Jag ger upp, det går inte längre. Nu får det vara nog, om jag ska kunna vara till freds med mig själv måste jag sluta försöka stryka alla medhårs. Det spelar ingen roll hur man än vänder sig för när allt kommer omkring så har man ändå rumpan bak och det kommer inte gillas av alla så är det bara.
Det som är kruxet när man försöker vara alla till lags är att man inte kan vara alla till lags samtidigt och även om man slår knut på sig själv så kommer någon tycka att du gör fel. Jag orkar inte vara en knut som vänder sönder mig för att andra ska tycka om mig, gillar de inte mig för den jag är kan de dra till något ställe där jag slipper se dem.
Nu menar inte jag att man ska köra över allt och alla, så klart inte men om man inte tänker på sig själv och vad som blir bra för en själv och framför allt om man säger eller gör saker som man inte kan stå för för att vara andra till lags så försvinner man snart för sig själv och man tappar respekten för sig själv. Hur ska man få andra att respektera en om man inte gör det själv?
Det är svårt att dra en bra gräns. Det som KÄNNS bra är tyvärr inte alltid det som är bra. Det är knepigt. Men din sista mening fångar på ett bra sätt en av de viktigaste aspekterna!
SvaraRaderaJust det. Sista meningen är lösningen.
SvaraRaderaSista meningen som sagt.
SvaraRaderaHela sista stycket är tänkvärt. Bra
SvaraRadera