Anders raskar och julen slaskar

Nu var det ju fint väder idag alltså säger ju det gamla ordspråket att julen kommer att slaska, vilket egentligen är helt ologiskt men det finns kanske bara ett visst antal fina dagar per år och är det då fint på Andersdagen så räcker inte de fina dagarna till. Nu tror jag ju inte att de fina dagarna har tagit slut i år bara för att det var fint idag, utan ska det bli någon som helst jämnvikt av fina och trista dagar så får det ju vara fint fram till nyår nu då.

Ett annat gammalt talesätt eller vad det nu är för något är att det blir en kall och snörik vinter om det är mycket rönnbär på träden. Det kommer inte bli någon snö alls i år om man ska tro det för mamma och pappa har inte ett enda rönnbär på sitt nersågade rönnbärsträd.

www.fotoakuten.se

Sökord november

Vika byxor av servett Jag har vikt en skjorta av en servett, räknas det verkligen?

Fjärilsbajs Har skrivit om att jag har skrivit om fjärilsbajs i en skrivövning på en skrivkurs jag gick i somras.

Värk vid fullmåne  Det finns fler än du, du är inte ensam. Välkommen i klubben!

Iglar Igen, finns fortfarande inte mer än en bild på en stackars vettskrämd igel.

Platt häck Det var grannens häck du ville ha platt va? Annars får du leta vidare.

Ballongsånger bajs Säg gärna till om du hittar sången, jag har inte gjort det.

Russinfingrar sjukdom Det är farligt att diska och tvätta händerna, jag visste det!

Madebymajlis blogg Nej det här är inte madebymajlis blogg, jag har inte skrivit om hennes grejer heller 

men jag är släkt med henne räknas det?

Mina vita strumpor Nu är ni lite tjatiga tycker jag.

Internationella stoutdagen Bröd i glas precis det du var sugen på va?

Hallå tjejer om han fundilerar skaffa... Nu blir jag väldigt nyfiken på vad det är han ska skaffa.

Blomsterbröllopsdag present En blomma kanske?

"Trevligt samtal" främling Undra varför det är ""-tecken på trevligt samtal?

Bajsparad "Nu är de parad ut i köket..." nynnar lite men kom på att det var pepparkakor den sången 

handlar om och inte bajs.

Bara vara sara blogg Fullträff, jag är bara Sara och det här är min blogg

"bara rumpan" Nej jag bloggar om annat oxå.

hms eds Sorry men här hittar du ingen medisinsk fakta men du kan läsa om min snurriga hms-hjärna.

Krama lärare Fler borde krama lärarna de behöver den uppskattningen, men undvik kramar i influensatider, kommunerna brukar ha vikariestopp så här års.

vita strumpor i dagis Det heter inte dagis!

PMS-häxa sur och OCH vad då om jag får fråga?! Sen brukar inte jag skriva om någon pms-häxa, för här är det nämligen en pms-kossa som brukar hälsa på.

Natascha Kampusch Jag har läst boken har du? Annars så tycker jag att du ska göra det.

sara malm blogg smycken Då har du kommit helt fel men titta gärna in på min mammas blogg med smycken istället, den hittar ni här.

fritidsfynd forum Min mun bara gapar, jag förstår inte riktigt den här sökträffen

Där var novembers sökord, vet inte om jag tycker att de gör bloggen rättvis, men jag kanske skriver mest om iglar, vita strumpor och bajs?

En vanlig torsdagkväll

Just nu sitter jag och maken med ryggarna mot varandra och totalt ignorerar den andres existens, nej vi är inte ovänner vi bara inte umgås, för att vi inte ska kunna prata med varandra så sitter vi med hörlurar på oss så vill man "säga" något får man ta det på msn. Vissa kvällar spirar verkligen kärleken må jag säga.
Men tro inte att jag klagar jag tycker det är fantastiskt härligt att kunna få lite "egentid" så här bara jag och mina kära dator.

Den här dagen har varit ganska jobbig, jag lämnade ju som sagt en räv på förskolan men det fanns minsann ingen räv att hämta när jag kom dit. Men det fanns en söt liten gris med fyra fötter?! som gärna ville följa med hem, eller gärna och gärna han kunde tänka sig att följa med hem om han fick ha stövlar på händerna oxå (han hade ju fyra fötter) och sen skulle jag springa jämte vagnen?! Det är tur att det är nerförsbacke hela vägen hem och att han inte vände sig om för jag skrek bara lite "IIII" och små sprang med vagnen och han trodde jag släppte taget och skrattade så han tjöt. Det är fult att lura barn men jag ville ju inte släppa vagnen i den där backen på bilden, jag är inte så galen.

Det är en brant backe jag lovar.

Det snöar och blandade tankar.

"Mamma det snöar, jag måste åka pulka!" utbrister sonen när han kliver ut på trappen imorse. Jag kommer ut strax efter och ser att det är små vita prickar som virvlar runt i luften och visste jag inte bättre skulle jag trott att det var grannen som hade nyst så häftigt när han var ute och hämtade tidningen så att mjället for rundor i kvarteret. Men nu vet jag lite bättre och sonen hade faktiskt rätt, det snöar om än väldigt lite och fortsätter det i den här takten så blir det pulkaåkning till midsommar.

