Nu måste barnen verkligen börja på förskolan igen

Det märks att det har varit jullov, barnen sover länge på morgonen och vi har mys mest hela tiden, dock bråkar de som hund och katt och kivar så fort man vänder ryggen till. Men det är inte därför jag vill att de ska tillbaka till förskolan imorgon utan det är för att jag tycker att de behöver lära sig lite andra sånger än luciasångerna som just nu går varma här hemma. 

Vad sägs om lillebrors version av Lusse lelle:

"Lusse lelle, lusse lelle, lusse lelle, lusse lelle, lusse lelle, elva nätter, lusse lelle, lusse lelle, lusse lelle..."

Eller bjällerklang kanske:

"Bankebang, bankebang, binga så de hörs, Bankebang, bankebang, bankebang, bankebang bankebang, bankebang, bankebang, bankebang, bankebang, bankebang, bankebang, bankebang..."

Eller luciasången:

"Nu kommer någon där, Nu kommer någon där, Nu kommer någon där, Nu kommer någon där, Nu kommer någon där, Nu kommer någon där, Nu kommer någon där..."

Sen får vi inte glömma Våran tomte heller:

"Våran tomte, våran tomte, våran tomte, våran tomte, våran tomte, våran tomte, våran tomte, våran tomte, våran tomte,våran tomte, våran tomte, våran tomte, våran tomte" Helst ska man springa som om man var skjuten ur en raket när man har sjungit två strofer. 

Jag har försökt att sjunga någon annan sång men då säger den lille killen till mig att "Nu räcker det med sång mamma". 

Den enda sången som inte är en jullåt som går hem hos vår lilla solstråle är coppanana, gissa vilken det är?

Trolla med knäna och toalettborstar i näsan

Har varit på loppisrunda idag och besökt tre eller fyra loppisar beror på hur man ser det, den sista loppisen besökte inte jag men skickade in maken som fick köpa två stolar som jag såg när vi körde förbi, barnen var vid det här laget ganska trötta på loppisar så vi stannade kvar i bilen. Stora killen verkar ha förstått tjusningen med loppisar och det var hans idé att svänga in på alla loppisar vi hittade längs vägen, det blev tre kanoner och en kalkon, det får man vara nöjd med.

När vi kom hem åkte mamma och pappa för att ta hem lite flyttlådor åt oss, det är lika spännande varje gång att kolla vad det var vi packade ner när vi tömde huset, en del saker har varit nerpackade i 1½år, jag har hunnit glömma en massa grejer så det var rena julafton ett tag. Sen finns det även saker som jag kan ifrågasätta varför vi har kvar men då får vi väl helt enkelt göra oss av med dem nu, svårare än så är det ju inte. Men de flesta sakerna ska vi spara och då gäller det att trolla med knäna för att få plats med alltihopa för jag vägrar ta in det stora linneskåpet som vi hade i huset, det är stort, mörkt och tungt så är det någon som är intresserad hör av er vi vill bli av med vårat (visst sålde jag in det bra?). Men tillbaka till trollningen med knäna, maken blev lite imponerad över att köksbordet var tomt när han hade lagt barnen, när han började lägga dem var de fullt av karaffer, uppläggningsfat, skålar och annat bös, nu är allt borta, ja jag klappar mig själv på axeln just nu!

Nu till något inte fullt så roligt, gräset blommar och det kliar så otroligt i min stackars näsa att jag funderar på om jag kan köra in en toalettborste och riva runt lite så att det stillar sig lite, jag har dock inte blivit så desperat ännu, men det kanske kommer vad det lider, nu ska jag ner i tvättstugan till den ny limmade tvättmaskinen (maken lagade en läckande tvättmaskin med superlim och inte silvertejp jag är imponerad) och hänga dagens enda skörd med tvätt, vi har bara hunnit med en maskin idag men den ska hängas likförbenat.

Trevlig kväll på er!

