Kära gurkmarodörer

Jag och min son skulle vilja be er om en sak, det vore hemskt snällt av er om ni slutar att lägga den förbaskade gurkan i våra hamburgare hela tiden. Varje gång vi äter hamburgare med smält ost får vi lyfta på brödet och kolla om ni har varit i farten och lagt en liten grukbit på hamburgaren och varje gång så hittar vi en liten liten gurkbit. Kan du inte ta lite semester så vi slipper leta efter gurkbitar hela tiden, eller ännu hellre hitta nån annanstans att lägga gurkan, du kan lägga den på blodkorven eller på mandelfisken för det äter inte vi. Varför lägger du gurka på hamburgaren egentligen? Det är ju inte ens gott. 

Min son vill att jag skriver hela skärmen full med text om att du ska sluta med dessa dumheter, vi tycker inte att det är okej med gurka på hamburgaren. Vi skulle ju kunna säga till er att vi inte vill ha nån gurka redan när vi beställer men det kommer väl inte vi ihåg, då är vi hungriga och när man är hungrig är det svårt att komma ihåg viktiga saker som att man inte tycker om gurka på hamburgaren. Nu har vi tur för vi har en make/pappa som kan offra sig och äta upp våra gurkbitar så ni behöver inte bli arga, för vi slänger inte maten.

Men tänk på stackars gurkan då, har nån frågat den om den verkligen vill vara på hamburgaren? Hade jag varit en gurka hade inte jag velat hamna på en hamburgare, jag menar när man sitter där i trädgårdslandet som en gurkbebis och drömmer om att bli en vuxengurka inte sjutton har man som mål att hamna på en flottig köttbit och få en brödbit över sig. Nä man vill hamna i en god sallad, det hade jag velat i alla fall.

Med vänliga hälsningar

Sara och Kasper 

Hur man kan spendera sin tisdagkväll

Jo man kan sitta i ett väntrum på akutmottagningen och svara på frågan varför eller sitta i samma väntrum, läsa kalle anka pocket och svara på frågan varför, eller så kan man sitta i samma väntrum, berätta att vi ska sitta och vänta tills det blir vår tur, läsa kalle anka pocket och svara på frågan varför. När man suttit i väntrummet i en och en halv timme och är så trött på frågan varför att man gäspar käken ur led och svara med så långa meningar man bara kan för att dra ut på tiden innan nästa varför kommer som en projektil som gör att man blir helt tyst för att man inte orkar svara något mer, då blir man glad när man äntligen får komma in i ett undersökningsrum. Där får man vänta nästan en timme till på läkare, men det vet man ju som tur är inte när man blir visad in i rummet. Så vad kan man göra i ett undersökningsrum i nästan en timme? jo det kan jag berätta för er, man kan leka kurragömma, är man tre personer så kan man turas om att gömma sig och att leta, när alla har lektat och alla har gömt sig så kan man leta tillsammans och gömma sig tillsammans, dock är det lite svårt när alla går och letar efter alla i ett rum på tre kvadratmeter. Vi tyckte att sonen kunde lägga sig på britsen och vila lite och tänka sig det gick han med på, han la sig på britsen, la armarna i kors och tittade i taket, i ungefär 30 sekunder innan han satte sig upp och förklarade att han hade vilat färdigt. Efter ytterliggare en stund föreslog vi att vi skulle leka tysta leken, det gjorde vi och sonen startade leken med orden: Tysta leken börjar nu! Sen var han tyst i 15 sekunder innan han talar om att han har vunnit. Behöver jag säga att jag är helt slut?

Nu undrar ni säkert varför vi var på akuten en tisdagkväll och det var helt enkelt för att sonen slog upp ett jack i huvudet som vi ville att de skulle kolla upp. På vägen till akuten frågade sonen om han skulle få ett nytt huvud och när jag försäkrade honom om att han inte skulle få något nytt huvud frågade han om de inte hade nya huvuden på sjukhuset... och det har de nog inte. Nu behövde han inget nytt huvud, de klippte lite hår och sedan klistrade de ihop såret, så busiga som sonen sa att läkaren var. En sån tapper kille vi har!

En treårings tankar om flytten

Sitter vid frukostbordet och min tre och ett halvt åriga son kommer in i köket och frågar vad jag ska göra idag.Jag svarar att jag och mormor ska ner till huset och packa ihop det som är i köket för att pappa och morfar ska kunna flytta imorgon.
Det går en liten stund och vi pratar om flytten och att vi ska ta upp grejer till mormor och morfars hus, bland annat ska vi ta upp vårt matbord och de matbordet som finns i köket idag ska säljas. Då händer någonting i min sons huvud, han funderar en stund och sen kommer frågan:

"Vaffö?"
"För att båda bordet inte får plats" svarar jag.

