Potatisskalning är en farlig sport

Det är inte varje dag man får nöjet att skada sig när man skalar potatis, det är faktiskt inte varje dag man får nöjet att skala potatis heller. Här sitter jag nu en halvtimme efter att jag har skalat den sista potatisen och jag har ont i foten och stelfrusna fingrar. Att fingrarna är stelfrusna är helt och hållet mitt eget fel, det är det nog att jag har ont i foten också men bara nästan, åter till fingrarna, jag glömde bort att ändra på vattenkranen så det spolade kallvatten hela skalningstiden och kallt vatten är verkligen kallt. Nu vet jag att man kan ändra på kranen när man håller på att skala men jag tänkte för mig själv att det blir nog varmare för den känner nog av att jag fryser, men det gjorde den inte utan jag hade fått ändra själv i så fall, men nu vet jag det till nästa gång tänker ni och det hoppas jag verkligen att jag gör. Fotenskadan som kanske är mitt fel egentligen tänker jag skylla på den låga skåpsluckan som attackerade foten när jag skulle öppna den (skåpsluckan alltså inte foten) för att kunna slänga potatisskalet, luckan skalade av huden som om jag vore en potatis, kanske är luckan en sån där potatisrättsaktivist som tyckte att jag förtjänade att bli behandlad på samma sätt som jag behanldade potatisen. Som tur är så kan inte luckan lägga mig i en kastrull med kokande vatten tills jag blir mjuk så jag känner mig ändå som den segrande ur den här striden.

Skrivpuff: Nöje (jag vet jag har redan skrivit en men det var ju innan jag visste att jag kunde skriva om detta och få in det i dagens skrivpuff det också).

Borttappade nycklar

Igår körde jag till jobbet som vanligt och jag kom dit lite tidigare än jag brukar för jag trodde att det var halt ute men det var det inte. När jag insåg att jag var alldeles förtidig så skickade jag lite sms och kollade fejjan på mobilen innan jag klev ur bilen, det skulle jag inte ha gjort. När jag sedan ska gå ur bilen ta mina saker och låsa så får jag panik, mina bilnycklar är borta och min första tanke var: "Hur sjutton ska jag komma hem ikväll då?". Så jag börjar riva ur alla saker i min handväska och leta igenom jackfickorna men ingenstans hittar jag nyckeln, det ska tilläggas att vi har världens största nyckelring så den både syns och känns om man har den fickan. Jag kollade så att den inte satt kvar i tändningslåset men icke, när jag tillslut ger upp och tänker att "jaja bilen får stå olåst och sen får maken komma ut med extra nyckeln ikväll", när jag tänkt detta samlar jag ihop alla saker och kliver ur bilen. Då trillar bilnyckeln ner på marken för jag har tydligen haft den i knät under handväskan hela tiden.

Bra start på en måndag, eller?!

Ibland glömmer man saker

Idag tillexempel så glömde vi kvar makens datorväska hos svärföräldrarna när vi åkte hem, i väskan fanns makens dator, min kalender, sonens favorit filmer och lite andra viktiga pinaler som gör vardagen lättare. Det är tur att vi har bestämt att åka upp om två veckor igen annars hade det varit en smärre katastrof här hemma nu. Jag trodde att maken hade tagit den eftersom han frågade: "Du ska inte skriva mer innan vi åker va?" och jag sa nej och trodde då att han menade att han skulle packa ut datorn i bilen. Han menade tydligen min skrivbok som han packade ner och den kom ut i bilen. När vi satt och åt lunch precis innan vi skulle åka så tänkte jag lite om jag skulle vrida lite på huvudet för att som om datorväskan stod där men med tanke på att jag kom i säng klockan tre i morse och var lite mer rund under fötterna än vad jag brukar vara så orkade jag inte plus att jag var ju helt säker på att maken hade tagit ut den i bilen eftersom han hade frågat om jag skulle ha den mer och jag ville inte vara en sån där jobbig fru som hela tiden kontrollerar om min make har fått med allt, nästa gång kanske jag ska vara det.

Jag vet, jag vet att han inte sa någonting om någon dator överhuvudtaget men jag tolkade det så, tyvärr. Men  sånt händer och det finns ingen som helst anledning att gräva ner sig, jag menar jag har ju min dator här hemma så mig går det ingen nöd på, värre är det för maken men eftersom han aldrig hinner spela nu förtiden så behöver han ju inte ens försöka att pressa in lite speltid de närmaste två veckorna. Det var kanske bara bra att den blev kvar glömd en liten, liten stund. Värre blir det nog när det uppdagas att favoritfilmerna stannade kvar hos farmor och farfar, men vi vet ju var de finns i alla fall, så vi slipper leta. Ja som ni märker försöker jag vara positiv, lyckas jag??