En innelördag

Det har varit en händelserik lördag, detta trots att jag inte klivit utanför ytterdörren en enda gång. Det började med att båda barnen vaknade innan klockan sju, vilket i vår familj är väldigt sällsynt, i alla fall när jag går upp med barnen på morgonen, vilket i och för sig också är väldigt sällsynt. Efter lite tjat fick vi i oss frukosten och sen var det som att släppa lös två ångvältar, jag skulle vara koja och samtidigt som jag ligger med fötterna mot väggen och håller fast en filt med tårna så får jag en stortå (inte min) i ögat, det var inte speciellt skönt kan jag berätta. När detta var klart sov den ena ångvälten och den andra tittade på film, jag hann mat att andas lite under denna timmes långa paus, dock glömde jag att duscha som var det enda jag faktiskt hade tänkt göra under sovningen, men det löste sig och duschat har jag gjort så ni behöver inte ligga sömnlösa över detta inatt.

Vi har ätit våfflor och kvällsmat, båda barnen har ätit välling och tänk de sover innan klockan åtta på kvällen så jag kan förhoppningsvis sitta och titta på andra chansen i lugn och ro.

Trevlig lördagkväll på er!

Jag förlorade nog

Vad gör jag uppe så här sent? Nä det är nog dags att lyssna på ögonlocken som den senaste timmen har försökt säga att de vill vila nu, jag har inte lyssnat utan tvingat upp dem så att jag har kunnat se texten jag ville läsa, dock kommer jag inte ihåg ett enda ord jag har läst så förmodligen vann nog ögonlocken den här striden. 

Nu ska jag i alla fall lägga huvudet på kudden och somna fort som bara den för att sedan kunna vakna pigg och utvilad imorgon eller i alla fall vakna imorgon. Då gäller det att koppa på allt tålamod jag hittar och hoppas på att det är uppehåll och nästan vindstilla så att jag kan ge mig iväg med Herr Varför och Kravallungen nummer ett. God natt!

Söndag igen

Idag saknar jag sommaren, jag är så trött på alla overaller, mössor och vantar som man måste ta på sig för att kunna sticka näsan utanför dörren. Jag vill ha sommar och värme nu jag är så trött på snö och kyla.

Vi har haft en bra helg på ostkusten, barnen har fått åka pulka och bada i badkar hos farmor och farfar så de är nog mer än nöjda.

Imorgon börjar vardagen igen och jag ska ha planeringsdag hela långa dagen.

Ett nytt år är här

För er som missat det så är det alltså ett nytt år nu, det är 2013 och det kommer hända massor med spännande saker i år, jag menar det gör det ju alltid så varför skulle det sluta göra det i år? Jag vet faktiskt redan nu om några saker som kommer hända och några saker som jag hoppas ska hända.

Imorgon går jag tillbaka till arbetslivet och det är en stor sak i alla fall för mig. Till sommaren fyller maken 30 och innan dess ska han hinna med sin 30års present, nämligen en vecka på en smideskurs. Runt påsk börjar lilleman på förskola och då börjar åter igen hämta-lämna-karusellen.

Igår firade vi in det nya året hos några vänner med massor med mat, skratt och lite tvspel, en perfekt kväll med andra ord. Tyvärr tyckte våra små charmtroll inte alls att man ska sova länge på nyårsdagen så de drog upp sina föräldrar alldeles för tidigt. Maken gick upp och lät mig sova lite längre, vilket var väldigt snällt av honom, nu ligger han och sover middag och ska jag vara ärlig så skulle jag gärna ha bytt med honom men jag inser ju att jag inte kan sova hela tiden. Men det kommer bli en tidigkväll ikväll, det är ju en stor dag imorgon.

Bilder från 2012

Det har bakats!

Kolla jag kan ta kort på mig, jag har tränat på detta under året.

Ibland får maken vara med när jag tar bild på mig själv det är kärlek det <3

Den här gråa faran fick ny ägare, hoppas att de tar hand om dig!

Jag har fått hjälp med bloggen.

Valborgs elden! Jag stod beredd om det skulle sprida sig.

Det har loppisfyndats under året.

Pinsamma mamman har gjort entré, i alla fall om vi ska tro sonen och det är nog han som bestämmer sånt är jag rädd.

Jag har varit klumpig under året.

 Man kan ju inte bli bra på kort jämt, men någon gång hade varit trevligt.

Jag har köpt nya skor!

Maken har gått på gym!

