Som ni kanske misstänker så är det barnen jag pratar om, jag förstår inte att min ettåring når hur högt som helst och min tre och ett halvtåring hör precis allting. När slutar dessa egenskaper egentligen? Jag misstänker att det har nåt och göra med den berömda tonårstiden men jag är inte helt säker.
Som talesättet säger: "Små barn små problem, stora barn andra problem" och det hoppas jag verkligen. Jag menar tänk er en femtonåring som stänger av tvn för sin storebror hela tiden, eller snor hans macka om den ligger så att han når den, nu var detta kanske dåliga exempel. Så det är nog lika bra att jag ställer in mig på att jag kommer få leta efter smörgåsar i taklamporna när sönerna blir äldre. Och ha vilda slagsmål i soffan när de tittar på tv, ja alltså det är inte jag som ska ha vilda slagsmål men de kommer ju slåss i min soffa, det hoppas jag att ni fattade. Men jag hoppas inte att de drar i var enda sladd de ser eller stoppar allt de hittar i munnen, då kan vi snacka problem alltså.
Jag har ju inga förhoppningar alls på att de kommer att lyssna på vad vi säger till dem, men det gör de ju inte nu heller, däremot om man skulle viska om något som de inte ska höra så tror sjutton att de hör det. Även om man står i ett annat rum på ett annat våningsplan. Det blir kanske inte bättre fören de flyttar hemifrån eller?
Men alltså någon gång förlorar man dessa fyra meters armar och paraboler till öron för jag har inte kvar mina!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar