Vilken dag är det idag?

Jag är förvirrad igen! Jag vet ju att det är torsdag idag men det känns som söndag för igår kändes som lördag, men eftersom alla var på jobbet idag så blev det en måndag istället, fast å andra sidan så lämnade jag sonen på förskola och han går tisdag till torsdag så det blev ju helknasigt. Dessutom så har den här kvällen känts som fredag så jag skulle lätt kunna bli lurad om någon annan sa att det var någonting annat än torsdag idag.

Undra just vad det kommer kännas som imorgon?

Har lite fundileringar på att åka till ullared på lördag, får se om jag kommer iväg, ska jag vara så modig att jag åker själv? Hittar jag dit? Vad händer om jag går vilse i affären? Det är ju inte så att jag kan be dem att ropa upp mitt resesällskap, men jag kan ju kanske fråga nån snäll väktare om de kan hjälpa mig till utgången, risken finns väl att de tror att jag är förklädd tant som har rymt från hemmet, men de är väl risken man får ta. Jag kommer dock hålla hårt i kundvagnen så det inte kommer en gravid kvinna (eller man) och snor mig kundvagn för att sen bli irriterad över att någon har slängt ner ett dussin påskägg i vagnen för de skulle de ju inte köpa. Sen springer som en galning och kör över hälsenor till höger och vänster för att hitta sin vagn och sno tillbaka den. Ja alltså jag har varit den gravida kundvagnsnapparen så jag vet att det kan hända. Jag ska häller inte flytta runt på rullstolar som om de är en kundvagn som står i vägen, är det någon i rullstol som är i vägen för mig så kommer jag prata med människan som sitter i rullstolen istället för att köra iväg med den och parkera den i någon klädställning någonstans. Jag har varit med om detta oxå, med den gången var det jag som satt i rullstolen.

Nu ska jag försöka sova fem kvart i timmen för om lillebror vill gå upp vid halv sex imorgonbitti oxå så kommer jag vara en vandrande zombie som kräver litervis med kaffe och jag har inte tid att springa och kissa hela dagarna så jag kan inte dricka flera liter kaffe. Kommer nog aldrig bli någon bra lattemamma.

Nattinatti!

Glömsk

Igårkväll när jag hade gått och lagt mig så fick jag en känsla av att det var någonting jag hade glömt. Låg och grubblade länge innan jag somnade men kunde inte för mitt liv komma på vad det var jag hade glömt. Det var inte förens jag hade packat in båda barnen i bilen och skulle dubbelkolla så jag fått med allt som jag kom på HUSNYCKLARNA!? Började leta i jackfickor, i korgen där jag brukar ha dem, på bänken i köket men nej de fanns ingenstans. För en gångs skull fick jag inte panik, det brukar jag alltid få när jag slarvat bort något. Efter en stunds letande kom jag på att jag hade lagt dem i barnvagnen igår och sen ställdes den in i garaget och eftersom det inte var jag som ställde in den behövdes ju inte mina nycklar för att låsa. Så då var alltså mina nycklar inlåsta i garaget, japp ni har rätt jag kände mig väldigt smart just då när jag insåg detta.

Men ingen ko på isen, ringde till mamma och dubbelkolla så att hon skulle vara hemma när jag hade tänkt komma hem igen och det skulle hon. Så då smällde jag igen dörren och for iväg till öppna förskolan så jag slapp packar ur barnen ur bilen och försöka förklara för sonen att vi inte skulle och leka med de andra barnen för mamma har sina nycklar inlåsta. Allt löste sig alltså utan problem, men så klantigt att jag inte tänkte på det igår.

Vilse i pannkakan

Jag gick nästan vilse idag när jag var på väg hem ifrån förskolan, tänkte att jag tar en annan väg hem, en lite längre väg så att lillebror somnar i vagnen. Jag har ju gått på de flesta av dessa vägar innan så jag hade ju hum om var jag befann mig. Däremot har jag inte gått där med en stor dubbelvagn som inte kan köra på att små stigar och genvägar, så rätt som det var när jag hade gått med näsan i vagnen (nappen skulle vara i munnen men mamma skulle hålla den annars åkte den ut) så tittar jag upp och inser att jag inte har en aning om var jag befinner mig. Fortsätter gå tills jag kommer ut på stora vägen och inser att jag har gått tillbaka mot förskolan fast på en annan gata, vilket betyder att jag var på väg åt helt fel håll och hade jag inte vänt där så hade jag hamnat utanför stan. Men lillebror somnade i vagnen och jag blev genomsvett (det stod ju 70 på skylten vid vägen) så lite träning fick jag  allt och snart får jag även lite kaffe eftersom lillebror fortfarande sover.

På tal om att gå vilse, det var ju inte första gången som jag har gått vilse i mitt liv. Skillnaden denna gången var att jag lyckades hitta hem utan att ringa en vän eller i de flesta fallen maken. Det händer att jag får ringa och be honom leta upp mig på enrio :P Alltså om jag ser en gatuadress eller liknande. Sen kommer vi till den stora utmaningen för honom, nämligen att guida mig så att jag hamnar någonstans där jag hittar igen. Jag har extremt svårt för höger och vänster, så när jag körde upp så hade jag ett V på vänster hand (smart va?!). Så det kan nog låta väldans roligt om vi hade spela in dessa samtal när jag min lilla virrhöna försöker gå åt rätt håll och sen blir det ännu mer fel men hittills så har jag ju hittat hem utan att det har behövts någon skallgångskedja som varit ute och letat efter mig. Så lokalsinne kan man väl inte påstå att jag har, så jag tycker att det var väldigt duktigt av mig att hitta till jobbet i Malmö varje dag och att jag kände igen vilken hållplats jag skulle hoppa av vid och sedan åt vilken håll jag skulle gå när jag kommit av bussen.

Min hjälte när jag irrar bort mig på kända och okända platser <3

Egentligen så borde jag vara duktig på att hitta för jag och min bästa kompis gick på orienteringsskola en sommar, haha vilket skämt när jag tänker efter. Det enda jag kommer ihåg ifrån dessa två veckor är att vi satt i en sal jämte simhallen men kommer inte ihåg ett ord de sa, eller jo en mening "Och här är grannens häck" Jag skratta så jag nästan kissade på mig, nu var det ju grannens granhäck och inte rumpan han hade ritat av och visade för oss andra men så tolkade inte jag det. Vi hade i uppgift att rita en karta över grannens tomt och då var det ju många som fick rita grannens häck, haha ja det är faktiskt fortfarande kul. Sen väntade vi på varandra i skogen oxå fast vi skulle springa själva. Men tänk hur illa det skulle ha blivit om två virrpannor hade släppts ut i skogen helt själva, nej det var nog tur att vi gick tillsammans så att vi hittade tillbaka. 

När jag ska gå och hämta sonen ska jag ta en gamla beprövad väg så slipper ni vara oroliga för att jag inte ska hitta hem eller inte hitta till förskolan så att jag inte kan hämta honom. Nej det får räcka med ett äventyr per dag ;)