Vi har hängt upp tavlor i barnens rum.

Jag har köpt inspiration.

Dagens projekt

Slå in en massa julklappar, till min hjälp har jag en ettåring och en tre och ett halvt åring det här kommer bli ett spännande projekt.

Det kan sluta hur som helst men ett som är säkert julklapparna kommer vara inslaga med kärlek!

Nu har vi jullov, jag och barnen i alla fall, maken börjar sitt på fredag men han kommer vara ledig till april, sonen till 8 januari och jag själv börjar den 2 januari. Spännande!

Återkommer senare med hur det har gått idag.

Lusselelle!

Sankta Lucia,
skänk mig en tia!
Inte en femma,
för det har jag hemma!

Tänka sig det blev lucia även i år. Vi har varit och tittat på sonens förskola som har lussat utomhus klockan 7 på morgonen, det är verkligen jättetidigt speciellt när man går hemma och brukar gå upp vid den tiden. Sonen var en ursöt pepparkaksgubbe med extra mjöl (snö), han levde sig verkligen in i sångerna eller i alla fall "En sockebagare" för det var den enda sången jag såg, alla andra föräldrar verkar ha tagit på sig styltorna idag, jag glömde mina hemma.

Det var jättemysigt och rätt skönt att det var utomhus för då slapp vi stå inomhus inträngda i ett hörn och svettas med de andra föräldrarna, nu stod vi ute och kunde snabbt och lätt säga hejdå och gå när det var slut. Maken var snäll och tog lite kaffe till mig, som tur var luktade jag på det innan jag tog en klunk för det var glögg, men det stod kaffe på termosen, undra om de lurades med flit bara för att se mitt förvrängda ansikte när jag hade fått in den där hemska drycken i munnen, ryser bara jag tänker på det. Men nu är lussefirandet avklarat för detta året nästa år blir det minst tre olika firanden för mig, tänk om jag hade älskat jul och lucia då hade det varit så mycket lättare men vem vet nästa år kanske är annorlunda och jag kanske har lärt mig tycka om och uppskatta det, det går lättare och lättare för varje år.

Glad, trevlig eller god Lucia på er!

Tvättberget är besegrat

Ja ni läste rätt! Tvättberget är en gång för alla besegrat, eller nästan i alla fall. Men nu tänker jag inte nämna att vi måste byta lakan och att det ligger lite barnkläder på skötbordet som behöver en dejt med mister tvättmaskinist, det tänker jag förtränga och istället njuta av de för tillfället tomma tvättkorgarna som står och skriker efter att bli uppfyllda igen så att tvättcirkusen kan börja om. 

Jag firar detta med en kopp kaffe i godan ro, eller det var ju att överdriva måste jag erkänna men jag dricker kaffe och har två lekande barn kring benen, i gardinerna och ja lite överallt skulle jag vilja säga men ingen är ledsen och ingen skriker ännu så jag är nöjd.

Hoppas att er tisdag är lika trevlig som min!

En dag när jag inte gjort någonting

Idag har jag inte gjort någonting vettigt, inte för att jag brukar göra speciellt vettiga saker men jag brukar alltid ha någonting att berätta om, men idag är en sådan dag då ingenting har hänt. Eller det är väl klart att det har hänt saker idag oxå, jag blev väckt imorse av sonen som kom in med en macka i handen som det var tagit två bett på och han sa:

"Mamma det är en gammal macka jag måste ha en ny"

Den mackan han hade i handen hade hans pappa gjort 1½ timme tidigare och det är klart den var nog lite torr i kanten efter att ha legat framme, så han fick en ny macka och ett glas "kaffe" eller oboy som vi andra kallar det. Sen kom förmiddagen tassande och vi tittade på barnkanalen medan lillebror sussade sött i sin säng. Sen åt vi lunch som vi brukar göra och sen började det gå utför, allt skulle vara där det inte brukar vara, sonen kollade så att det fanns batterier i brandvarnaren (det gjorde det), han fyllde lillebrors säng med leksaker för den stackaren hade det ju så tråkigt när han skulle sova. Som om inte det skulle vara nog så sköt han fram ett litet bord till skötbordet som han klättrade upp på och sedan stod han och skrek att han behövde ny blöja, det är kanske dags att läsa pojken och vargen för honom snart.