Skrivpuff - Förlåtelse

Nu sitter jag här med bultande finger och funderar på hur jag ska kunna förlåta det som precis hänt. När jag öppnade lådan så anföll den skoningslöst och siktade in sig på det stället där den skulle göra mest skada och den lyckades.
Jag skulle ta upp knäckformarna ur lådan men då stod tandpetaren på pass och satte sig fast under min nagel, jag lyfte snabbt upp fingret men den hängde med upp. Maken fick ingripa och befria mig från min fiende, den fick ett snabbt straff och kommer nu spendera sina sista dagar i en soptunna, för att sedan hamna på fjärrvärmeverket och värma upp husen i stan. Efter en liten stund kom det två droppar blod och nu sitter jag alltså här med bultande finger och försöker förlåta denna tandpetare för sin elakhet, samtidigt är jag tacksam för att de inte gaddade ihop sig och anföll allihop.

Förlåt är ett litet ord som betyder så mycket om man verkligen menar det när man säger det. Jag är storsint idag och förlåter tandpetaren för min klumpighet!

Ibland blir det lite tokigt

Jag och maken spelar Tribond, ett spel som jag hittade på en loppis i somras och som sedan har stått undanglömd, men det hittade jag idag och ville spela. Det var så krångligt och jag har ont så vi beslutade oss för att bara läsa frågorna för varandra, jag menar hur svårt ska de vara? Svårare än vad jag hade tänkt tydligen.

Jag läser frågan: "Vad har dessa tre gemensat: Pasta, potatis och grön"

Maken svarar: "Sås"

Jag kontrar med: "Salladssås det går ju inte"

Maken tittar frågande på mig: "Sallad?! Det var väl inte med som ett alternativ"

Nej det var ju inte det, det var ju svaret på frågan, ibland alltså, ibland går det inte så bra för mig när jag spelar sällskapsspel, speciellt inte de gångerna när jag har ont.

Smärthelg och chipssmulor

Att trilla på ingenting är något jag har tränat länge på och kan numera titulera mig specialist inom detta område. Idag var de inte riktigt ingenting men jag halkade av trottoarkanten som ingenting och staplade till och fick tag i barnvagnen som så lägligt gick jämte mig, det är ju tur att det finns fler användningsområden för dessa. Till en början gjorde det bara ont i mitt lillfinger och när jag tittade till hur den lille stackaren hade klarat sig så ser jag till min fasa att det har blivit en blodblåsa, nästan så jag fick ringa efter taxi och åka de 200m till sjukhuset men jag hejdade mig. Efter en stund så märker jag att det inte bara var mitt lilla lillfinger som hade fått sig en kyss utan även min höft och min fot, för när vi är på väg till bilen känner jag hur det pirrar i hela benet och det brukar det inte göra, det går nog över så småningom.

Så det blir en smärtfluddrig kväll till, den här helgen går i smärtans tecken vill jag lova, men ska man ha ont så kan man ju ha det ordentligt.

Nu ska vi göra plockmat för vi orkade inte åka och köpa pizza, efter att ha varit iväg två gånger idag och båda gångerna har vi hamnat på maxi, det är där man hänger förstår ni, eller i varje fall är det där vi hänger.

Ikväll blir det så mycket bättre och spel, tror nog jag känner en viss make som kommer bli galen på mig när jag lyssnar på tvn när han ställer frågor, eller ännu värre när jag ska ställa frågor och jag proppar hela munnen full med godis så att de sprutar chipssmulor när jag pratar.

Ett besök hos frissan och hemska fön minnen

Sätter mig hos min kära frisör och hon frågar vad hon ska göra med pälsmössan idag och jag ställer då en enkel fråga tillbaka: "Finns det så mycket att göra?" hoppas ju på att hon ska svara att det finns miljoner saker att göra med mitt underbara hår men nej svaret jag fick var: "Nej det gör ju inte det".
Men vi kom fram till att hon inte skulle klippa ens en milimeter på luggen, för vet ni om en två-tre klippningar så har den växt ut så jag kan slänga med den och det i sin tur kommer innebära att jag klipper av den igen.