På tal om något helt annat eller inte riktigt men nästan, idag skulle sonen ha sin svans på sig när vi gick till förskolan. När han hade fått på sig overallen, stövlarna och "rånarluvan" så hittar han sin svans som farmor har flätat till honom av restgarner. Den skulle bara på och så fick det bli, jag frågade om han var ett troll men se det var han absolut inte, han var en räv, Raffe Räv närmare bestämt. Den där Raffe skulle även ha sin blå Blixten keps över rånarluvan så det var en stilig pajk jag hade med mig till förskolan idag ska ni veta.

Han är så förståndig min stora kille (det är säkert den andra också men han säger bara sitt namn, mamma eller pappa så det är lite svårt att förstå hur förståndig han är än så länge), igår så tyckte jag att den stora killen kunde stanna hemma från förskolan för han var så snorig, men då tittar han på mig och sen viftar han med handen samtidigt som han säger: "Nej mamma, det finns papper på förskolan till min näsa". Det kunde jag ju inte säga emot och eftersom han inte var hängig eller hade feber så gick vi till förskolan och tänk han hade rätt, det fanns papper till hans näsa där.

Träningsblogg igen

Sådär då har jag varit duktig igen och varit och tränat, tydligen gjorde jag en av de tio övningarna perfekt så jag tänkte bara berätta om den som funkade de andra nio kan ta och spola ner sig på toaletten, eller jag menar de blir säkert perfekta en annan gång när de har ändrat övningarna så de passar mig, för det är inte jag som gör fel, det kan jag inte tänka mig.

Lårcurl hete den däringa övningen som jag tydligen klarade av att göra perfekt, jag som trodde att jag gjorde helt fel eftersom det hela tiden kändes som jag skulle bryta nacken och som om maten jag åt innan passet skulle se dagens ljus igen. Det betyder ju bara att jag har noll koll på hur det ska kännas när man gör en övning perfekt, jag trodde att det skulle kännas ansträngande i musklerna men att man ändå fick in ett flyt i övningen, men vad vet jag? Jag har ju bara varit på en gyninstruktion i mitt liv.

Men nu ska jag skryta lite oxå bara för att det är min blogg och där skriver jag vad jag vill. Det är ju inte så konstigt att jag faktiskt klarade av den övningen perfekt, det var den enda övningen jag gjorde under början av min sjukgymnastik, då var det lårcurl för hela slanten och då hade jag en sjukgymnast hängde över mig som talade om när jag gjorde rätt och när jag gjorde fel, det var inte många rätt i början vill jag lova. Men skam den som ger sig, nu kan jag alltså den.

Jag misstänker att instruktören kände sig tvungen att säga att jag gjorde en övning rätt idag, för annars skulle jag kanske aldrig komma tillbaka nästa vecka, inte kan ju han veta att jag gillar att plåga mig själv och tycker om när andra säger att jag gör fel! Eller vänta nu, jag tog ju bara åt mig när han sa att jag gjorde rätt så lite rätt hade han kanske, men det skulle jag inte erkänna, inte säga högt i alla fall, så vi låtsas att jag viskade det precis.

Nu ska jag slänga mig på sängen och åka med John Blund hela natten. Nattinatti

Hur får de plats?

Det måste vara minigrisar om det ska få plats tolv stycken i en barnmatsburk!

Är jag verkligen så tråkig?

Här föreslår jag att vi kan se ett avsnitt Bones innan vi ska gå och anfalla kudden inför ännu en sömnlös natt, (jag skyller på mullfånen och imorgon då är den full så det smäller om det och sedan är allt bra igen, med nattsömnen i varje fall) men då tar maken på sig träningskläderna och ska springa till jobbet för att träna! Klockan nio en tisdagkväll?! Sen att vi har tittat på Bones de senaste tre kvällarna det hör ju inte hit, inte heller att maken inte har orkat gå upp tidigare för att träna innan jobbet på fler veckor, nej det måste ju vara jag som är tråkig.

Fast jag känner mig ganska tråkig ikväll, jag är trött som en rymdraket på väg tillbaka till jorden och har suttit med näsan i skärmen och skrivit, mest en massa blajblaj men vem vet en vacker dag kanske mitt blajblaj leder till något större.

Nu när jag ändå var inne på den förskräckliga mullfånen (fullmånen) så kan jag ju berätta att denna gången känner jag faktiskt av den, jag har ont i var enda liten led på hela kroppen och den där vurpan jag gjorde i lördags har ju inte gjort saken bättre vill jag lova. För att vara lite seriös innan jag går och knyter mig så har jag alltså mest ont i lederna dagarna innan månen är full, när den sen har passerat sitt fulla tillstånd så är jag tillbaka på en grundsmärta som jag med lätthet kan hantera. Kan förövrigt hantera den ökade smärtan vid fullmåne ganska bra också, men inte alls lika bra som vanligt.

Sådär nu ska jag snart bege mig till den där sängen som har ropat på mig sen jag klev upp imorse. Sovgott!

Trött

Så här känner jag mig idag, är trött som attan. Jag brukar alltid somna om på en gång om barnen väcker mig på natten men det gick inte inatt, låg och vred och vände mig i flera timmar. Jag längtar till kvällen då jag ska gå och lägga mig tidigt!