Till mellanmål ville han ha "kaffe" och rån, det han egentligen menade var oboy och lingongrova, men det var väl glasklart eller?

Lillebror har hittat några fina tavlor som han tyckte hängde fel, han har kommit på hur man öppnar diskmaskinen så att man kan klättra upp i den och sitta där och ha det mysigt. Men det fräckaste av allt var när han lurade till sig två brukar mat ikväll (vilket inte är någon skandal över huvudtaget är man hungrig ska man äta men lite roligt är det allt) Vid klockan fem fick han en portion mat av hans pappa sedan åkte vi iväg och "fixade" mat till oss andra, då gick han till lådan och tog fram en burk så mormor som var lyckligt ovetande om att han redan hade ätit blev imponerad av att han kunde tala om vad han ville och gav honom en burk till bara en timme efter den första, sen en timme senare skulle han ha gröt som vanligt för annars kan man ju inte somna heller, det förstår väl vem som helst?!

Det var min dag, som sagt det har inte hänt speciellt mycket så jag avslutar här och ser fram emot helgen som börjar när som helst nu.

Födelsedagsfirande och pulkaåkning

Idag fyller barnens morbror tillika min lillebror år och det talade jag om för sonen imorse men jag fick bara till svar att det ville han minsann inte alls höra talas om för om det inte var hans födelsedags snart så kunde det kvitta. Nu sa han inte exakt så men det var det han ville säga! Men firat blev det, vi har som alltid på min brors födelsedag ätit smörgåstårta!

Det gick verkligen hur bra som helst att hämta sonen från förskolan idag, jag tog med mig pulkan och blev nog årets mamma på kuppen, inte mig emot. Men han gillade inte riktigt att jag inte körde på den vita snön, jag tycker ju att den snön jag körde på var vit men tydligen så dög den inte. Jag skulle ju köra i snövallarna begrep jag väl. Sen tog jag med honom till lekparken och där tänkte jag att vi skulle åka utför i en jättebrant backe, eller den är inte så farligt brant men tänkte att det var en lagom backe för oss att börja åka i. Vi satte oss försiktigt i pulkan så att den inte skulle åka ifrån oss och när vi satt klara så lyfte jag upp fötterna i pulkan och det var dags för oss att svischa nerför backen, men pulkan stod still, den rörde sig inte en milimeter och när vi hade provat tre gånger på lite olika sätt men med samma reslutat så gick vi hem. Sonen som inte har åkt speciellt mycket pulka utför var nöjd ändå och jag gick hem och beklagade mig för både min mamma och make, även för min bror som kom senare kom hem för att äta smörgåstårta och alla skrattade åt mig. De säger att det inte alls var någon backe utan att vi satt på nästan plan mark och att det var därför som inte pulkan rörde sig, men jag tror att det var något fel på pulkan för nog sjutton är det en liten backe i alla fall och hade pulkan rört sig minsta centimeter så hade det sugit till i magen, på mig i alla fall. 

Det är inte lätt när det är svårt, men här kommer en bild på pulkamästaren!

"Nej! Men nej!"

Nu har jag sagt nej en hel massa gånger idag och mina förklaringar har tagit slut.
"Nej du kan klämma dig i lådorna"
"Nej det är äckligt att äta på toalettborsten"
"Nej det är hundens mat"
"Nej i korgen vill hunden vara ifred"
"Nej din bror vill titta på TV nu"

och så får han upp sopskåpet och tar en glödlampa och då tog förklaringarna slut så det blev ett:
"Nej, men... nej!"

Upptäckaråldern, den är verkligen helt underbar att uppleva, på håll, att se andras nyfikna och uppfinningsrika barn är fantastiskt men när man har ett eget barn som ska vara på allt då är det inte lika fantastiskt. Då blir i alla fall jag lite matt.

Och ibland får det räcka med ett nej utan förklaring, för ska jag vara helt ärlig så tror jag inte att han lyssnar på dem i alla fall.