Sen när hon har klippt färdigt så frågar jag lite nyfiket om vad hon tycker att jag ska göra med den där stumpen hår som hänger i ansikte, om jag bara ska låta den hänga där och se dum ut eller om jag ska hitta på något med den, då börjar hon skratta. Det här besöket hos frissan blev inte riktigt som jag tänkte mig men jag gillar min frisör så det gör inte så mycket. Jag fick i alla fall ett tips och det var att dra bak luggen så den inte syns så mycket och sen ska jag tydligen föna den oxå. Har inte hållt i en fön sen jag trasslade in mitt långa hår i fläkten bak på fönen, så maken fick klippa av en tuss av mitt fina långa hår. Nej fråga för sjutton inte hur jag lyckades med detta för det vet jag knappt själv, jag skulle ju bara göra som alla andra jag sett på tv och föna håret upp och ner, varför i all världens namn fönar man håret upp och ner? Jag vet inte och jag verkar ju inte vara speciellt bra på det heller. Lägg på lite amningshormoner så kanske ni får en bild av hur hysteriskt ledsen jag var när jag inser att jag hade fastnat i hårfönen och jag förstår fortfarande inte hur maken klarade sig helskinnad ur detta trauma.

 Så nu ska jag alltså föna mitt hår, med nåt skum i, alltså skum, vax och spraj ska jag ha i håret. Låter mer som att jag ska tvätta bilen än och fixa håret men visst visst, nu har jag ju provat de där pulvret i håret och det har ju funkat, så det kan ju inte skada att testa det där skummet nu då, måste bara komma ihåg att värma det för att få effekt undra om jag ska ha det i armhålan först eller behöver det ett vattenbad tro? Nej men allvarligt varför har ingen sagt nåt om att man måste värma de där skummet för att de ska få nån effekt inte konstigt att jag har misslyckats alla de gånger jag har kladdat i skum i mitt hår, det har liksom inte blivit volym utan mer platt hård mössa över hela huvudet. Men nu ska jag ge det en chans, önska mig lycka till, jag kan behöva det.

Kramp i provrummet

Idag har hela familjen varit på utflykt till den stora staden i öst och tänk det gick mycket bättre än förväntat. Det var ingen som fick ett utbrott, ingen rev ner saker så att de gick sönder och det var ingen som hällde ut varken mat eller dricka när vi åt. Så både jag och maken skötte oss bättre än vi brukar, det kanske var för att vi hade barnen med oss kände att vi behövde skärpa till oss lite extra, vem vet.

Jag letade efter en klänning, vilken som helst som inte ser ut som en städrock från början på 1900-talet, men där misslyckades jag i min jakt. Hittade en klänning som inte såg ut som en städrock så den bestämde jag mig för att prova, allt gick bra fram tills jag skulle dra upp dragkedjan som satt på vänster sida, jag tar tag med höger handen och drar upp dragkedjan halvvägs, sen är det stopp. Hur jag än försöker så får jag inte upp den förbenade dragkedjan och jag drar och sliter, lirkar och vickar men nej halvvägs upp så fastnar den. Nu tror ni säkert att jag valt en förliten storlek och att det var därför men så var det naturligtvis inte utan jag hade till och med en som var förstor så egentligen borde jag inte behövt kämpa någonting. Men efter en stund så märker jag att det gör så fruktansvärt ont i tuttmuskeln och ner i höger arm, jag fick ringa efter maken som fick komma och hjälpa till och inte ens han kunde dra upp dragkedjan. Om vi säger som så här jag köpte inte den klänningen men kramp i muskeln hade jag fram tills vi kom hem två timmar senare och då kändes det som hela handen sov, nej det var inte speciellt skönt kan jag säga. Och jag blev så där korkad som jag blir när jag har ont för länge, helt fluddrig i huvudet och fattar inte när någon pratar med mig, men det börjar ordna upp sig nu.

Det fanns en fontän mitt i köpcentrat som några hade förvandlat till en önskefontän, sonen ville oxå önska sig något och som tur var hade jag en krona han kunde få så han och maken gick tillbaka till fontänen och han kastade kronan och önskade sig en dinosaurie. Allt var frid och fröjd tills plötsligt då bryter ungen ihop för då kommer han på att har önskat sig fel sak. Det är verkligen inte lätt när det är svårt.

