fredag 22 februari 2013

Potatisskalning är en farlig sport

Det är inte varje dag man får nöjet att skada sig när man skalar potatis, det är faktiskt inte varje dag man får nöjet att skala potatis heller. Här sitter jag nu en halvtimme efter att jag har skalat den sista potatisen och jag har ont i foten och stelfrusna fingrar. Att fingrarna är stelfrusna är helt och hållet mitt eget fel, det är det nog att jag har ont i foten också men bara nästan, åter till fingrarna, jag glömde bort att ändra på vattenkranen så det spolade kallvatten hela skalningstiden och kallt vatten är verkligen kallt. Nu vet jag att man kan ändra på kranen när man håller på att skala men jag tänkte för mig själv att det blir nog varmare för den känner nog av att jag fryser, men det gjorde den inte utan jag hade fått ändra själv i så fall, men nu vet jag det till nästa gång tänker ni och det hoppas jag verkligen att jag gör. Fotenskadan som kanske är mitt fel egentligen tänker jag skylla på den låga skåpsluckan som attackerade foten när jag skulle öppna den (skåpsluckan alltså inte foten) för att kunna slänga potatisskalet, luckan skalade av huden som om jag vore en potatis, kanske är luckan en sån där potatisrättsaktivist som tyckte att jag förtjänade att bli behandlad på samma sätt som jag behanldade potatisen. Som tur är så kan inte luckan lägga mig i en kastrull med kokande vatten tills jag blir mjuk så jag känner mig ändå som den segrande ur den här striden.

Skrivpuff: Nöje (jag vet jag har redan skrivit en men det var ju innan jag visste att jag kunde skriva om detta och få in det i dagens skrivpuff det också).

3 kommentarer:

  1. =) Roligt för oss men smärtsamt för dig.

    SvaraRadera
  2. Ajaj! Väl beskrivet, smärtsam symbolik!

    SvaraRadera