Små erkännanden

Nu var det sådär längesedan jag bloggade igen, men jag skyller fortfarande på den där blindtarmen, nu är det nämligen så att läkarna glömde tala om för mig att jag inte fick lyfta fast min sjukskrivning hade gått ut så jag gick tillbaka till jobbet och vad tror ni att jag gör på jobbet? Jo jag lyfter en del på mitt jobb så i onsdag var det bara för mig att åka ifrån jobbet och besöka akuten igen, nu är det vila och äta smärtstillande som gäller, inte så kul men vad gör man.

En sak som hände mig när jag körde till jobbet i onsdags var att det började lukta konstigt i bilen, nej det var inte jag förmodligen var det någon bonde som hade gödslat sin åker men jag var inte säker, det kanske var bilen som luktade, så för att vara säker på var lukten kom ifrån så sänkte jag musiken på stereon, logiskt va?

Jag vet inte om jag har berättat för er tidigare om vad jag gör när jag möter stora lastbilar och bussar när jag är ute och kör, jag menar jag vill ju inte hamna i diket så jag brukar krypa ihop och dra ihop benen så långt till mitten på bilen som möjligt för att lastbilen eller bussen ska komma förbi, smart va?

När jag nu ändå håller på att bekänna knasiga saker som jag gör så kan jag ju lika gärna berätta om de felsägningar jag har haft idag, den första var att jag bad maken pressa limen ur saft och den andra var att jag döpte om de resande i tvprogrammet en stark resa till Organ och Mola-Conny, det är verkligen inte lätt när det är svårt.

Nähä nu ska jag inta ryggläge i soffan och moffa godis och vila för det är vad läkarna har sagt till mig, det där med godiset har jag möjligtvis hittat på själv men visst låter det bra?

Allt och ingenting

Tiden går så långsamt när man väntar på något, men nu är det bara 12 arbetsdagar kvar sen väntar nya äventyr.

Nu var det inte det som jag skulle berätta om det kommer ett inlägg om detta äventyr när det närmar sig, för 12 arbetsdagar är inte nära nog. Jag tänkte att jag skulle berätta om en ful ovana jag har tagit upp igen och nej det är inte att äta godis, för det tycker jag inte är så fullt, inte just nu utan det är att jag klickat på spara istället för publicera när jag har skrivit ett blogginlägg. Jag vet inte varför men i vissa perioder så tycker jag inte att mina texter är läsbara, eller det är ju ord och meningar men inte så mycket mer. Men nu har jag gett mig fasen på att jag ska skriva ett inlägg idag som jag faktiskt ska publicera, jag har ju faktiskt gjort det de senaste dagarna men det har bara varit korta texter.

Detta inlägget skulle även kunna handla om min morgon som jag hade tänkt bli lugn med kaffe, ägg och fil, detta skulle ätas när barnen fortfarande sov för de skulle få sovmorgon en halvtimma idag, tror ni att de utnyttjade den? Nej så klart inte de vaknade 1½timme innan jag skulle väcka dem, jag hade ju knappt hunnit vakna innan de var uppe och studsade. Sen hittade jag inga byxor att ha på mig, jag har förlagt tre par jeans hur lyckas man med det? Som om inte detta vore nog så saltade jag filen, det var den frukosten det, eller jag hade ju ägget och kaffet. Känner att det var en kanonstart på dagen, nu ska jag snart klä på barnen och få dem till förskolan, innan jag sätter mig i den nyservade bilen och hoppas komma till jobbet utan att det låter som att hela bilen ska trilla ihop i en liten gråtande hög på landsvägen. Sen ska jag jobba, jobba, jobba och kommer att vara siste man från jobbet idag, eller det hoppas jag verkligen att jag är för det är jag som stänger och larmar idag och det blir inte så kul om det är någon kvar då. Tänk sen är det bara en dag kvar till helgen och då ska jag på byxjakt, önska mig lycka till jag lär behöva det.