Men vi kom hem lyckliga i alla fall jag med två tröjor eller tröja är väl kanske att ta i två långärmar är nog en bättre beskrivning och barnen fick varsin liten leksak i leksaksaffären. Maken kom bara hem och var nog mest nöjd över att jag inte hitta mer att handla så slutet gott allting gott.

Kundvagnsrally

Jag blev lite inspirerad av min sons framfart i affären igår så när jag gav mig ner på stan idag så gick det i ett jädra tempo, det gick så fort att mina stackars tår inte hängde med utan trasslade in sig i sandalerna.
Jag toksprang runt och hoppade in i den ena affären efter den andra. Var först inne hos guldsmeden och där hittade vad jag sökte på en gång, sen kom mitt stora problem, jag skulle hitta nåt till lillebror gick in i leksaksaffären och där fick jag spunk på alla barn och turister som var ivägen för ångvälten Sara. Hittade tillslut en bil men när jag ställer mig i kön så tröttnar jag på att stå still så fast de bara var en kund framför mig så gick jag tillbaka med bilen och fortsatte min jakt någon annanstans. I var enda affär så frågar de om jag behöver hjälp, ja tack du kan få klia mig på ryggen eller betala mina räkningar, nej det svarade jag så klart inte men jag tänkte och det är ju tanken som räknas har jag hört.

Men tillslut så hittade jag det jag sökte och kunde sen bege mig till mataffären för att där få tag på den lömskaste kundvagnen denna sida månen. Alltså jag letade inte efter en hemsk och lömsk kundvagn utan den valde mig, det var bara den kvar i skjulet för vagnar och jag insåg snabbt varför. Den fällde mig hela tiden och mina stackars intrasslade tår blev överkörda fler gånger än vad jag orkade räkna till och den drog dessutom snett.
Men jag älgade på som aldrig förr och höll på att köra över både en och två personer som gick i min väg men körde som sagt på mig själv istället för idag var jag snäll.

Sen kom jag på mig själv med att prata högt när jag handlade, de brukar ju inte göra så mycket annars för då har jag barnen med mig men nu då gick jag själv så det blev nästan lite pinsamt. När jag letade efter spenaten så sa jag nog spenat högt tio gånger för det förstår väl vem som helt att om man säger spenat högt så hittar man den fortare. Sen så  måste man dividera högt med sig själv om hur många liter mjölk jag ska köpa, kom fram till att 3 liter borde räcka :P
Sen körde jag självscanning och då kommer jag på mig själv med att prata med maskinen, "jaha dra kortet, men hade jag inte gjort de, nä men vad dum jag är!" Sen när jag dumförklarat mig själv så tittar jag runt och alla jag ser (tre stycken människor) står och ler mot mig, jag känner igen det där leendet, de brukar höra ihop med "vad söt du är" och det ska jag tala om för er mina vänner att den kommentaren den menar inte alls att jag är söt utan att jag är lite lättkorkad och att det är ett fint sätt att tala om för mig att nu tänkte du nog lite tokigt där. Jag har varit med förr så jag tänkte tyst för mig själv "vad söt jag är!". Sen betalade jag mina varor tyst för mig själv och på vägen från kassan till bilen så sa jag bara "Oj" "Typiskt" och "Förbannad vagn" högt annars var jag tyst som en mus :)

Vad som händer på ÖoB en tisdagkväll

För det första så mötte vi en flicka som hade köpt glass och hon gick och mumlade något för sig själv, mycket mysko men visst kanske var de hennes sätt att skydda glassen, men jag var inte glassugen idag så hon hade inte behövt mummla. 


Sen kommer vi in och jag går och letar efter tårtpapper så står det två tjejer och pratar, jag brukar inte tjuvlyssna men när man skriker så inte ens lilla tanten som glömt sina hörapparater hemma kunde undgå deras planering för utgång i morgonkväll, då lyssnar till och med jag. Tydligen hade de en kompis som inte kunde dricka alkohol så den ena tjejen var så snäll så hon erbjöd sig att vara sympati nykter. Jag hade lite svårt att hålla mig för skratt, inte för att det är fel att vara nykter men sättet hon sa det på så lät de som att hon gjorde årets goda gärning och är garanterad julklappar de närmaste 5åren. Men jag börjar väl bli gammal antar jag :)

När jag står och kollar leksakerna så kommer det fram en tant till mig och frågar om jag jobbar där? Nej svarar jag då var på tanten frågar vad pläden kostar och sen får jag en microutskällning om att det minsann inte fanns priser på en enda vara i hela affären. Då hänvisade jag till någon som arbetar där för inte tänker jag ta sån skit om jag inte får betalt. Kunden har alltid rätt men den här gången var det jag som var kund. Undra när ÖoB bytte arbetskläder till rosa byxor och grönt linne?