3096 dagar

3096 dagar, i över åtta år var Natascha Kampusch fången av en man, den mesta tiden höll han henne fången i ett rum i en källare, rummet saknade fönster och det var han som bestämde när lampan skulle lysa eller ej. Hon berövades sin barndom, sin identitet och hela hennes liv togs ifrån henne. Inte bara förde han bort ett barn, han låste in henne, tog ifrån henne hennes trygghet, hennes familj och han förvandlade henne till en slavinna som inte längre hade någon egen vilja. Den enda människan hon hade kontakt med under sin fångenskap var den man som kidnappat henne, hon kom att utveckla känslor för denna man, han var den som slog henne blodig, han vägrade henne mat i perioder och han tillät inte henne att ha kvar sitt forna namn, men det var även han som försåg henne med mat, tvättade henne och gav henne ibland en kram, gav henne presenter som skulle gottgöra att han dagen innan nästan slagit ihjäl henne, han var den som bestämde hur hon skulle leva sitt liv, och utan honom skulle hon inte leva.
Boken är Nataschas ord om tiden i fångenskap, vad som fick henne att överleva och varför hon inte anser sig själv vara ett offer.

Det är en stark berättelse där man kastas in i handlingen nästan på en gång och sedan är det svårt att lägga den ifrån sig, samtidigt som man vill kasta boken ifrån sig och glömma bort alla hemskheter han utstätter henne för. Jag hade hoppats att denna fruktansvärda berättelse var påhittad men detta hemska och fruktansvärda har hänt på riktigt, det är ett barn som blev kidnappad på väg till skolan, något som kan hända var som helst när som helst. Det är viktigt att inte glömma bort den ondska som finns i världen, den dagen vi glömmer att den finns, den dagen tar den över, den dagen innebär slutet för mänskligheten. Nu tänker jag läsa en lättsam bok!

Måndag igen

Så var det måndag igen, just nu känns det bara som att det är måndag, fredag, måndag, fredag och bara för att jag skriver detta så kommer jag säkert vakna upp imorgon och inse att det faktiskt är tisdag, men jag tar den risken.

Den här veckan hoppas jag går i ett rasande tempo, gärna så fort att man knappt hinner ta på sig varken strumpor eller ansikte innan man ska gå ut, med risk för att jag blir förkyld, jag menar får inte ögonfransarna ett lager svart kladd så tror jag nog att de kommer frysa och på så vis göra mig förkyld.

Nu tror jag nog inte att den här veckan kommer att flyga förbi, utan den kommer nog lunka fram i sakta mak,  men då får den väl göra det, så länge det blir morgon och kväll så är jag nöjd, det betyder ju att tiden går framåt och att den inte står still.

Nu ska jag ta mig en andra kopp kaffe och sedan försöka få i ordning på den hög med ren tvätt, förstår inte att den inte helt magiskt kan flyga in i garderoben helt själv, nej den måste ha hjälp med att bära upp från källaren, vikas ihop och sedan läggas in i rätt hylla. Jag menar nu har jag ju gjort det tusen gånger borde de inte förstå var de ska ligga snart?

Bland svansar och dregglisar

Idag fick ännu en julmarknad besök av oss, och dagen till ära hade sonen sin svans på sig så han gled runt i lokalen och viftade på svansen alternativt höll för öronen för att det spelades julmusik och det var minsann inte populärt.

Vi fikade lite, åt pepparkaka och drack kaffe, juligt värre vill jag lova. Sen tyckte jag att vi skulle köpa dregglisar och sonen lämnade över pengarna och sedan valde vi två stycken en till honom och en till pappa?! Jag hade ju tänkt att båda två skulle vara till lillebror eller i varje fall en var till barnen men icke sa nicke pappa behövde minsann en dregglis han oxå, jag trodde att han klarade sig med skägget, men jag hade tydligen fel.

Sen bar det vidare i vår blåa fara och vi hamnade tillslut på max i Halmstad där vi moffade i oss pommes så det sprutade ur näsan på oss, nästan i alla fall. Vi åkte vidare till Rusta och köpte lite små paket till väntkalendern som börjar nästa söndag, snart är det jul, det ni! Och nu ska jag läsa ut de sista sidorna i boken så får ni en recension imorgon. Godkväll!

Ibland blir det lite tokigt

Jag och maken spelar Tribond, ett spel som jag hittade på en loppis i somras och som sedan har stått undanglömd, men det hittade jag idag och ville spela. Det var så krångligt och jag har ont så vi beslutade oss för att bara läsa frågorna för varandra, jag menar hur svårt ska de vara? Svårare än vad jag hade tänkt tydligen.

Jag läser frågan: "Vad har dessa tre gemensat: Pasta, potatis och grön"

Maken svarar: "Sås"

Jag kontrar med: "Salladssås det går ju inte"

Maken tittar frågande på mig: "Sallad?! Det var väl inte med som ett alternativ"

Nej det var ju inte det, det var ju svaret på frågan, ibland alltså, ibland går det inte så bra för mig när jag spelar sällskapsspel, speciellt inte de gångerna när jag har ont.

Smärthelg och chipssmulor

Att trilla på ingenting är något jag har tränat länge på och kan numera titulera mig specialist inom detta område. Idag var de inte riktigt ingenting men jag halkade av trottoarkanten som ingenting och staplade till och fick tag i barnvagnen som så lägligt gick jämte mig, det är ju tur att det finns fler användningsområden för dessa. Till en början gjorde det bara ont i mitt lillfinger och när jag tittade till hur den lille stackaren hade klarat sig så ser jag till min fasa att det har blivit en blodblåsa, nästan så jag fick ringa efter taxi och åka de 200m till sjukhuset men jag hejdade mig. Efter en stund så märker jag att det inte bara var mitt lilla lillfinger som hade fått sig en kyss utan även min höft och min fot, för när vi är på väg till bilen känner jag hur det pirrar i hela benet och det brukar det inte göra, det går nog över så småningom.