Samsovning

Det här med att sova i samma säng som sina barn, vi har aldrig gjort det eftersom jag sover så förbannat dåligt när barnen sover i vår säng, för då måste jag ju ligga still och det går inte jag snurrar rundor när jag sover annars vaknar jag med värk i var enda led. Men inatt hade vi inget val, med en resesäng 40mil bort och ett barn som vägrade somna på madrassen Hallå varför ska jag sova när jag bara kan ställa mig upp och knata iväg? så då fick han sova mellan oss, jag har sovit några minuter i stöten inatt och vaknade och hade ont.

Det började ju med en fot i ansiktet, tätt följd av några fingrar som först kollade statusen i min näsa och sedan letade sig in i ögon och öron, det var inget jag vill uppleva igen.
Sen rullade han rundor och rätt som det var bökade han till sig så att han hamnade med rumpan tre centimeter ifrån mitt kära ansikte innan jag hann reagera och vända på mig hördes en ordentlig prutt och det luktade inte hallon kan jag lova, snarare köttbulle men sonen somnade gott. Sen har han vaknat till och från under natten som han brukar göra fast den här gången blev man inte väckt av ett barnskrik i rummet jämte utan det var precis vid örat, trodde nästan att herr Tinitus var på väg att flytta in, men jag klarade mig. Har dock ont i ryggen efter alla sparkar och buffar, jag undrar vad han får i sin mat egentligen, ungen är ju stark som en oxe.

Jag ska aldrig åka iväg och sova någonstans med den ungen utan resesäng det är ju ett som är säkert. Fast jag ska väl aldrig säga aldrig, kanske kommer att omvärdera detta om ett par år, tio-tolv kanske, men det är nog mest för att det kommer bli så tungt att lyfta i och ur honom ur resesängen för att inte tala om hur stor den resesängen kommer behöva vara när han närmar sig tonåren och hur kul är det att behöva köra med släp varje gång man ska iväg över natten.

All heder till er där ute som låter era barn sova i eran säng men jag hade aldrig pallat det. Jag vet att det finns de som säger att man inte har något val och hade jag inte haft något val så hade jag inte pallat i alla fall, jag hade nog blivit skogstokig och förmodligen släpat in min säng i badrummet så jag kunde låsa om mig på natten. Nej jag hade säkert lärt mig hantera det på ett lite mer moget sätt, jag hade nog låtit mina kära barn sova i min säng, så hade jag tagit deras (dock inte spjälsängen där går min gräns).

Inatt hoppas jag på att få sova själv i min säng, eller maken kan få sova på sin halva av sängen men han får hålla sig på sin kant för jag vill inte vakna av jag får en armbåge i ögat (om det inte är min egen, fast helst vill jag inte vakna av det heller).

Godnatt!

En vanlig torsdagkväll

Just nu sitter jag och maken med ryggarna mot varandra och totalt ignorerar den andres existens, nej vi är inte ovänner vi bara inte umgås, för att vi inte ska kunna prata med varandra så sitter vi med hörlurar på oss så vill man "säga" något får man ta det på msn. Vissa kvällar spirar verkligen kärleken må jag säga.
Men tro inte att jag klagar jag tycker det är fantastiskt härligt att kunna få lite "egentid" så här bara jag och mina kära dator.

Den här dagen har varit ganska jobbig, jag lämnade ju som sagt en räv på förskolan men det fanns minsann ingen räv att hämta när jag kom dit. Men det fanns en söt liten gris med fyra fötter?! som gärna ville följa med hem, eller gärna och gärna han kunde tänka sig att följa med hem om han fick ha stövlar på händerna oxå (han hade ju fyra fötter) och sen skulle jag springa jämte vagnen?! Det är tur att det är nerförsbacke hela vägen hem och att han inte vände sig om för jag skrek bara lite "IIII" och små sprang med vagnen och han trodde jag släppte taget och skrattade så han tjöt. Det är fult att lura barn men jag ville ju inte släppa vagnen i den där backen på bilden, jag är inte så galen.

Det är en brant backe jag lovar.

Det snöar och blandade tankar.