Köpte mig en glittrig eyeliner, mammas reaktion var "men tänk om du får det i ögonen" undrar om mamma tycker att jag är klumpig?

Tänk vad en promenad kan innehålla

Idag bestämde jag att nu var det minsann dags att jag fick lite egentid i form av en promenad i skogen, sagt och gjort letade fram hörlurar och loggade in på spotify på mobilen, började knyta mina skor när storebror kom ut i hallen och ville följa med. Det går inte att säga nej då, så det fick bli att lämna mobilen hemma och ge sig ut i skogen och upptäcka den ur min tre årings ögon och öron.

Så fort vi kom ut på stigen så hoppade rötterna på mig och mina rumpskor vinglade så nu sitter jag här med en vrickad fot. Men jag kunde ju inte vända hem då, ledsen son var inget jag ville ha med mig hem, så vi fortsatte. Vi gjorde fotspår i leran, lärde oss hur en ormbunke ser ut och att när man får ont i benen måste man sätta sig ner på marken tills någon lyfter upp en och bär hem en.
Det var en mysig stund och kände dofter som blöt jord, kompost och nyklippt gräs. Vi hörde maskinerna som bygger uppe vid maxi, dessa blev sonen först rädd för men sedan när ljudet hördes för tredje gången så var det han som lugnade mig "det är stora maskiner mamma, ingen fara".

Vissa dagar är lättare än andra att vara mamma på.

Väderkvarnsbebis!

Min senaste statusuppdatering på facebook var: "Tio, tio, tio! Glöm inte andas oxå, andas är viktigt!"
Anledningen till detta ser ni har nedan:

Jag förstår inte hur det gick till, det var ju jag som höll i skålen men det var inte jag som slängde den på golvet. Förstår fortfarande inte hur en bebis armar kan växa till två meter på bara nån sekund och sen återgå till normal längd sekunden efter att den har grabbat tag i skålen och slängt den på golvet så det blir kalops överallt. Vi hade ett likande missöde med just kalops tidigare i veckan, jag tror att det är något i den där kalopsen som tar fram väderkvarnen i min bebis. Fast iofs så är gröt, rödspätta och kyckling oxå bra på att plocka fram den egenskapen så jag kan nog inte bara skylla på kalopsen, även om jag hemskt gärna skulle vilja för då hade de blivit kalopsförbud här hemma.

Skadeglad, väderkvarnsbebis?

Men mamma hur kan du tro att det var jag som välte ner skålen på golvet, ser du inte så fint och lugnt jag sitter här med händerna vilandes på stolen!

Inbillar mig själv att det är inne att lukta kalops! Jag menar jag är ju nyduschad och hinner inte slänga mig i duschen en gång till så ja får helt enkelt lukta kalops. Det hade kanske inte gjort så jäkla mycket om de nu inte var så att jag skulle till sjukhuset idag. Men jag inbillar mig att de har känt värre odörer från någon annan, jag menar mina kalopsinsmorda ben kan inte vara de värsta de varit med om, eller kan de?

Avslutar med en uppdatering om hur det gick med mascaran, bättre lycka nästa gång som sagt!

Det är inte lätt när det är svårt, det här med att duscha alltså.

När man får schampo i ögonen så gör det ont, svider och man vill få väck det fort som attan, tänkte om ni får de så ofta så var jag snäll och berättade de för er. Sen när man inser att nej inte nu igen och ska förska få väck det då gör man nästa misstag. Man gnor sig i ögonen med händerna fulla med antingen tvål eller schampo så man riktigt gnuggar in det i de redan utsatta ögonen, så när man kliver ur duschen ser det ut som man har gråtit i flera timmar. Så ser jag rödgråten ut så är det inte alls säkert att jag är ledsen, jag kan helt enkelt bara vara nyduschad. 