Så det blir en smärtfluddrig kväll till, den här helgen går i smärtans tecken vill jag lova, men ska man ha ont så kan man ju ha det ordentligt.

Nu ska vi göra plockmat för vi orkade inte åka och köpa pizza, efter att ha varit iväg två gånger idag och båda gångerna har vi hamnat på maxi, det är där man hänger förstår ni, eller i varje fall är det där vi hänger.

Ikväll blir det så mycket bättre och spel, tror nog jag känner en viss make som kommer bli galen på mig när jag lyssnar på tvn när han ställer frågor, eller ännu värre när jag ska ställa frågor och jag proppar hela munnen full med godis så att de sprutar chipssmulor när jag pratar.

Livsfarlig kombination

Igår sken solen in genom fönstret och lika glad som jag blev över detta lika mycket syntes det att vi hade minimini dammråttor på besök så jag tänkte att jag skulle rasta snabeldraken lite. Vilket jag också gjorde men det skulle jag ha låtit bli, en halvtimme efter att jag hade städat klart så börjar det flimra framför höger öga och de personer som jag tittade på saknade sitt vänster öga (inte på riktigt utan det var så jag upplevde dem). Sen fick jag domningar i fingrarna och jag pratade värre än vanligt, jag snubblade på orden och sa fel namn på saker, egentligen inte så stor skillnad från annars men en viss skillnad var det. Sen fick jag ont i huvudet och tänkte att jag nog hade fått mitt första migränanfall, någon gång ska jag väl få det tänkte jag, men och ett stort men jag kunde både vara i samma rum som barnen som har leksaker som låter som en hel leksaksaffär och lamporna störde mig ingenting, så migrän var det nog inte. Men det var verkligen inte behagligt för det. Sen bad maken mig att stretcha nacken, mycket riktigt så började de släppa lite, sen fick jag massage två gånger och till sist så släppte det helt. Mycket läskigt och jag har nu kommit fram till att man inte ska städa när man träningsvärk den kombinationen är livsfarlig, eller i alla fall nästintill.

Idag är det långlördag och lönehelg även det är en livsfarlig kombination men vi ska ge oss ner i folkhavet och se om vi hitta något roligt, bokaffären har ta 4 betala för 2 på alla böcker så jag hoppas att jag ska kunna köpa på mig några böcker till som kan samla damm i min hylla och stå där och tråna och retas för att jag aldrig hinner läsa dem.

Sista mörka helgen

Mysfaktorn är inställd på obefintlig, novemberdeppet tynger ner mina axlar och jag är beredd på en sista helg i mörker. Det gäller att ta tillvara på det mörka och deppiga, suga åt sig det sista och låta det sjunka in riktigt ordentligt så att jag är riktigt ljushungrig nästa helg när vi kliver in i den månad där ljuset står i centrum. När solen lyser med sin frånvaro då plockar vi fram värmeljus, braskaminer och elljusstakar allt för att glömma bort att den mörkaste månaden på året är här och vi låtsas som att vi inte bryr oss. 

Vi vinner snart över mörkret, det är bara en sista helg i mörker sedan vänder det!

Fuska inte nu och ställ fram ljusstakarna för tidigt, njut istället av mörkret för det är nästan ett helt år till nästa gång!

"Filen måste bli klar idag"

Tydligen så måste maken bli klar med filen innan han får gå hem från jobbet, men de är väl inte mer än rätt har han tatt till sig filen får han ju äta upp den oxå. Han kunde tydligen inte vänta med den till måndag för då blev den sur och började bråka med både grönsaker, ost och mjölk så då kan ni ju tänka er hur det skulle se ut i kylskåpet, det skulle ju bli fullständigt kaos, så det är nog lika bra att han blir klar med den där filen innan han kommer hem idag.

Jag hoppas verkligen att han inte tar med sig den där filen hem, vi har ju yoghurt i kylen och den är lite halv sur redan och jag vill inte ens tänka på vad som skulle kunna hända om han tar med sig en uppretad fil hem och ställer in den i vårt kylskåp. Nej den får han snällt lämna på jobbet för jag vill ha en lugn helg utan en massa konflikter som tar halva helgen att reda ut för vi har ingen kamera i kylen så det kommer ju inte finnas några bevis för vem som kastar sylt på vem och jag tror inte att jag får äggen att prata, de är så rädda för att någon ska hoppa på dem när jag har stängt kylen igen och då har jag ju äggrör nästa gång jag öppnar kylskåpsdörren och det vill jag verkligen inte ha. Då ska jag ställa mig och torka upp den här äggröran och då kommer kylen bli sur och börja pipa och då kommer säkert både spis och brandvarnare oxå att pipa bara för att de känner sympati med kylen, allt detta bara för att maken inte kan äta upp det han tar till sig.

Säger som mamma brukar säga "Man ska inte äta upp mer än man tar till sig!"

Vad en potatisskalare INTE ska användas till!

För det första är de (och med de så menar jag potatisskalare) effektiva på att ta bort nagellack, men jag gillar inte att de tar med sig halva nageln, det finns ju liksom inte så mycket kvar att måla nytt på då.

Det går utmärkt att karva av sig knogarna med dem men det är inte heller något jag skulle rekommendera det gör så fasligt ont och det blöder.