Skrivpuff: Spara

Volvo, fyra gånger i en mening

Det är snart dags att bege sig till jobbet, idag ska jag köra volvo, inte för att det är något konstigt i sig för vi har en volvo men nu är det inte vår volvo jag ska köra utan mamma och pappas volvo, jag hoppas den är snäll. Men jag har blivit lovad att den är som våran bil, den har gas, broms, koppling, växelspak och ratt så jag ska nog reda ut det, hoppas jag.

Det här med att köra bil, jag kan inte bestämma mig för vad jag tycker om detta egentligen men eftersom jag måste ta bilen till jobbet varje dag så får det nog fasen vara lite roligt i alla fall, fast jag måste ju inte ta bilen men att cykla nästan 3mil om dagen det är inte riktigt min grej.

Snart har halva arbetsveckan gått och det blir helg igen, den här helgen har vi ingenting planerat så vi får väl se vad vi hittar på, inte kan vi sitta hemma en hel helg det har jag svårt att tro. Nä nu är det dags att köra till jobbet, på återseende. 

Hösttecken

Det är höst i luften och jag tänkte göra en lista på hösttecken som jag märker av just nu:

1. Vi börjar med att det regnar, fast det gör det inte just nu men det regnar varje dag i alla fall. 
2. Det börjar bli mörkare på kvällarna.
3. Imorse var det dimma när jag körde till jobbet.
4. Det finns vettiga program på tv på kvällarna.
5. Skolan börjar.

Nu kommer jag inte på fler just nu men räkna med att hösten är på väg, det är den alltid så här års ;)

Tillbaka till verkligheten

En och en halv vecka senare börjar jag jobba i år, det kom en blindtarm ivägen men nu vekar det som att jag är tillbaka. Det har hänt mycket i sommar och jag hinner inte berätta om allt idag, en del tråkiga saker, en del väldigt tråkiga saker men oxå några väldigt roliga saker. Nu ska jag förbereda pojkarna för en lång dag på förskolan innan jag åker vidare till min egen.

Skriver mer en annan dag när saker och ting får bli officiellt, tills dess får ni fundera på vad det kan vara som jag ska avslöja, kan ge er en ledtråd nej jag är inte gravid!

Fortfarande sjukskriven

Jag är fortfarande sjukskriven och återkommer när jag orkar.
Ni får en lampa att titta på så länge.

Ett uppbrott jag inte trodde jag skulle få uppleva

För lite drygt en vecka sedan blev han trött på mig, jag vet inte riktigt varför för jag kan inte komma på mig själv med att ha retat upp honom, kan inte komma på mig själv med att ha ägnat honom en enda tanke faktiskt, så det kanske var därför, han kände sig väl inte välkommen. I vilket fall som helst så beslutad han sig för att det var dags att lämna sin nuvarande bostad och se sig om i världen, detta hade varit helt okej för mig om han hade gjort detta smärtfritt och inte sårat mig som han nu har gjort. Han kunde väl i alla fall ha sett till att det var de var de klassiska symptomen på ett uppbrott så att vi hade kunnat mildra min smärta tidigare, men nej han ville plåga mig in i det sista. Så nu sitter jag här med två hål och ett par cm långt sår på magen efter att blindtarmen beslutade sig för att han hade det bättre utanför min mage.

Detta är alltså anledningen till att det har varit tyst här på bloggen ett tag, när jag äntligen hade hittat tillbaka fick jag snällt lägga den åt sidan igen för att ligga på sjukhus med slangar och smärtstillande i mig. Det var inte så här jag hade föreställt mig sista veckan på ledigheten och framförallt hade jag inte tänkt vara sjukskriven första veckan tillbaka på jobbet, jag var ju färdig för att börja jobba nu. Men är det något jag har lärt mig genom åren så är det att det blir inte alls som man tänker jämt.

Nu så här i efterhand kan man ju tycka att jag borde fostrat min blindtarm bättre, han borde ju ha fått chans att visa sina känslor samtidigt som jag skulle visat att det minsann är jag som bestämmer men nu är det lite sent att tänka på sånt, så nu försöker jag övertala levern att det är helt okej att äta smärtstillande frukost. lunch och middag, jag tror han förstår.

Och ja mina organ är manliga, jag förstår mig inte alls på dem.

Skrivpuff: Fostra