En vanlig torsdagkväll

Just nu sitter jag och maken med ryggarna mot varandra och totalt ignorerar den andres existens, nej vi är inte ovänner vi bara inte umgås, för att vi inte ska kunna prata med varandra så sitter vi med hörlurar på oss så vill man "säga" något får man ta det på msn. Vissa kvällar spirar verkligen kärleken må jag säga.
Men tro inte att jag klagar jag tycker det är fantastiskt härligt att kunna få lite "egentid" så här bara jag och mina kära dator.

Den här dagen har varit ganska jobbig, jag lämnade ju som sagt en räv på förskolan men det fanns minsann ingen räv att hämta när jag kom dit. Men det fanns en söt liten gris med fyra fötter?! som gärna ville följa med hem, eller gärna och gärna han kunde tänka sig att följa med hem om han fick ha stövlar på händerna oxå (han hade ju fyra fötter) och sen skulle jag springa jämte vagnen?! Det är tur att det är nerförsbacke hela vägen hem och att han inte vände sig om för jag skrek bara lite "IIII" och små sprang med vagnen och han trodde jag släppte taget och skrattade så han tjöt. Det är fult att lura barn men jag ville ju inte släppa vagnen i den där backen på bilden, jag är inte så galen.

Det är en brant backe jag lovar.