Varför händer alltid det här när jag duschar? Är det bara jag som har de problemet? Jag får nämligen alltid schampo i ögonen, man kan ju tycka att när man är så gammal (ung) som jag är så borde man kunna duscha utan att att få schampo i ögonen, men nu kan jag alltså inte de. Hemma är det kanske inte så farligt ändå, jag har ju lärt mig leva med det här problemet, det är ju inte så att jag låter bli och duscha bara för att de svider i ögonen. Min lösning på problemet är att ha en handduk nära tillhands så man kan torka bort skiten (schampot alltså) och det funkar ju hemma. Men när man är på badet då blir det problem för jag vägrar nämligen att öppna ögonen när jag har schampo i dem, nåt har jag ändå lärt mig under alla år att om man öppnar ögonen med schampo i dem så blir det bara värre. Så då ska jag alltså hitta min handduk som är i andra änden av duschrummet (är tillbaka på badet nu alltså) går där men händerna framför mig, blundandes, jag kan ju i princip gå in i vad som helst eller vem som helst. Hittills har jag haft tur med det där, jag har aldrig tagit fel handduk, eller gått in i en naken dam, däremot har jag glömt ta på mig trosorna när jag skulle klä på mig men då var jag 6år gammal och stressad för att alla andra var klara och jag ville inte missa bussen tillbaka till skolan. Men nu blev det ju ett sidospår jag inte hade tänkt, som de kan bli.

Men bättre lycka nästa gång kanske.

När jag var yngre hade jag ett annat problem när jag duschade, jag fick nämligen kallsupar (eller varmsupar jag duschar inte kallvatten, fast jag är snållänning). Det händer tack och lov mer sällan så det finns kanske hopp för schampoögonen oxå :)

Nu när ögonen har fått vila lite ska jag ge mig på mascaran, och en av fem gången så målar jag även ögonvitan så håll tummarna för att de är en av de andra fyra gångerna idag :)

Jag borde stannat hemma

Ikväll var vi och handlade hela lilla familjen, jag stressade runt som en toka efter grillad kyckling och det fanns ingen, det fanns ju inte ens en tom hylla där den grillade kycklingen skulle ha legat. Jag letade reda på maken som var med barnen i mjölkdisken och drar med honom till köttmarknaden för att visa att det minsann inte fanns minsta lilla kycklingvinge. Men under den minuten jag var borta så har de rullat ut en hylla med grillad kyckling, som maken så klart hittade på 2sek, asså det är inte okej för en så stor mataffär att leka gömma kyckling med mig en fredagkväll, det hade varit mycket bättre en söndag.

Sen var de vidare till lösgodiset för det är ju ändå fredag, sagt och gjort så tog jag en påse å en slev och började ösa, det blev bara lite på botten för påsen är ju stor som en 5kg potatis säck! Så när jag är mitt uppe i mitt ösande så säger maken att jag ska köpa några sorter som han gillar oxå (äckligt godis alltså) och jag hittar några lakritsbitar som han säkert skulle tycka om så jag tar en full slev och lägger den, jämte påsen! Hallå pinsamt, det ligger vita, blå och svarta godisar överallt på golvet. Så jag bryter ihop lite det kom nästan en liten tår men maken kom och rädda mig och så pekar han på en godissort nämligen de där små djävulsbitarna som jag nyss fyllde golvet med och tycker att jag ska ta några såna.
"Det har jag ju redan tagit" svarar jag.
"Men du la dom ju på golvet"
Just det ja, det gjorde jag ju, glömde visst den lilla detaljen.

När vi sedan har betalat så tar maken de två överfulla dåligt packade påsarna och älgar iväg, jag får då den stora gigant vagnen med två barn i som jag ska försöka ha med mig ut ur affären. För att komma ut får jag köra slalom kring de andra tanterna och gubbarna som inte kunde bestämma sig för om de skulle stå still eller förflytta sig och så fort jag närmade mig så började de stillastående gubbarna röra på sig och de gående tanterna stannade. Så där hade jag fullt upp med att vrida knän ur led och bromsa vagnen med hela min kroppstyngd så jag glömde helt bort att min kjol var tre storlekar för stor och att jag måste spänna ut magen för att inte tappa den. Jag använde så klart magmusklerna när jag förflyttade kundvagnen från hell så då blev magen lite plattare och kjolen åkte ner och så jag visade halva röven för affären (eller de såg mina trosor).

Undra om jag får följa med och handla fler gånger?
Men trevlig helg eller nåt.

Diablo 3 och ett ogenomtänkt beslut

Alltså nu är det här! Det spelet som jag under drygt 6års tid har hört talas om (innan dess var jag lyckligt ovetande om både ettan, tvåan och den blivande trean), det har installerats och godkänts grejer och sen började kampen! Kampen om att få skriva de magiska ordet (lösenordet alltså) för att sedan bli insläppt för att kunna spela. Men det var stopp och belägg, där fick man inte komma in ikväll, det är tydligen mååånga som vill spela d3 ikväll. Nej det är inte jag som vill spela, vem tror ni att jag är. Det är min käre make som vill spela detta spel och visst det kan han väl få.

