa misstag. Man gnor sig i ögonen med händerna fulla med antingen tvål eller schampo så man riktigt gnuggar in det i de redan utsatta ögonen, så när man kliver ur duschen ser det ut som man har gråtit i flera timmar. Så ser jag rödgråten ut så är det inte alls säkert att jag är ledsen, jag kan helt enkelt bara vara nyduschad. 

Varför händer alltid det här när jag duschar? Är det bara jag som har de problemet? Jag får nämligen alltid schampo i ögonen, man kan ju tycka att när man är så gammal (ung) som jag är så borde man kunna duscha utan att att få schampo i ögonen, men nu kan jag alltså inte de. Hemma är det kanske inte så farligt ändå, jag har ju lärt mig leva med det här problemet, det är ju inte så att jag låter bli och duscha bara för att de svider i ögonen. Min lösning på problemet är att ha en handduk nära tillhands så man kan torka bort skiten (schampot alltså) och det funkar ju hemma. Men när man är på badet då blir det problem för jag vägrar nämligen att öppna ögonen när jag har schampo i dem, nåt har jag ändå lärt mig under alla år att om man öppnar ögonen med schampo i dem så blir det bara värre. Så då ska jag alltså hitta min handduk som är i andra änden av duschrummet (är tillbaka på badet nu alltså) går där men händerna framför mig, blundandes, jag kan ju i princip gå in i vad som helst eller vem som helst. Hittills har jag haft tur med det där, jag har aldrig tagit fel handduk, eller gått in i en naken dam, däremot har jag glömt ta på mig trosorna när jag skulle klä på mig men då var jag 6år gammal och stressad för att alla andra var klara och jag ville inte missa bussen tillbaka till skolan. Men nu blev det ju ett sidospår jag inte hade tänkt, som de kan bli.

Men bättre lycka nästa gång kanske.

När jag var yngre hade jag ett annat problem när jag duschade, jag fick nämligen kallsupar (eller varmsupar jag duschar inte kallvatten, fast jag är snållänning). Det händer tack och lov mer sällan så det finns kanske hopp för schampoögonen oxå :)

Nu när ögonen har fått vila lite ska jag ge mig på mascaran, och en av fem gången så målar jag även ögonvitan så håll tummarna för att de är en av de andra fyra gångerna idag :)