Han tänker en stund och sedan berättar han om sin lösning, nämligen om vi tar bort köksskåpen, ugnen och kylskåpet, då får det andra bordet plats. När jag frågar var vi ska laga maten någonstans, så pekar han på vardagsrummet och där inne kan vi även sova tillsammans och där vi har våra sovrum nu där kan vi äta. (Fast vi kommer ju ha två gigantiska bord i det gamla köket men där kan man tydligen inte äta). Jag tycker att han hade väldigt bra lösningar men sa samtidigt att det skulle bli väldigt jobbigt att flytta hela köket, då försökte han ta loss lådorna, för han är stark så han kan flytta köket, han drog med den ena handen och höll emot lådan med den andra vilket resulterade i att lådan inte rörde sig, sonen konstaterar att den var fast limmad och sen tänkte han en liten stund för att sedan komma med en ny lösning.

Vi borde sälja det gamla bordet!!

Skrivpuff: Resultat

"Vaffö?"

Den ständiga frågan här hemma just nu är Varför? Det spelar ingen roll vad man svarar på den frågan för det kommer alltid en ny?

"Nu är det läggdags!" 
"Vaffö?"
"För att du ska upp till förskolan imorgon."
"Vaffö?"
"För att du ska träffa dina kompisar"
"Vaffö?"
"För att leka med dem"
"Vaffö?"
"För att det är roligt att leka med sina kompisar"
"Vaffö?"
"Tycker du inte att det är roligt att leka med dina kompisar?"
"Jo"
"Då går vi och lägger oss nu"
"Vaffö?"
"Däffö!"

Det går till en viss gräns sen orkar man inte längre, men därför var tydligen ett bra svar för han gick och la sig, VARFÖR sa jag inte det på en gång?

Bajslåt nummer 2

För er som missade första inlägget om en bajslåt så kommer det här. Där skrev jag att ekorrn satt i granen var ett mycket bättre alternativ, jag tar tillbaka detta. Igår på jobbet hade vi sångsamling och vad sjunger vi inte då? Jo en bajslåt och inte vilken bajslåt som helst, utan en med samma melodi som ekorrn satt i granen. För er som inte har hört den kan jag berätta att den finns med i den braiga boken "bajsboken" som tar upp ämnet bajs i dess olika former och funktioner.
Jag tänker inte citera hela sången men den börjar med att ekorren sitter på toa och den avslutas med "åh sin långa ludna bajskorv". 

Det känns nästan som att bajssångerna tar över mitt liv, den här versionen ska jag försöka att hålla inom mig så att vi slipper höra den här hemma, sonen älskar nämligen att sjunga just nu är det imse vimse spindel och vi har fått en konstig ko som är de populäraste låtarna. Om vi inte åker bil då är det tvärtomvisan som gäller och ingen annan, det kommer bli låånga tre timmar i bilen imorgonkväll när vi ska till Västervik. Sen kan han börjar sjunga en sockerbagare också helt spontant eller om någon skulle nämna ordet sockerbagare, han har dock inte riktigt kläm på texten för den där sockerbagaren bakar bullar och sen vet väl vem som helst att man sjunger "en sockerbagare, en sockerbagare, en sockerbagare" hela visan om man inte kommer på fortsättningen.

"Min pappa vill lägga mig"

Denna eviga diskussion på kvällarna, jag jobbar ju som bekant nu och tycker faktiskt att det är lite mysigt att läsa saga och ligga jämte sonen tills han somnar, vi har delade åsikter kan jag säga. Jag får under högljudda protester läsa saga men när det kommer till att ligga kvar jämte honom när han äter välling och sedan somnar det kan jag bara glömma.

"Min pappa vill ligga jämte mig nu!"
"Varför får inte mamma lägga dig?"
"För att jag ska äta välling nu och imorgon ska jag till förskolan och där finns Raffe Räv och jag kan inte titta mer på Bamse nu och min pappa vill lägga mig!"
"Kan jag få en puss?"
"Ja men det ligger böcker ivägen"... när han har flyttat på böckerna får jag en puss och jag säger:
"Jag älskar dig!"
"Mm"
"Älskar du mig?"
"Ja" 
"Kan du säga jag älskar dig?"
"Jag älskar dig!"