Det går inte så bra att använda sig av dem för att få fram tejpänden som nitiskt klistrar sig fast mot resten av tejpen. Det blir mest tejpslamsor av alltihopa och tejpslamsor håller inte lika bra som en tejpremsa (om ni inte visste det).

Det kanske var dömt att misslyckas från början men jag hittade ingen sax, så jag tog det som var vassast i lådan och det var en potatisskalare, jag försökte sedan att öppna ett juicepaket och det gick verkligen inte bra, prova inte detta hemma.

Det finns säkert miljoner andra saker som man inte ska använda en potatisskalare till men jag har inte testat fler, ännu. Jag återkommer säkert till detta viktiga ämne en annan gång.

Mannen som talar med datorer

Jag känner mannen som talar med datorer, jag är till och med gift med honom, han kan göra handpåläggning på skiten, jag menar datorn och få den att fungera igen.
Nä nu drev jag kanske över en smula men han är allt bra på att fippla med datorer, men sen är han ju utbildad på att oxå så konstigt vore det ju annars.

Men nu till en annan sak som till viss del hänger ihop med att jag är gift med mannen som talar med datorer, jag kan nämligen inte tala med några tekniska apparater överhuvudtaget.
Minns ni den där gamla lärare som stod i femtio minuter och kliade sig i huvudet för att få igång overhead-appareaten, eller den läraren som fick springa in i lärarrummet för att hämta någon som kunde få igång videospelaren, i så fall så vet ni hurdan jag är.

Jag vet inte om det beror på min lärarexamen eller om det helt enkelt är så att jag är gift med en tekniksnubbe och därför känner min hjärna att de inte behöver bry sig om sånt där tekniskt längre. Innan jag träffade maken och innan jag blev lärare så kunde jag till och med förinställa en inspelning på videon men nu är jag glad om jag hittar play-knappen överhuvudtaget. För att inte tala om de här avancerade spisarna som alla verka ha (eller i alla fall både mina föräldrar och svärföräldrar) såndäringa touch, jag får det aldrig att fungera, eller nu drev jag över igen men jag har väldigt svårt att få det att fungera.

Så nu funderar jag på om jag ska gå någon kurs i att prata med elektriska prylar för vem vet någon gång kanske det kan vara bra att kunna få igång en matberedare utan att man tar i så man får kramp i händer och armar (det går att forcera den där spärren som gör att apparaten inte går att starta om man inte sätter ihop den rätt). Sen har vi det här med kalender i mobilen, jag vill ha en kalender som jag kan bläddra i men maken vill att vi samkör våra kalendrar och då måste jag tydligen ha nån såndär på nätet och i mobilen och jag lägger in fel och får påminnelser efter att möten ska vara och har helt tomt i min riktiga kalender.

Min julklapp i år kanske ska vara en såndär "bli vän med tekniken"- kurs.

Så avslutar vi med helikoptern

Idag hade vi pung-gung och helikoptern på träningen. Nej det är inte så snuskig som det låter den ena övningen då slänger man en kettlebell mellan bena så de daskar till en på röven, tror nog att jag gör något fel men det bryr vi oss inte om, kan tala om att det gör satans ont att bli attackerad av en 8kilos kettlebell. Sen helikoptern heter egentligen propellern men det är ju inte lika roligt att säga och nej vi står inte och rullar på höfterna och svänger på en löspenis, vi ligger på mage och skickar en viktskiva runt sig med hjälp av armarna (nu har ni säkert en helt klar bild över hur den övningen går till). 

Jag kanske ska starta en träningsblogg? Vad tror ni?

Gyn-instruktioner, "näsor i golvet"-armhävningar, pung-gungningar och så avslutar vi med helikoptern, det måste ju vara den ultimata träningen. Sen kör vi stretch på de och då tar vi ett fast tag i stången och gnider den längs hela kroppen, typ som när man gör solhälsningen. Jag är nästan proffs på det här känner jag, vad tycker ni?

Nähepp nu ska jag slänga mig i soffan och glo på bones, trevlig onsdagkväll på er!

Min alldeles egna PT

Nu brukar ju inte jag vara den som hänger med i trender men nu är det så att jag faktiskt har en PT, en personlig tränare och tänk den är bara min. Den är nämligen inbyggd och kommer fram när jag inte har tränat på ett tag, den kallas även för ledsmärta.

Den kommer fram när jag inte har kunnat träna av en eller annan anledning och den är inte nådig när den talar om för mig att jag måste träna. Tyvärr är den inte speciellt smart för när den väl talar om för mig att jag måste träna då gör det så jäkla ont i lederna att jag inte kan träna för den sakens skull. Men idag, då har jag inte så ont men det hade jag i helgen alltså betyder det att jag måste komma iväg ikväll.

Men jag har egentligen ingen som helst lust att träna, nu har jag kommit in i det här att det är rätt skönt att vara hemma på kvällarna och inte göra någonting. Men eftersom det går en del tanter och du menar jag krutgummor (70+) som orkar med de pass jag går på (det säger kanske mer om mig än om dem) men i alla fall så jag ju inte sitta hemma och uggla när jag vet att de är på gymmet och spänner sig.

Så jag ska alltså lyssna på min egen kropp ikväll och gå och träna, tror nog inte att den kommer vara så uppkäftig imorgon, jag ska allt ge den vad den tål.

12:21 121121

Så komiskt det blev när jag tittade på klockan på datorn, då insåg jag att klockan var samma om jag läste siffrorna framlänges eller baklänges. Samma sak med dagens datum, det blir samma hur man än läser det (om man tar bort 20- i början vill säga).