Men han ska ha klart för sig en sak att ska det köas mitt i natta för ett spel så får han köa själv! För att förtydliga ska det köas för ett dataspel överhuvudtaget så får han göra det själv.

Jag har nämligen för sisådär en fem-sex år sedan tagit beslutet att följa med och köpa ett spel på releasedagen/natten, till mitt försvar så var jag nykär. Jag tänkte i mitt stilla sinne att jo men en promenad mitt i natten kunde vara lite mysigt, det tar ju max en halvtimme så är vi hemma i värmen igen, det var ju nämligen vinter. Jo hej du, tjena, det var ju verkligen mysigt att stå i kö i 1½timme UTE mitt i natten, mitt i vintern ihop med en massa datanördar som oxå skulle köpa spelet (jo jag vet min man är oxå datanörd men jag försöker att inte tänka på det). Sen blev jag faktiskt förvånad över att det var så många som hade gett sig ut i natten för att köpa ett jäkla spel (jag trodde att min sambo var den enda) och inte var det ett nytt spel heller utan en expansion av ett redan fungerande spel (ja jag är gift med en spelnörd, jag har lärt mig lite under åren som gått). Måste bara erkänna att jag följde med helt frivilligt tror till och med det var så att jag frågade om jag fick följa med, men man lär av sina misstag och jag kan säga att det beslutet jag tog där var inte det smartaste jag har tagit. Så hädanefter får han köa själv :)

Vrickad höft, tecken?

Jag skulle vilja se en dubbelregnbåge, hitta en fyrklöver eller inte få bebisdregel på mig på en heldag. Tror att det skulle vara ett tecken på att något bra ska hända och just nu vill jag att det ska göra det. Undra om jag kan se dagens händelse som ett tecken på att allt kommer lösa sig? (se text nedan)

Fattar inte hur man kan vara så klumpig som jag är, idag när jag skulle upp och hämta sonen på förskolan så har jag precis lagt lillebror i vagnen då ska jag gå iväg, inget konstigt alls. Men då trampar jag snett och vrickar vänster foten och känner hur det går som en ilning diagonalt genom kroppen och så smäller det till i höger höften?! Hur sjutton lyckas jag? Känner ingenting i foten som vek sig dubbel däremot så ömmar det i höften och jag ligger just nu i soffan och tycker synd om mig själv. Lilla sonen sover och stora sonen kollar på en ny film som jag har sparat till ett sånt här tillfälle när jag inte orkar leka utan behöver vila. Men jag tror nog att jag gjorde rätt som ändå gick upp och hämtade honom, hade mamma med mig som kunde hjälpa mig att klä på sonen som skulle busa när vi skulle hem. Hade jag vänt och gått in och satt mig i soffan på en gång tror jag att jag hade stelnat nu är jag bara öm så jag tror att det kan vara en sträckning eller nåt sånt. Hoppas att det är borta till imorgon. Helst till ikväll för jag skulle ju på promenad med en kompis och snacka skit men nu hoppas jag att hon kan tänka sig att sitta stilla och snacka skit.

För att svara på frågan i slutet av första stycket så måste det ju komma något bra ur en vrickad höft.

Helskotta vilken skrutt dag!

Skulle kunna fylla hela inlägget med svordomar över denna förbenade dag, men låter bli för tror inte att det är så kul att läsa om det, så jag bjuder på en beskrivning av denna pruttdag så att ni kan lida med mig.

Dagen börjar ju bra, sonen vaknar innan mig och går ut i köket där hans käre far sitter och är halvt medvetslös eftersom kaffet inte kommit ut i blodomloppet ännu, så då tycker maken att jo men en flarra välling ska ju pajken ha. Smart, väldigt smart käre J, tack för den starten på dagen. För man blir tydligen så mätt på välling att man bara kan få i sig en banan, vilket man inte klarar sig på fram till lunch kan jag meddela. Fick i mig själv lite frulle och kände att jag nog skulle hinna utan stress, hann inte tänka klart den tanken innan hela jag och bebisen var nerspydda, så bara att byta kläder. När det var avklarat så hör jag hur den nybytade bebisen tar i så han blir blå som en smurf i fejjan, så då var det ju bara att byta blöjan igen. När detta är klart så har jag 15 min på mig innan vi ska vara på plats och då var det blöjbytedags även på den store sonen. Stress och jäkt, men en minut innan vi skulle vara på plats så parkerar jag bilen utanför förskolan. Sen trodde jag att min dag bara kunde bli bättre, haha vem försökte jag lura?

