Smärthelg och chipssmulor

Att trilla på ingenting är något jag har tränat länge på och kan numera titulera mig specialist inom detta område. Idag var de inte riktigt ingenting men jag halkade av trottoarkanten som ingenting och staplade till och fick tag i barnvagnen som så lägligt gick jämte mig, det är ju tur att det finns fler användningsområden för dessa. Till en början gjorde det bara ont i mitt lillfinger och när jag tittade till hur den lille stackaren hade klarat sig så ser jag till min fasa att det har blivit en blodblåsa, nästan så jag fick ringa efter taxi och åka de 200m till sjukhuset men jag hejdade mig. Efter en stund så märker jag att det inte bara var mitt lilla lillfinger som hade fått sig en kyss utan även min höft och min fot, för när vi är på väg till bilen känner jag hur det pirrar i hela benet och det brukar det inte göra, det går nog över så småningom.

Så det blir en smärtfluddrig kväll till, den här helgen går i smärtans tecken vill jag lova, men ska man ha ont så kan man ju ha det ordentligt.

Nu ska vi göra plockmat för vi orkade inte åka och köpa pizza, efter att ha varit iväg två gånger idag och båda gångerna har vi hamnat på maxi, det är där man hänger förstår ni, eller i varje fall är det där vi hänger.

Ikväll blir det så mycket bättre och spel, tror nog jag känner en viss make som kommer bli galen på mig när jag lyssnar på tvn när han ställer frågor, eller ännu värre när jag ska ställa frågor och jag proppar hela munnen full med godis så att de sprutar chipssmulor när jag pratar.

Så avslutar vi med helikoptern

Idag hade vi pung-gung och helikoptern på träningen. Nej det är inte så snuskig som det låter den ena övningen då slänger man en kettlebell mellan bena så de daskar till en på röven, tror nog att jag gör något fel men det bryr vi oss inte om, kan tala om att det gör satans ont att bli attackerad av en 8kilos kettlebell. Sen helikoptern heter egentligen propellern men det är ju inte lika roligt att säga och nej vi står inte och rullar på höfterna och svänger på en löspenis, vi ligger på mage och skickar en viktskiva runt sig med hjälp av armarna (nu har ni säkert en helt klar bild över hur den övningen går till). 

Jag kanske ska starta en träningsblogg? Vad tror ni?

Gyn-instruktioner, "näsor i golvet"-armhävningar, pung-gungningar och så avslutar vi med helikoptern, det måste ju vara den ultimata träningen. Sen kör vi stretch på de och då tar vi ett fast tag i stången och gnider den längs hela kroppen, typ som när man gör solhälsningen. Jag är nästan proffs på det här känner jag, vad tycker ni?

Nähepp nu ska jag slänga mig i soffan och glo på bones, trevlig onsdagkväll på er!

Flams och trams

Förstår inte att jag blir så flamsig och tramsig så fort jag blir lite trött. Men ikväll är jag sån och sitter här ensam i ett rum och små fnissar åt mig själv och då har jag inte ens läst, tänkt eller hört något roligt på en bra stund. Så vad är det då jag skrattar åt? Det har jag ingen aning om så jag borde ju sluta fnittra nu, men det går inte. Visste jag inte bättre skulle jag tro att jag var 14år och nykär och killen som jag för tillfället är kär i sitter i samma rum och han typ nästan tittade på mig, ojoj vad fnittrig man blev då. Men nu är jag ju varken 14, nykär eller sitter i samma rum som den jag för tillfället är kär i (sen att de tillfället är 7år långt och längre ska de bli, det hör inte hit).

Att ha sånna här fnissattacker är helt okej att ha när man är själv, men det är jättejobbigt att få de bland folk speciellt när man är på stan själv och kommer på en så rolig sak (alltså att jag fattar ett skämt som nån sa för nån dag sen) och så går jag där och nästan tokskrattar för mig själv, nej det skulle ju kunna vara pinsamt men när jag tänker på det så får det mig bara att skratta ännu mer. Visseligen så är det lite pinsamt oxå så jag blir ju röd som en tomat i fejjan när jag går där och skrattar för mig själv.

Nä nu ska jag sova sju kvart i timmen så jag är pigg som en mört (utan sömnproblem) imorgon när jag vaknar. Natti natti!