"Mamma det snöar, jag måste åka pulka!" utbrister sonen när han kliver ut på trappen imorse. Jag kommer ut strax efter och ser att det är små vita prickar som virvlar runt i luften och visste jag inte bättre skulle jag trott att det var grannen som hade nyst så häftigt när han var ute och hämtade tidningen så att mjället for rundor i kvarteret. Men nu vet jag lite bättre och sonen hade faktiskt rätt, det snöar om än väldigt lite och fortsätter det i den här takten så blir det pulkaåkning till midsommar.

På tal om något helt annat eller inte riktigt men nästan, idag skulle sonen ha sin svans på sig när vi gick till förskolan. När han hade fått på sig overallen, stövlarna och "rånarluvan" så hittar han sin svans som farmor har flätat till honom av restgarner. Den skulle bara på och så fick det bli, jag frågade om han var ett troll men se det var han absolut inte, han var en räv, Raffe Räv närmare bestämt. Den där Raffe skulle även ha sin blå Blixten keps över rånarluvan så det var en stilig pajk jag hade med mig till förskolan idag ska ni veta.

Han är så förståndig min stora kille (det är säkert den andra också men han säger bara sitt namn, mamma eller pappa så det är lite svårt att förstå hur förståndig han är än så länge), igår så tyckte jag att den stora killen kunde stanna hemma från förskolan för han var så snorig, men då tittar han på mig och sen viftar han med handen samtidigt som han säger: "Nej mamma, det finns papper på förskolan till min näsa". Det kunde jag ju inte säga emot och eftersom han inte var hängig eller hade feber så gick vi till förskolan och tänk han hade rätt, det fanns papper till hans näsa där.

Bland svansar och dregglisar

Idag fick ännu en julmarknad besök av oss, och dagen till ära hade sonen sin svans på sig så han gled runt i lokalen och viftade på svansen alternativt höll för öronen för att det spelades julmusik och det var minsann inte populärt.

Vi fikade lite, åt pepparkaka och drack kaffe, juligt värre vill jag lova. Sen tyckte jag att vi skulle köpa dregglisar och sonen lämnade över pengarna och sedan valde vi två stycken en till honom och en till pappa?! Jag hade ju tänkt att båda två skulle vara till lillebror eller i varje fall en var till barnen men icke sa nicke pappa behövde minsann en dregglis han oxå, jag trodde att han klarade sig med skägget, men jag hade tydligen fel.

Sen bar det vidare i vår blåa fara och vi hamnade tillslut på max i Halmstad där vi moffade i oss pommes så det sprutade ur näsan på oss, nästan i alla fall. Vi åkte vidare till Rusta och köpte lite små paket till väntkalendern som börjar nästa söndag, snart är det jul, det ni! Och nu ska jag läsa ut de sista sidorna i boken så får ni en recension imorgon. Godkväll!

"Jag ska faktiskt äta mellanmål här!"

Det är en evig stress bland föräldrar som har sina barn på förskolan, de pusslar med arbetstider och hör med farmor, farfar, mormor och morfar om de kan ställa upp och hämta deras barn för att de inte ska behöva vara på förskolan allt för långa dagar. Till alla er och även en påminnelse till mig själv när den dagen med stress och hämthets börjar, lugna ner er lite!

Idag kom det fram en kille på fem år till mig när jag kom och skulle hämta sonen, han ställde sig med armarna i kors över bröstet och sträckte på sig sen sa han malligt:
"Jag ska inte gå hem nu! Jag ska faktiskt äta mellanmål här idag!" och det riktigt strålade om honom, han som så många andra barn älskar sin förskola och mår inte alls dåligt över att vara där. Sonen skriker nej var enda gång jag kommer för att hämta honom, för han vill vara kvar och leka klart.

Ibland tror jag att vi har dåligt samvete i onödan och jag vill tro att alla gör sitt bästa för att vara så bra föräldrar som möjligt för sina barn och ibland är det bästa faktiskt att jobba, det är svårt att köpa mat om man inte tjänar några pengar.

Hela Sara bakar

Ja ni läste rätt jag har brottats med ugnen, blivit attackerad av elvispen, läst fel i recept och fått skrattanfall så jag har ont i magen. Så kan det gå när jag bakar.

