Grattis till mig och alla andra Saror!

Idag är det Sarornas dag! Detta har firats, eller jag tänkte att jag skulle ha firat och det är ju tanken som räknas så därför så hade den firats, hängde ni med eller ska jag förklara igen?

Sara

När jag var liten tyckte jag det var jobbigt att ha namnet Sara, alla hette ju för sjutton och vem vill vara som alla andra? Nu vet jag att jag inte är som alla andra fast jag heter Sara så då passar det ju med en vanligt namn på en ovanlig tjej, eller vad tycker ni?

Sara betyder furstinna eller prinsessa, så herre min tid nu får jag ta och damma av den plastiga tiaran som jag hade på en maskerad på gymnasiet (var förövrigt utklädd till Grynet och ingen prinsessa, ville bara göra detta klart för alla). 

Jag tänkte berätta lite om en den kvinnan jag är döpt efter hennes förnamn kanske ni redan har listat ut, Sara Stinus. Hon föddes i Indien, men blev kär i en man vid namn Eric och när de gift sig flyttade de till hans hemland Danmark. Hon var en hyllad författarina och kommunikatör, hon var engagerad i UNICEF och hon var även politiskt aktiv i flera konflikt frågor bl.a. Hon var en stor förebild för min mamma, men inte för hennes engagemang eller sina litterära verk utan för den hon var privat (där av att jag bara stolpade upp kort fakta om hennes yrkesliv, eftersom jag fick googla fram de). Den Sara Stinus som jag är döpt efter lärde mamma känna när hon var liten och lekte med Saras barn på somrarna. Till och med jag kommer ihåg Sara från mina somrar hos min mormor och morfar, hon var alltid glad och hon hade en positiv anda kring sig, hon kom alltid över och sa hej när de kom till stugan och när man var ute och lekte i trädgården så stannade både hon och hennes make till för att prata.  

Tycker att det är lite häftigt att det finns en historia bakom mina namn. När vi valde namn åt våra barn så har andra namnet haft en speciell betydelse för oss på något sätt, medan tilltals namnet har kommit när vi legat på BB och förlossning. Båda sönerna har sett ut att heta de som de heter och storebror kallades faktiskt för något helt annat de första dygnet, tänk vad lustigt det är med namn :) Det är ju en så stor del av ens identitet, jag menar det är ju det första man talar om om sig själv. 

Nu ska jag gå och sova för att ladda upp inför tjejmiddag imorgon!

Att välja barn på sina namn

Som förälder har man ett enormt stort beslut som man måste ta ganska så fort efter förlossningen, vad sjutton ska ungen heta? Det är inte det lättaste ska jag be och få tala om, eller det blev ganska lätt men innan vi kom på namnen var de svårt :)

Nu kom jag ifrån ämnet. Namn på barn, med första så trodde jag min lilla toka att man var tvungen att ha ett namn klart när bebisen ploppat ut. Så därför hette vår först födde Alfred i ett dygn. Tänk så tokigt, han var ju ingen Alfred, det var ju en Kasper, med K som han hette på sin förra förskolan. Hoppas att är ensam om att heta så på hans nya förskola och än så länge verkar det vara så. Eller iofs jag klarade ju att vara Sara S under hela min skoltid så varför skulle inte han kunna vara Kasper med K.

Men tillbaka till ämnet igen, när andra sonen skulle födas så försökte jag verkligen hitta ett namn innan, igen, inte hade jag lärt mig nåt efter första barnet och namnmissen där inte, men det gick inte försökte med hur många namn som helst men inget kändes bra. Men när han var född då var det en Victor! Så de fick han heta och vi har inte ångrat våra namnval ännu.