Jag tycker sånt är hysteriskt roligt och fascinerande, när jag var yngre kunde jag ligga och stirra på klockradion om den var 22:21 för jag ville absolut inte missa när det slog om till 22:22, eller 23:23 eller vad det nu kunde vara. Jag fick även höra av någon på skolan att när det vara 11:11 eller 03:03 alltså likadant på båda sidor, fick man se det spontant så var det någon som tänkte på en. Den tanken hade jag med mig när jag flyttade hemifrån och när det väl hände då kändes det inte lika ensamt.

Ha en bra onsdag!

"Jag ska faktiskt äta mellanmål här!"

Det är en evig stress bland föräldrar som har sina barn på förskolan, de pusslar med arbetstider och hör med farmor, farfar, mormor och morfar om de kan ställa upp och hämta deras barn för att de inte ska behöva vara på förskolan allt för långa dagar. Till alla er och även en påminnelse till mig själv när den dagen med stress och hämthets börjar, lugna ner er lite!

Idag kom det fram en kille på fem år till mig när jag kom och skulle hämta sonen, han ställde sig med armarna i kors över bröstet och sträckte på sig sen sa han malligt:
"Jag ska inte gå hem nu! Jag ska faktiskt äta mellanmål här idag!" och det riktigt strålade om honom, han som så många andra barn älskar sin förskola och mår inte alls dåligt över att vara där. Sonen skriker nej var enda gång jag kommer för att hämta honom, för han vill vara kvar och leka klart.

Ibland tror jag att vi har dåligt samvete i onödan och jag vill tro att alla gör sitt bästa för att vara så bra föräldrar som möjligt för sina barn och ibland är det bästa faktiskt att jobba, det är svårt att köpa mat om man inte tjänar några pengar.

Hela Sara bakar

Ja ni läste rätt jag har brottats med ugnen, blivit attackerad av elvispen, läst fel i recept och fått skrattanfall så jag har ont i magen. Så kan det gå när jag bakar.

Det hela började med att min son blev inspirerad av allt bakande i helgen, så idag när han hittade ett paket knäckformar så vrålade han: Muffins! så de ekade över stan. Hans vilja är min lag eller rättare sagt jag hade inte hjärta att säga nej till honom när jag såg baklyckan lysa i hans ögon. Sagt och gjort när vi hade fått väck halva lunchen så satte vi igång. Jag började så klart med att leta fram ett recept, hittade muffinsreceptet men där hänvisade de mig till sockerkaksreceptet, vilket är lite komiskt eftersom jag alltid har gjort muffinssmet och hällt i sockerkaksformen när jag gjorde tårtor i min glada barndom. Hängde ni med? Det hoppas jag annars släpper vi det.

Hittade sockerkaksreceptet men eftersom det är pappas kokbok som jag lånade, så var den väl använd (säger inte av vem) så halva receptet fick jag gissa mig till, då blev det för många ägg, sånt som händer. Tillbaka till pappas kokbok som heter Vår kok bok, som förövrigt verkar vara det som den manliga partnern bidrar med till förhållandet. I varje fall så har pappa haft med den när han och mamma flyttade ihop, maken hade med den när vi flyttade ihop och min bror är redo för att flytta ihop med någon eller han har kokboken i alla fall.

Vispade smör och socker, det skulle bli poröst och fluffigt, men mitt blev bara en kletigt och segt, så jag fick fråga en vän på fejjan hur sjutton man gör för att få de där fluffet. Hon svarade att jag skulle använda elvisp (ibland undrar jag hur söt hon tror att jag är? det är ju klart att jag använder elvisp) sen fick hon guida mig igenom, kletigt och segt och grynigt. Tillslut så hade det en gräddig konsistens och den fick duga för då hade jag både elvispsaxel och varit nära att få tummen bort vispad två gånger (förstår inte var mamma har köpt den här aggressiva elvispen någonstans, för det var verkligen inte mitt fel att tummen höll på att åka in i visparna). Sonen såg mina problem med att hålla elvispen i skålen så han tog tag i båda mina händer och skulle hjälpa till. Detta gjorde det ännu svårare att hålla elvispen i skålen eftersom han lugnt stod jämte mig och talade om för mig att jag kunde vara lugn, han hjälpte mig ju. Detta gjorde mig full i skratt och gapskratta samtidigt som man håller i en elvisp, det är inget jag rekommenderar.
Sen blev det då ett ägg för mycket men säger som sonen "Det gör inget". Sen hittade jag blå karamellfärg i lådan, det var inget bra fynd nu ser ju muffinsarna mögliga ut, de blev nämligen grönblå. Sen var det ju bara det roliga kvar, att få smeten ner i de pyttesmå knäckformarna, detta gjordes samtidigt som den stora killen står jämte och vid varje utandning så följer frågan "Vill jag smaka?" med luften ut och jag svarar på varje inandning "Nej du kommer få ont i magen" gissa vad han sa då? "Det gör inget!" tätt följt av "Vill jag smaka?". Under tiden sitter den lille killen i sin matstol och bygger en present till mig, då tänker jag för mig själv att jag är en idiot som sätter igång och bakar med två barn var av den ena har feber och den andra myror i brallan.

