Jo man kan sitta i ett väntrum på akutmottagningen och svara på frågan varför eller sitta i samma väntrum, läsa kalle anka pocket och svara på frågan varför, eller så kan man sitta i samma väntrum, berätta att vi ska sitta och vänta tills det blir vår tur, läsa kalle anka pocket och svara på frågan varför. När man suttit i väntrummet i en och en halv timme och är så trött på frågan varför att man gäspar käken ur led och svara med så långa meningar man bara kan för att dra ut på tiden innan nästa varför kommer som en projektil som gör att man blir helt tyst för att man inte orkar svara något mer, då blir man glad när man äntligen får komma in i ett undersökningsrum. Där får man vänta nästan en timme till på läkare, men det vet man ju som tur är inte när man blir visad in i rummet. Så vad kan man göra i ett undersökningsrum i nästan en timme? jo det kan jag berätta för er, man kan leka kurragömma, är man tre personer så kan man turas om att gömma sig och att leta, när alla har lektat och alla har gömt sig så kan man leta tillsammans och gömma sig tillsammans, dock är det lite svårt när alla går och letar efter alla i ett rum på tre kvadratmeter. Vi tyckte att sonen kunde lägga sig på britsen och vila lite och tänka sig det gick han med på, han la sig på britsen, la armarna i kors och tittade i taket, i ungefär 30 sekunder innan han satte sig upp och förklarade att han hade vilat färdigt. Efter ytterliggare en stund föreslog vi att vi skulle leka tysta leken, det gjorde vi och sonen startade leken med orden: Tysta leken börjar nu! Sen var han tyst i 15 sekunder innan han talar om att han har vunnit. Behöver jag säga att jag är helt slut?
Nu undrar ni säkert varför vi var på akuten en tisdagkväll och det var helt enkelt för att sonen slog upp ett jack i huvudet som vi ville att de skulle kolla upp. På vägen till akuten frågade sonen om han skulle få ett nytt huvud och när jag försäkrade honom om att han inte skulle få något nytt huvud frågade han om de inte hade nya huvuden på sjukhuset... och det har de nog inte. Nu behövde han inget nytt huvud, de klippte lite hår och sedan klistrade de ihop såret, så busiga som sonen sa att läkaren var. En sån tapper kille vi har!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar