måndag 4 februari 2013

Äntligen!!

Nu är det äntligen dags att ta farväl, igår var det ett år sedan vi drog igång cirkusen sälja hus och idag skrev den nya ägaren på kontraktet, han tar över huset i slutet av månaden. Det är en otrolig lättnad, nu kan vi börja blicka framåt och planera för ett nytt hem. 
Det känns overkligt samtidigt men jag går runt med ett fånigt leende på läpparna och hoppas att jag inte kommer vakna upp ur den här underbara drömmen jag lever i just nu, för det är ju ingen dröm det är verklighet.
I helgen var jag och maken i huset och packade ihop så mycket vi bara orkade och på fredag fortsätter packandet för att flyttlassen ska kunna gå under helgen som kommer. Det är snabba ryck och jag är tröttare än tröttast men samtidigt lyckligare än lyckligast. Finns inga ord som kan beskriva hur oerhört lättad och lycklig och glad jag är just i denna stund men ville bara dela med mig lite av min glädje och säga att man verkligen inte ska ge upp, rätt som det är så löser sig allt, men vägen till målet är långt ifrån spikrak och ibland får man hitta nya vägar för att kunna komma fram till målet men ge aldrig upp. Jag har varit nära att ge upp många gånger under året som gått men som tur är har jag haft nära och kära runt omkring som stöttat. TACK! Sen har jag och maken aldrig känt att det varit hopplöst samtidigt och det tror jag har bidragit till att vi inte har gett upp, när den ena av oss inte orkat mer så har den andra funnits där och dragit lasset en stund och sedan har vi bytts av. Ännu har vi inte nåt vårt mål fullt ut men detta är ett stort kliv på vägen och nu fortsätter resan med en lättare ryggsäck och vi ser slutmålet framför oss. Äntligen är det dags att ta farväl av huset! 

Ett andra inlägg från skrivpuffen om att ta farväl!

6 kommentarer:

  1. Skönt att ni fått sålt. Förstår dock inte än idag hur man kan packa ihop och flytta och inte ens säga hejdå till människor man umgåtts med nästan dagligen. Barnen som vuxit upp som nästan syskon men det är väl bara jag som är blödig. Hoppas ni blir lyckligare nu!

    SvaraRadera
  2. Det låter hoppfullt. Lycka till i fortsättningen.

    SvaraRadera
  3. Så jäkla härligt att ni äntligen blir av med huset! Nu kör vi på för fullt här uppe, så jäkla bra det blir och kommer att bli! Skönt att ni slipper relationer och personer som inte stöttar och kommer med positiv uppmuntran... Vad ska man med sådana i sitt liv, som inte förstår att relationer byggs upp av gemensamma intressen, och inte baseras utifrån en persons premisser och villkor... Framförallt inte när det handlar om personer som pratar skit om en.. Ni har valt att gå vidare, på riktigt!

    /U



    SvaraRadera
  4. Tråkigt att man bara får negativt tillbaka när man funnits där så mycket man kunnat i 2 år. Passat barn, tröstat och lyssnat. Öppnat sitt hem och sin vänskap men vi är ju olika. Ska inte säga att jag inte är glad för det är jag. Glad över att kunna gå vidare från att blivit lämnad utan förklaring. Så mycket betyde vår vänskap. Kommer ihåg en som satt och sa att hon var orolig att förlora vår vänskap, tänk så lurad jag blev. Men så glad jag är över de vänner jag faktiskt har, på riktigt!!!

    SvaraRadera
  5. Kan inte låta bli att hoppa in här och faktiskt försvara en kär vän. Vänskapen sitter inte i att bo ett par hus bort utan vänskapen sitter i hjärtat. Att kunna ringa, skriva och träffas då och då är guld och att veta att denna personen finns i livet och mår bra och är lycklig skulle betyda mer för mig än att ha denne nära jämt. Sara och jag har varit vänner sedan 4år tillbaka och vi bodde på samma ort i 3 månader innan de flyttade vidare. Och trots det så har jag privilegiet att kalla henne en av mina närmsta vänner. Man förlorar ingen vänskap för att man flyttar och söker lyckan på annat håll, man får bara hittar vägar och tillfällen att träffas och prata i alla fall. Hoppas att ni reder ut det och kan fortsätta att träffas - vara vänner. Men om inte så kanske inte er vänskap var så mycket värd om man inte vill kämpa för den - trots avstånd.

    SvaraRadera