Är jag verkligen så tråkig?

Här föreslår jag att vi kan se ett avsnitt Bones innan vi ska gå och anfalla kudden inför ännu en sömnlös natt, (jag skyller på mullfånen och imorgon då är den full så det smäller om det och sedan är allt bra igen, med nattsömnen i varje fall) men då tar maken på sig träningskläderna och ska springa till jobbet för att träna! Klockan nio en tisdagkväll?! Sen att vi har tittat på Bones de senaste tre kvällarna det hör ju inte hit, inte heller att maken inte har orkat gå upp tidigare för att träna innan jobbet på fler veckor, nej det måste ju vara jag som är tråkig.

Fast jag känner mig ganska tråkig ikväll, jag är trött som en rymdraket på väg tillbaka till jorden och har suttit med näsan i skärmen och skrivit, mest en massa blajblaj men vem vet en vacker dag kanske mitt blajblaj leder till något större.

Nu när jag ändå var inne på den förskräckliga mullfånen (fullmånen) så kan jag ju berätta att denna gången känner jag faktiskt av den, jag har ont i var enda liten led på hela kroppen och den där vurpan jag gjorde i lördags har ju inte gjort saken bättre vill jag lova. För att vara lite seriös innan jag går och knyter mig så har jag alltså mest ont i lederna dagarna innan månen är full, när den sen har passerat sitt fulla tillstånd så är jag tillbaka på en grundsmärta som jag med lätthet kan hantera. Kan förövrigt hantera den ökade smärtan vid fullmåne ganska bra också, men inte alls lika bra som vanligt.

Sådär nu ska jag snart bege mig till den där sängen som har ropat på mig sen jag klev upp imorse. Sovgott!