Jag överlevde, barnen överlevde, nästan alla muffinsen överlevde, men de såg för djävliga ut så då tänkte jag göra sån där forsting.  Och hur jag tänkte där det vet jag fortfarande inte, men jag hittade ett recept och slängde ihop det och det rann som om de vore vatten, så hur jag skulle kunna smeta på den med en slickepott som det stod i receptet det fattade jag inte alls. Men jag hällde på lite och sen slängde lite kokos på (kokos räddar allt) och slängde in dem i kylen. Sen satte jag mig vid datorn en stund och såg då att jag hade missat att ha i 2dl floursocker, ojdå! Som tur var hade jag bara gjort ett gäng små muffins eftersom det bara rann iväg, så nu slängde jag i lite floursocker och så har jag smetat på det på de stora muffinsarna.

Nu har alla ätit muffins här hemma och ingen har spottat ut det, alltså fick det godkänt, speciellt av sonen han kunde ha ätit bara muffins till kvällsmat så det kanske jag vågar mig på att göra fler gånger om ett halvår eller så.

Män och toaletter

Idag är det internationella mansdagen så grattis till er alla män där ute men jag måste även passa på att gratulera alla toaletter där ute i världen, det är nämligen inte vara männens dag idag utan även internationella toalettdagen.

Så Grattis till Er, idag är den dagen då männen får sitta på toalett-tronen ifred, de kan sitta där i lugn och ro och läsa sin jätteviktiga katalog ifrån en butik som har en massa "bra att ha"- saker som man kan handla på sig och fylla ut de tomrum som finns i lådor, skåp, förråd och garage, allt för att utnyttja den totala ytan i sitt hem (man betalar ju för allt, då ska allt användas också). Idag får det alltså sitta där utan att vi kvinnor efterlyser dem efter ynka 30 minuter, idag får de sitta där och självtorka om de så behagar.

Nä nu ska jag bli lite seriös här internationella toalettdagen har tillkommit för att uppmärksamma alla de som lever utan toaletter och värdig hygien, tror ni mig inte så kan ni läsa mer här!

Men jag tycker ändå att männen kan få vara ifred på toaletten idag det är ju ändå deras dag!

Det är verkligen ett fenomen det här med män och deras timslånga toalettbesök men nu tänker jag inte fördjupa mig mer i detta ämne eftersom jag anser att det är ett skitämne. Så jag lämnar det med ett sista grattis!

Reflex på rumpan

Nej alltså nu tänker jag inte på såna där inbyggda reflexer som man har lite varstans i kroppen, ni vet sådana som doktorn kollar med en stor hammare som han drämmer på knäskålen så benet flyger en halvmeter, nej inte såna. 

Jag behöver däremot såna där reflexer som reflekterar ljus (nu kom jag på varför det heter reflex men det behöver vi ju inte låtsas om att jag inte visste förut), varför de nu ska vara placerade på rumpan ska jag förklara för er. Det är nämligen så att jag antingen bara hittar snörskor som vill djävlas med mig och knyter upp sig själva eller så skulle det kunna vara för att jag är kass på knyta snörena och det är därför som de går upp hela tiden, men jag tror snarare på det första alternativet, inte skulle jag väl vara så kass?!

Men åter till problemet, när jag är ute och går så knyts alltså mina skor upp och jag måste stanna för att knyta dem, eller måste och måste det är ju högst frivilligt men jag har dåliga erfarenheter av oknytna skor. När jag cyklade hem i från skolan när jag gick på gymnasiet så orkade jag aldrig knyta mina skor innan, jag menar jag tappar ju ändå inte skorna om jag sitter på cykeln, där hade jag rätt, men jag tänkte in på att pedalerna snurrar och alltså tog med sig snöret runt pedalen, när jag upptäckte att snöret hade snott in sig så hade jag inte så långt hem utan tänkte att det där fixar jag när jag kommer hem. Det skulle jag inte ha tänkt, jag kom fram till grannen sen tog det stopp, det gjorde så fruktansvärt ont i foten och jag satt fast. Jag kunde varken trampa eller kliva av cykeln. Där stod jag och såg mitt hus och jag visste att mamma var där inne, men trodde inte hon skulle höra om ropade, mobilen nådde jag inte för den låg i väskan på pakethållaren så jag började asa cykeln framåt. Det var väldigt nära att jag trillade och det ville jag absolut inte för jag var övertygad om att jag skulle bryta foten på mig själv om jag hamnade på marken. När jag inte visste om jag skulle skratta eller gråta så kommer en gammal klasskompis och cyklar förbi, jag har inte pratat med honom sen vi gick i sexan, så de var minst fem år sedan jag senaste hade sagt mer än hej till honom. Men jag hade inget val jag fick stopp på honom och lyckas förklara mitt problem, han ser roat på mig och sedan försöker han hjälpa mig, han lyckades dölja sitt gapskratt i max 30 sekunder sedan brister det för honom och han skrattar så han hoppar. Där står jag fast knuten i min cykel och tycker att det är väldigt jobbigt, men vad ska jag göra, jag måste ju komma loss. Han funderade på att gå in till grannen (även det en gammal klasskompis) för att hämta en sax men det tyckte jag vad väldigt onödigt. Tillslut får han loss min fot och jag tackar och cyklar de sista tio meterna hem. Sen den dagen knyter jag skorna så fort de går upp, för att inte risker att hamna i någon liknande situation igen.

Nu kom jag ifrån ämnet igen men jag har alltså lärt mig att jag måste knyta mina skor i tid och otid och nu är det ju mörkt redan klockan fyra så det betyder det att även om jag har reflexer på mig så syns ju inte dem när jag står med rumpan i vädret och knyter mina skor, vilket osökt leder oss till det jag skulle berätta i det här inlägget. Nämligen att behöver jag reflexer på rumpan.