Då smälter man lite och det gör lite mindre ont att bli ratad, sen att det var ett mer eller mindre fram krystat jag älskar dig så var det ett jag älskar dig i alla fall! Innan så svarade han: Du älskar mig om man frågade om han kunde säga jag älskar dig, det går framåt.

När sonen hjälper till

Sonen har sina prioriteringar klara och han vet att han alltid kan hjälpa till med något, för någon dag sedan när jag skar kolan så kom han och ville hjälpa till, men eftersom jag inte ville att han skulle använda den stora vassa kniven som jag har svårt att hantera så kom han med en lösning:

"Mamma jag kan hjälpa till, jag kan smaka!"

Ja vad svarar man på det? Klart att han ska hjälpa till med det han kan, alla ska få känna sig delaktiga i julstöket.

När vi sedan bakade pepparkakor så tänkte jag att han faktiskt skulle kunna hjälpa till med mer än bara att smaka men ack så fel jag kunde ha. När jag efter en stund säger att det räcker med att smaka nu och att han ska börja baka istället så hör jag en liten röst som med jämna mellanrum säger:
"Bajabaja" (ajabaja), det är sonen som säger detta efter varje gång han smakar lite. Sen lägger han till att han bara smaka jättesmå bitar, sen att han smakar jättesmåbitar hela tiden så att det blir en jättestor bit det hörde tydligen inte dit.

När han hjälpte mormor med ischokladen så ställde han först ut formarna och sen hjälpte han till på det vis han kan bäst, han provsmakade!

Lusselelle!

Sankta Lucia,
skänk mig en tia!
Inte en femma,
för det har jag hemma!

Tänka sig det blev lucia även i år. Vi har varit och tittat på sonens förskola som har lussat utomhus klockan 7 på morgonen, det är verkligen jättetidigt speciellt när man går hemma och brukar gå upp vid den tiden. Sonen var en ursöt pepparkaksgubbe med extra mjöl (snö), han levde sig verkligen in i sångerna eller i alla fall "En sockebagare" för det var den enda sången jag såg, alla andra föräldrar verkar ha tagit på sig styltorna idag, jag glömde mina hemma.

Det var jättemysigt och rätt skönt att det var utomhus för då slapp vi stå inomhus inträngda i ett hörn och svettas med de andra föräldrarna, nu stod vi ute och kunde snabbt och lätt säga hejdå och gå när det var slut. Maken var snäll och tog lite kaffe till mig, som tur var luktade jag på det innan jag tog en klunk för det var glögg, men det stod kaffe på termosen, undra om de lurades med flit bara för att se mitt förvrängda ansikte när jag hade fått in den där hemska drycken i munnen, ryser bara jag tänker på det. Men nu är lussefirandet avklarat för detta året nästa år blir det minst tre olika firanden för mig, tänk om jag hade älskat jul och lucia då hade det varit så mycket lättare men vem vet nästa år kanske är annorlunda och jag kanske har lärt mig tycka om och uppskatta det, det går lättare och lättare för varje år.

Glad, trevlig eller god Lucia på er!

Snön är källan till allt ont

I alla fall om man ska tro alla statusuppdateringar på fejjan (med undantag från några få som verkar älska snön mer än livet självt) och rubrikerna på tidningarnas sidor. Så nu när msn bestämmer sig för att börja strula så lyfter jag blicken från skärmen och slänger en svart blick ut mot den vita djävulen som ligger och trycker utanför fönstret, sen hytter jag med näven och förbannar den förbaskade snön för att min msn inte fungerar som jag vill. För det måste väl vara snöns fel eller?

Men visst är det skönt att man kan skylla på någonting som man inte kan styra över, om jag har en dålig dag så finns snön där och kan ta på sig skulden så behöver jag inte fundera på om det är något jag kan ändra på, för snön styr jag inte över, alltså kan jag inte göra något annat än att klaga.

Visst man få klaga på snön, men samtidigt så är det december och senast jag kollade i kalendern så är det en vintermånad. Tänk på alla de år som det inte har varit snö på julafton, då är det katastrof, i år så såg ju vädergudarna till att vi har snö innan jul i alla fall, det borde vi ju vara glada över. Sen snöstormar, snöskottning och en hel del annat är inte speciellt kul men idag har vi här i västra småland i alla fall en underbar vinterdag, -6 grader, nästan vindstilla och alla gator och cykelvägar är plogade. Perfekt.