Det hela började med att min son blev inspirerad av allt bakande i helgen, så idag när han hittade ett paket knäckformar så vrålade han: Muffins! så de ekade över stan. Hans vilja är min lag eller rättare sagt jag hade inte hjärta att säga nej till honom när jag såg baklyckan lysa i hans ögon. Sagt och gjort när vi hade fått väck halva lunchen så satte vi igång. Jag började så klart med att leta fram ett recept, hittade muffinsreceptet men där hänvisade de mig till sockerkaksreceptet, vilket är lite komiskt eftersom jag alltid har gjort muffinssmet och hällt i sockerkaksformen när jag gjorde tårtor i min glada barndom. Hängde ni med? Det hoppas jag annars släpper vi det.

Hittade sockerkaksreceptet men eftersom det är pappas kokbok som jag lånade, så var den väl använd (säger inte av vem) så halva receptet fick jag gissa mig till, då blev det för många ägg, sånt som händer. Tillbaka till pappas kokbok som heter Vår kok bok, som förövrigt verkar vara det som den manliga partnern bidrar med till förhållandet. I varje fall så har pappa haft med den när han och mamma flyttade ihop, maken hade med den när vi flyttade ihop och min bror är redo för att flytta ihop med någon eller han har kokboken i alla fall.

Vispade smör och socker, det skulle bli poröst och fluffigt, men mitt blev bara en kletigt och segt, så jag fick fråga en vän på fejjan hur sjutton man gör för att få de där fluffet. Hon svarade att jag skulle använda elvisp (ibland undrar jag hur söt hon tror att jag är? det är ju klart att jag använder elvisp) sen fick hon guida mig igenom, kletigt och segt och grynigt. Tillslut så hade det en gräddig konsistens och den fick duga för då hade jag både elvispsaxel och varit nära att få tummen bort vispad två gånger (förstår inte var mamma har köpt den här aggressiva elvispen någonstans, för det var verkligen inte mitt fel att tummen höll på att åka in i visparna). Sonen såg mina problem med att hålla elvispen i skålen så han tog tag i båda mina händer och skulle hjälpa till. Detta gjorde det ännu svårare att hålla elvispen i skålen eftersom han lugnt stod jämte mig och talade om för mig att jag kunde vara lugn, han hjälpte mig ju. Detta gjorde mig full i skratt och gapskratta samtidigt som man håller i en elvisp, det är inget jag rekommenderar.
Sen blev det då ett ägg för mycket men säger som sonen "Det gör inget". Sen hittade jag blå karamellfärg i lådan, det var inget bra fynd nu ser ju muffinsarna mögliga ut, de blev nämligen grönblå. Sen var det ju bara det roliga kvar, att få smeten ner i de pyttesmå knäckformarna, detta gjordes samtidigt som den stora killen står jämte och vid varje utandning så följer frågan "Vill jag smaka?" med luften ut och jag svarar på varje inandning "Nej du kommer få ont i magen" gissa vad han sa då? "Det gör inget!" tätt följt av "Vill jag smaka?". Under tiden sitter den lille killen i sin matstol och bygger en present till mig, då tänker jag för mig själv att jag är en idiot som sätter igång och bakar med två barn var av den ena har feber och den andra myror i brallan.

Jag överlevde, barnen överlevde, nästan alla muffinsen överlevde, men de såg för djävliga ut så då tänkte jag göra sån där forsting.  Och hur jag tänkte där det vet jag fortfarande inte, men jag hittade ett recept och slängde ihop det och det rann som om de vore vatten, så hur jag skulle kunna smeta på den med en slickepott som det stod i receptet det fattade jag inte alls. Men jag hällde på lite och sen slängde lite kokos på (kokos räddar allt) och slängde in dem i kylen. Sen satte jag mig vid datorn en stund och såg då att jag hade missat att ha i 2dl floursocker, ojdå! Som tur var hade jag bara gjort ett gäng små muffins eftersom det bara rann iväg, så nu slängde jag i lite floursocker och så har jag smetat på det på de stora muffinsarna.

Nu har alla ätit muffins här hemma och ingen har spottat ut det, alltså fick det godkänt, speciellt av sonen han kunde ha ätit bara muffins till kvällsmat så det kanske jag vågar mig på att göra fler gånger om ett halvår eller så.

