Nu är det fullmåneigen

Jag behöver inte längre titta upp mot himlen för att se om det är fullmåne eller inte, jag behöver inte heller känna efter i kroppen om månen är på väg att bli på kanelen, jag behöver faktiskt inte ens googla det längre. Det räcker med att gå in och kolla sökningarna som har gjorts för att hamna på min blogg, varje gång det närmar sig fullmåne så är det någon som hittar hit när de söker på värk vid fullmåne.

Eftersom jag får den här sökningen varje månad så känns det ju som att det är ett viktigt ämne och det borde väl finnas andra än jag som skriver om detta viktiga ämne eller?

Tänk vad den här ställer till med egentilgen, en del kan inte sova när den här rackaren är full, jag vet inte om de ligger och är oroliga att den ska hitta på något dumt på fyllan. Jag själv får ju mer ont i lederna men jag vet inte varför det är så, kan de har och göra med tidvattnet? Fast jag kanske inte har något tidvatten i lederna. Nä nu släpper jag den funderingen för tillfället och jag får väl återkomma om detta viktiga ämne nästa månad när den blir full igen.

Är jag verkligen så tråkig?

Här föreslår jag att vi kan se ett avsnitt Bones innan vi ska gå och anfalla kudden inför ännu en sömnlös natt, (jag skyller på mullfånen och imorgon då är den full så det smäller om det och sedan är allt bra igen, med nattsömnen i varje fall) men då tar maken på sig träningskläderna och ska springa till jobbet för att träna! Klockan nio en tisdagkväll?! Sen att vi har tittat på Bones de senaste tre kvällarna det hör ju inte hit, inte heller att maken inte har orkat gå upp tidigare för att träna innan jobbet på fler veckor, nej det måste ju vara jag som är tråkig.

Fast jag känner mig ganska tråkig ikväll, jag är trött som en rymdraket på väg tillbaka till jorden och har suttit med näsan i skärmen och skrivit, mest en massa blajblaj men vem vet en vacker dag kanske mitt blajblaj leder till något större.

Nu när jag ändå var inne på den förskräckliga mullfånen (fullmånen) så kan jag ju berätta att denna gången känner jag faktiskt av den, jag har ont i var enda liten led på hela kroppen och den där vurpan jag gjorde i lördags har ju inte gjort saken bättre vill jag lova. För att vara lite seriös innan jag går och knyter mig så har jag alltså mest ont i lederna dagarna innan månen är full, när den sen har passerat sitt fulla tillstånd så är jag tillbaka på en grundsmärta som jag med lätthet kan hantera. Kan förövrigt hantera den ökade smärtan vid fullmåne ganska bra också, men inte alls lika bra som vanligt.

Sådär nu ska jag snart bege mig till den där sängen som har ropat på mig sen jag klev upp imorse. Sovgott!

Smärta vid fullmåne

Som jag skrev igårkväll så hade jag väldans ont i mina leder, detta tror jag beror på att det var fullmåne. Nej det var inte den fulla månen som kom hit och gav mig en smocka, utan den påverkar min grundsmärta på något vis så att det gör mer ont i mig. 

Bilden är tagen igårkväll innan jag gick och la mig.

Nu har ju inte jag forskat något i detta ämnet om fullmånar och smärta mer än det jag har märkt på min egen smärta och den ökar dagarna innan det är fullmåne. Det brukar vara som värst natten och dagen innan det blir fullmåne. Jag har alltid en grundsmärta i alla leder, men jag brukar kunna ignorera den men dagarna innan det är fullmåne gör det så ont att det inte går att ignorera. Finns så mycket jag skulle vilja skriva om detta men just nu står det helt still på hjärnkontoret så jag får väl återkomma till ämnet en dag när det börjar arbeta igen.

Supermåne och ont i handlederna

Blir ett kort inlägg, det är tydligen super fullmåne inatt och det känns i lederna. Idag är det handlederna som gör mest ont så då blir det inte mycket skrivet. Bilden nedan får symbolisera hur mina stackars händer och handleder känner sig, de har gett upp och hängt sig. 

Nu blir det att lägga sängen på ryggen och titta djupt in i ögonlocken så jag kan vakna pigg och utvilad imorgon, eller iallafall vakna imorgon. God natt!