Som ni märker så passar jag på att skriva detta innan jag eventuellt kan vara med om en mardrömshämtning av sonen på förskolan, där han totalvägrar att åka i den pulka som jag ska släpa med mig, så att jag skulle få bära båda honom och pulka hem och då halkar jag naturligtvis på en snöfläck och bryter lårbenshalsen och vrickar tummen. Då hade det inte blivit ett inlägg om att jag tycker att det är perfekt med snön just nu, det kan jag lova!

Snö... blev inte som jag tänkte

Snön är otroligt fin där den nu ligger och lyser upp den annars så mörka och gråa värld vi lever i för tillfället, men den var inte lika fin när den slängde sig det hårdaste den kunde i ansiktet på mig när jag gick hem ifrån förskolan idag. Den var inte lika fin när det låg i drivor på trottoaren så att jag fick gå på vägen istället, hade det inte varit för snön och kylan så hade jag haft en trevlig promenad hem, istället gick jag med en skrikande ettåring i vagnen. Nu tror ni förstås att det var för att han också snön slängd i ansiktet, nej det tyckte han var fränt men han var ju tvungen att ha vantar på sig. Frågar ni honom är jag nog en väldigt dum mamma som inte vill att han ska frysa om händerna. Det är verkligen synd om honom så grym jag är som tvingar honom att ha på sig vantar, jag menar han är ju snart 13månader då borde han ju få välja själv om han ska ha vantar eller ej. HA det kan han ju glömma de närmaste femton åren kommer jag kasta vantarna efter honom om han glömmer att ta på dem, de närmaste tio åren kommer jag springa ifatt honom och ge dem till honom och de närmaste fem åren kommer jag brotta ner honom på golvet och ta på honom vantarna, det är kärlek det!

Jag hade faktiskt tänkt skriva ett väldigt fint inlägg om hur fantastiskt det är med snön och hur mysigt det är, men den där helvetespromenaden hem idag förstörde alla mina fina tankar om snön, jag hoppas på en bättre dag imorgon!

Första advent och julskyltning

Det kan sammanfattas i ett enda ord och det är KALLT!

Fy rackarns vad kallt det blev idag och man kan säga att det som varje år kom lite som en överraskning att det blir kallt i december. När vi vaknade låg det drygt en decimeter snö utanför fönstret och sonen blev överlycklig, sedan blev han ledsen eftersom vi skulle åka hem och inte kunde vara kvar och leka i all den härliga snön, men han fick hjälpa till och skotta lite så var han lite nöjd.

Efter en lugn färd hem på snöiga vägar så blev det dags för årets julskyltning och det var inte förens vi satt i bilen hem som vi kom på vad det var som saknades, julmusiken hördes inte någonstans. Jag är inget stort fan av julmusik men för att få lite julstämning bland högstadieklasser som säljer grankransar och utklädda tomtar som skrämmer barnen så hade det inte varit fel med en eller två små jullåtar som hördes ut över torget, men nu var det bara tyst och kallt.

Sonen ville ha kall glass (vet inte om det finns varm glass men det ville han inte ha i alla fall, den skulle vara kall) men det fanns det ingen att köpa och hade det gjort de hade han inte fått köpa någon i alla fall för det var ju himmelens kallt att jag jag fick köldskador bara han nämnde ordet glass.

Nu ska jag slänga mig i soffan och titta lite på ett bones-avsnitt om jag kan hitta maken någonstans (vågar ju inte titta själv), jag gissar på att han ligger och sover i sonens säng.

Det snöar och blandade tankar.

"Mamma det snöar, jag måste åka pulka!" utbrister sonen när han kliver ut på trappen imorse. Jag kommer ut strax efter och ser att det är små vita prickar som virvlar runt i luften och visste jag inte bättre skulle jag trott att det var grannen som hade nyst så häftigt när han var ute och hämtade tidningen så att mjället for rundor i kvarteret. Men nu vet jag lite bättre och sonen hade faktiskt rätt, det snöar om än väldigt lite och fortsätter det i den här takten så blir det pulkaåkning till midsommar.

På tal om något helt annat eller inte riktigt men nästan, idag skulle sonen ha sin svans på sig när vi gick till förskolan. När han hade fått på sig overallen, stövlarna och "rånarluvan" så hittar han sin svans som farmor har flätat till honom av restgarner. Den skulle bara på och så fick det bli, jag frågade om han var ett troll men se det var han absolut inte, han var en räv, Raffe Räv närmare bestämt. Den där Raffe skulle även ha sin blå Blixten keps över rånarluvan så det var en stilig pajk jag hade med mig till förskolan idag ska ni veta.