En liten lista

Nu är det så här att jag kände att det var listdags igen så tada, en liten lista om mig till er. Trevlig söndagsläsning!

Lovar du att vara ärlig? Ja på seder och hamvete, jag lovar att vara så ärlig jag kan, om inte nöden kräver annat.

Är det okej och gråta: Nej absolut inte! Eller vad säger jag det är väl klart att det är okej och gråta, jag gör det så ofta jag kan.

När grät du senast: När jag såg ett avsnitt av Bones nu i veckan, det var verkligen sorgligt vill jag lova, det dör ju folk till höger och vänster i den serien.

Har du strumpor på dig nu: Alltså dessa strumpor förföljer mig. Svar ja och tänk de är svarta.

Vad samlar du på: Tålamod (det går sådär).

Är du blyg: Beror på sammanhanget, men jag har alltid identifierat mig som blyg, sen vet jag inte om andra skulle kalla mig för det, så det blir ett lite luddigt svar på den här frågan, man skulle kunna tro att jag är politiker. 

Godaste glassmakerna: Inte vanilj i alla fall, alltså jag vet inte om jag tycker om glass men polkagrisglass är ju gott förstås och chokladsås fast kanske inte samtidigt och jag vet chokladsås är ingen glass men det är gott.

Tror du på kärlek vid första ögonkastet: Nej verkligen inte, eller vad säger jag klart att jag gör det, det finns säkert någon som inte är lika trögfattad som jag var. Första gången ville jag ju inte ens prata med människan (alltså han som nu mera är maken), andra gången däremot då föll jag i hans armar, fast jag vill nog inte kalla det för kärlek. Men kär blev jag och gifte oss gjorde vi och nu lever vi lyckliga i alla våra dagar (utom de dagarna vi är ledsna, men vi kära alla dagar, säger vi i alla fall).

Sover du tungt: Nej då inte alls, eller det är kanske det jag gjorde när brandvarnaren struntade i mig, läs mer här.

Favoritklädsel: På soffan? I bilen? eller på mig? Hur menar man med frågan tro? Nu är jag lite egocentrisk så tänker tala om vad jag fördrar på mig själv. Jag gillar leggings, kjol och linne och gärna någon kofta, fast inte koftakofta utan halvkofta, en sån som slutar under tuttarna (det är svårt att förklara men tänk er långa ärmar och sen räcker inte garnet till mer än att täcka tuttarna och halva ryggen, typ magtröja fast kofta och så ska den ha lång ärm).

Vad ser du om du tittar till höger: Höger, höger, det är den handen man hälsar med, då ser jag ut genom fönstret.

Vad ser du om du tittar åt vänster: Det måste ju vara andra hållet det, nu var jag smart och logisk på samma gång, ibland blir jag lite imponerad av mig själv. Då ser jag en svart tavla som sitter på en vägg (var annars brukar tavlor hänga? Nu var jag inte lika smart).

Vad gör dig glad just nu: Sovande barn och en kopp kaffe.

Höger eller vänsterhänt: Höger, jo den handen man hälsar med alltså. Goddag-goddaghänt.

Hur mår du just nu? Bra, tackar som frågar, lite förkyld är jag nog om jag känner efter så det låter jag bli.

Favoritgodis: Choklad, choklad och choklad, sen får jag ju naturligtvis inte glömma bort choklad och choklad också, sa jag choklad förresten?

Sommarplaner: Sommar, det är ju en evighet tills dess så nej inga sommarplaner, eller jo vänta jag har en hel drös men de är hemliga.

Hur många kuddar sover du med: En jag är inte sån där bigamist eller vad det nu heter när man har flera på samma gång eller två har jag nog om man räknar makens, fast det är mest hans täcke jag snor.

Morgon eller nattmänniska: Kvälls.

Vad är viktigast för dig? Min familj och mig själv (fast jag ingår kanske i familjen).

Snarkar du? Inte så att jag väcker mig själv och maken har inte klagat sen jag var gravid, han har förövrigt inte snarkat sen jag väckte honom för att grannarna snarkade.

Stjärntecken: Stenbock!

Längtar du efter just nu: Att någon ska köpa vårt hus och choklad, men mest att någon ska köpa huset!