Efter att ha fått kliva in i min yrkesroll och "bråkat" med andras barn, kaxiga små ungar som tror att jag inte vågar säga ifrån. Ha tji fick de och jag fick åter igen bevisat att jag kan, och tänka sig det blev inga fula ord eller höjd röst :) När vi skulle hem så ville sonen stanna kvar så fick tjata, och tillslut muta med nappen för att han skulle följa med (som tur var så hände detta med mutan ute på gården så ingen såg eller hörde mig) Så kommer jag då äntligen ut till bilen, då strular centrallåset och jag tänker några väldigt fula ord som jag besparar mina barn. Får klättra in genom förarsidan för att kunna öppna bakdörrarna, såg nog väldigt roligt ur. Krånglar sedan in en trött 3åring, en bebis som är hungrig som en varg för han har glömt att han fick mat för mindre än 2 timmar sedan och en barnvagn modell större i bilen. Sätter mig själv tillrätta bakom ratten och ser den lilla, lilla minimala spaken vid sidan av ratten. FAN!! Lyset! Testar att vrida om nyckeln i tron om att det kanske finns lite kräm kvar i batteriet (jag menar det var ju bara 4timmar sedan jag parkerade bilen). Men hallå puckoSara, vad tror du att du har för jäkla bil som har batteri som räcker hur länge som helst utan att laddas? Bilen är ju såklart stendöd, säger nu några mindre fina ord och tänker inte ett dugg på att jag har mina barn i bilen, så idag har de fått lära sig vad man säger när bilen inte vill starta :)

Ringer min snälla mamma som kommer och möter oss med sittvagnen så min trötta 3åring slapp gå hela vägen hem, eller rättare sagt så slapp jag tjata hem en trött 3åring, tror inte mina nerver hade klarat de. Som tur var fanns det mat hemma som jag kunde grisa i mig så kändes det lite bättre. Ett stort plus var att jag inte började lipa iallafall, det besparade jag mina stackars barn. 

Så bara för att den här dagen ska bli den djävligaste i manna minne så har jag precis druckit en halv kopp kaffe med mjölk så vi får det lite skrikigt här ikväll. Livet är underbart!

Min stackars lilla skruttbil som envisades med att lysa halva dan så att den inte orkade  köra mig och mina barn hem, vad är de här för fasoner? Tror den är lite sur för att den får stå ute i sånt här väder som på bilden. Så jag är ju glad att den valde att hämnas en dag när solen sken :P

Plastparty och utsvävning

Glömde ju skriva om plastpartyt som jag och mamma var på igår, det var nog det snabbaste partyt jag har varit på och de var inte något negativt alls. Tycker hon som höll i det var kanon, inte så mycke utsvävningar och säljsnack så jag köpte faktiskt två grejer, en nappflaska och en riskokare för micron.

Fyllde i att jag vill ha ett party "lite senare", till hösten hade det varit kul att ha ett. Tycker det är väldigt vuxet att gå på plastparty, det var ju sånt mamma gjorde när jag var liten och nu gör jag de. Börjar jag bli gammal? Asså jag är närmare 30 än 20, hur gick det här till?! Jag fyllde väl nyss 20 var singel och student, eller? Nu 6år senare så är jag gift har två barn och går på plastpartyn. Undra hur livet ser ut om ytterligare 6år? jag är feg och vågar inte gissa, kommer ju gissa så in i bängen fel iallafall.

Upptäckte innan att jag rev mig själv när jag tog på mig leggingsen imorse, visst de sved ju som sjutton när jag körde ut till öppna förskolan men trodde bara att det var nåt som kliade på benet, men där hade jag fel De blödde ju från benet, hur sjutton lyckas jag? Just nu har jag 5 blåmärken på ena benet och 7 på det andra plus ett tjusigt rivmäke. Så nu har jag kommit på något negativ med min älskade vagn, jag får blåmärken på smalbenen, för jag går in i bromsen hela tiden och sen kör jag över fötterna på mig själv oxå, fråga mig inte hur jag lyckas för det vet jag inte!