Han är så förståndig min stora kille (det är säkert den andra också men han säger bara sitt namn, mamma eller pappa så det är lite svårt att förstå hur förståndig han är än så länge), igår så tyckte jag att den stora killen kunde stanna hemma från förskolan för han var så snorig, men då tittar han på mig och sen viftar han med handen samtidigt som han säger: "Nej mamma, det finns papper på förskolan till min näsa". Det kunde jag ju inte säga emot och eftersom han inte var hängig eller hade feber så gick vi till förskolan och tänk han hade rätt, det fanns papper till hans näsa där.

Hela Sara bakar

Ja ni läste rätt jag har brottats med ugnen, blivit attackerad av elvispen, läst fel i recept och fått skrattanfall så jag har ont i magen. Så kan det gå när jag bakar.

Det hela började med att min son blev inspirerad av allt bakande i helgen, så idag när han hittade ett paket knäckformar så vrålade han: Muffins! så de ekade över stan. Hans vilja är min lag eller rättare sagt jag hade inte hjärta att säga nej till honom när jag såg baklyckan lysa i hans ögon. Sagt och gjort när vi hade fått väck halva lunchen så satte vi igång. Jag började så klart med att leta fram ett recept, hittade muffinsreceptet men där hänvisade de mig till sockerkaksreceptet, vilket är lite komiskt eftersom jag alltid har gjort muffinssmet och hällt i sockerkaksformen när jag gjorde tårtor i min glada barndom. Hängde ni med? Det hoppas jag annars släpper vi det.

Hittade sockerkaksreceptet men eftersom det är pappas kokbok som jag lånade, så var den väl använd (säger inte av vem) så halva receptet fick jag gissa mig till, då blev det för många ägg, sånt som händer. Tillbaka till pappas kokbok som heter Vår kok bok, som förövrigt verkar vara det som den manliga partnern bidrar med till förhållandet. I varje fall så har pappa haft med den när han och mamma flyttade ihop, maken hade med den när vi flyttade ihop och min bror är redo för att flytta ihop med någon eller han har kokboken i alla fall.

Vispade smör och socker, det skulle bli poröst och fluffigt, men mitt blev bara en kletigt och segt, så jag fick fråga en vän på fejjan hur sjutton man gör för att få de där fluffet. Hon svarade att jag skulle använda elvisp (ibland undrar jag hur söt hon tror att jag är? det är ju klart att jag använder elvisp) sen fick hon guida mig igenom, kletigt och segt och grynigt. Tillslut så hade det en gräddig konsistens och den fick duga för då hade jag både elvispsaxel och varit nära att få tummen bort vispad två gånger (förstår inte var mamma har köpt den här aggressiva elvispen någonstans, för det var verkligen inte mitt fel att tummen höll på att åka in i visparna). Sonen såg mina problem med att hålla elvispen i skålen så han tog tag i båda mina händer och skulle hjälpa till. Detta gjorde det ännu svårare att hålla elvispen i skålen eftersom han lugnt stod jämte mig och talade om för mig att jag kunde vara lugn, han hjälpte mig ju. Detta gjorde mig full i skratt och gapskratta samtidigt som man håller i en elvisp, det är inget jag rekommenderar.
Sen blev det då ett ägg för mycket men säger som sonen "Det gör inget". Sen hittade jag blå karamellfärg i lådan, det var inget bra fynd nu ser ju muffinsarna mögliga ut, de blev nämligen grönblå. Sen var det ju bara det roliga kvar, att få smeten ner i de pyttesmå knäckformarna, detta gjordes samtidigt som den stora killen står jämte och vid varje utandning så följer frågan "Vill jag smaka?" med luften ut och jag svarar på varje inandning "Nej du kommer få ont i magen" gissa vad han sa då? "Det gör inget!" tätt följt av "Vill jag smaka?". Under tiden sitter den lille killen i sin matstol och bygger en present till mig, då tänker jag för mig själv att jag är en idiot som sätter igång och bakar med två barn var av den ena har feber och den andra myror i brallan.

Jag överlevde, barnen överlevde, nästan alla muffinsen överlevde, men de såg för djävliga ut så då tänkte jag göra sån där forsting.  Och hur jag tänkte där det vet jag fortfarande inte, men jag hittade ett recept och slängde ihop det och det rann som om de vore vatten, så hur jag skulle kunna smeta på den med en slickepott som det stod i receptet det fattade jag inte alls. Men jag hällde på lite och sen slängde lite kokos på (kokos räddar allt) och slängde in dem i kylen. Sen satte jag mig vid datorn en stund och såg då att jag hade missat att ha i 2dl floursocker, ojdå! Som tur var hade jag bara gjort ett gäng små muffins eftersom det bara rann iväg, så nu slängde jag i lite floursocker och så har jag smetat på det på de stora muffinsarna.

Nu har alla ätit muffins här hemma och ingen har spottat ut det, alltså fick det godkänt, speciellt av sonen han kunde ha ätit bara muffins till kvällsmat så det kanske jag vågar mig på att göra fler gånger om ett halvår eller så.

När maken pratar vuxenfilm med sonen

Sonen hittade en dvdbox med Bones och den skulle han absolut se men maken tyckte att detta var lite olämpligt och detta håller jag med om men jag kanske hade valt ett annat sätt att säga detta på, maken sa nämligen:

"Nej den ska inte du se, det är vuxenfilm!" 

Nu hoppas vi på att han inte berättar om denna vuxenfilm på förskolan, men när han ändå håller på så kan han ju berätta om mammas vuxenrussin och vuxendrickat som vi har hemma, det är ju lika bra så att de har full koll på vad vi håller på med här hemma. Vi kollar vuxenfilm, äter vuxenrussin och dricker vuxendricka. Hade ett barn på jobbet sagt detta hade kanske inte min första tanke varit, kriminalserie, godis och läsk, men nu har jag kanske livligare fantasi än andra (det är vad jag hoppas i alla fall).

   Vuxenrussin.                                      Foto: www.fotoakuten.se

Vi vill åka nu, mamma!

"Vi vill åka till farmor och farfar nu mamma!" jag vet att vi vill det men vi måste till doktorn med lillebror först.

"Vi vill åka till doktorn nu" jo det vill vi det oxå, men då får vi vänta där och då blir vi hungriga om vi ska sitta där så många timmar.

"Vi måste äta nu mamma, jag har inga batterier". Vi ska äta vännen, men det är lite tidigt att äta lunch klockan tio och vi ska ju inte vara på bvc fören klockan tre och vi måste packa lite till först.

"Vi måste packa nu, genast!" Nu tog mina svar slut och kaffet är nästan uppdrucket så vi får väl gå och packa lite till.

För jag har någon här hemma som verkligen, verkligen vill åka till sin farmor och farfar nu.

Alla behöver egentid och strax kalas

Lilleman har stäng dörren om sig på sitt rum fem gånger på fem minuter, efter varje gång han har stängt har jag gått dit och öppnat, varför då tänker ni? Jo för att han inte når upp och kan öppna själv och jag vill inte att han ska få panik över att han inte kommer ut. Men var enda gång jag har öppnat har han suttit mitt i rummet och lekt, så jag öppnar dörren och går sen där ifrån och tio sekunder senare så är han där och stänger igen. Helt klart så behöver han ha lite egentid! 

Snart är det ett års kalas (om en kvart ungefär), vi väntar bara på att hälften av gästerna ska komma hit och de andra hälften ska komma upp ifrån källaren. Sen blir det kalas så det står härliga till! Tårta och tacos, kan det blir bättre?

Hoppas att ni andra har en fantastisk lördag, det tänker jag ha. 

Bajslåten

-"Snälla, snälla mamma kan du inte sjunga bajslåten?"
-"Bajslåten, vilken är det?" 
-"Bajs, bajs, bajs, nej jag kan inte, jag låtsas"
-"Menar du bajsparaden?"
-"JA snälla mamma sjung bajsdanaden"
-"Nej mamma kan inte den heller"
-"Bypiskt (typiskt)"

Sen sjöng vi ekorrn satt i granen istället mycket bättre promenadlåt tycker jag, för detta samtal utspelar sig alltså när vi är på väg till förskolan och sonen är några meter framför mig så vi får nästan skrika till varandra. Ingen dag är den andra lik säg det ju så förhoppningsvis var de första och sista gången vi diskuterade bajslåten när vi är ute och går.

För er som inte vet så kan jag tala om att bajsparaden är en av utbildningsradions ballongsånger som ibland visas på barnkanalen, här hittar ni mer info om ballongsångerna om ni blev nyfikna.