Tänk vilket långt inlägg det blev bara för att jag skulle förklara en sån lite sak, så det kan gå, jag hade tänkte berätta om hur roligt det skulle vara med fast sydda reflexer på byxorna och att det kunde vara en varningstriangel men allt det roliga jag hade tänkt om reflexer försvann när minnerna från när jag fastnade i cykeln kom tillbaka. Ha en bra dag mina vänner och glöm inte bort att knyta skorna och att använda reflexer.

En liten lista

Nu är det så här att jag kände att det var listdags igen så tada, en liten lista om mig till er. Trevlig söndagsläsning!

Lovar du att vara ärlig? Ja på seder och hamvete, jag lovar att vara så ärlig jag kan, om inte nöden kräver annat.

Är det okej och gråta: Nej absolut inte! Eller vad säger jag det är väl klart att det är okej och gråta, jag gör det så ofta jag kan.

När grät du senast: När jag såg ett avsnitt av Bones nu i veckan, det var verkligen sorgligt vill jag lova, det dör ju folk till höger och vänster i den serien.

Har du strumpor på dig nu: Alltså dessa strumpor förföljer mig. Svar ja och tänk de är svarta.

Vad samlar du på: Tålamod (det går sådär).

Är du blyg: Beror på sammanhanget, men jag har alltid identifierat mig som blyg, sen vet jag inte om andra skulle kalla mig för det, så det blir ett lite luddigt svar på den här frågan, man skulle kunna tro att jag är politiker. 

Godaste glassmakerna: Inte vanilj i alla fall, alltså jag vet inte om jag tycker om glass men polkagrisglass är ju gott förstås och chokladsås fast kanske inte samtidigt och jag vet chokladsås är ingen glass men det är gott.

Tror du på kärlek vid första ögonkastet: Nej verkligen inte, eller vad säger jag klart att jag gör det, det finns säkert någon som inte är lika trögfattad som jag var. Första gången ville jag ju inte ens prata med människan (alltså han som nu mera är maken), andra gången däremot då föll jag i hans armar, fast jag vill nog inte kalla det för kärlek. Men kär blev jag och gifte oss gjorde vi och nu lever vi lyckliga i alla våra dagar (utom de dagarna vi är ledsna, men vi kära alla dagar, säger vi i alla fall).

Sover du tungt: Nej då inte alls, eller det är kanske det jag gjorde när brandvarnaren struntade i mig, läs mer här.

Favoritklädsel: På soffan? I bilen? eller på mig? Hur menar man med frågan tro? Nu är jag lite egocentrisk så tänker tala om vad jag fördrar på mig själv. Jag gillar leggings, kjol och linne och gärna någon kofta, fast inte koftakofta utan halvkofta, en sån som slutar under tuttarna (det är svårt att förklara men tänk er långa ärmar och sen räcker inte garnet till mer än att täcka tuttarna och halva ryggen, typ magtröja fast kofta och så ska den ha lång ärm).

Vad ser du om du tittar till höger: Höger, höger, det är den handen man hälsar med, då ser jag ut genom fönstret.

Vad ser du om du tittar åt vänster: Det måste ju vara andra hållet det, nu var jag smart och logisk på samma gång, ibland blir jag lite imponerad av mig själv. Då ser jag en svart tavla som sitter på en vägg (var annars brukar tavlor hänga? Nu var jag inte lika smart).

Vad gör dig glad just nu: Sovande barn och en kopp kaffe.

Höger eller vänsterhänt: Höger, jo den handen man hälsar med alltså. Goddag-goddaghänt.

Hur mår du just nu? Bra, tackar som frågar, lite förkyld är jag nog om jag känner efter så det låter jag bli.

Favoritgodis: Choklad, choklad och choklad, sen får jag ju naturligtvis inte glömma bort choklad och choklad också, sa jag choklad förresten?

Sommarplaner: Sommar, det är ju en evighet tills dess så nej inga sommarplaner, eller jo vänta jag har en hel drös men de är hemliga.

Hur många kuddar sover du med: En jag är inte sån där bigamist eller vad det nu heter när man har flera på samma gång eller två har jag nog om man räknar makens, fast det är mest hans täcke jag snor.

Morgon eller nattmänniska: Kvälls.

Vad är viktigast för dig? Min familj och mig själv (fast jag ingår kanske i familjen).

Snarkar du? Inte så att jag väcker mig själv och maken har inte klagat sen jag var gravid, han har förövrigt inte snarkat sen jag väckte honom för att grannarna snarkade.

Stjärntecken: Stenbock!

Längtar du efter just nu: Att någon ska köpa vårt hus och choklad, men mest att någon ska köpa huset!

När maken pratar vuxenfilm med sonen

Sonen hittade en dvdbox med Bones och den skulle han absolut se men maken tyckte att detta var lite olämpligt och detta håller jag med om men jag kanske hade valt ett annat sätt att säga detta på, maken sa nämligen:

"Nej den ska inte du se, det är vuxenfilm!" 

Nu hoppas vi på att han inte berättar om denna vuxenfilm på förskolan, men när han ändå håller på så kan han ju berätta om mammas vuxenrussin och vuxendrickat som vi har hemma, det är ju lika bra så att de har full koll på vad vi håller på med här hemma. Vi kollar vuxenfilm, äter vuxenrussin och dricker vuxendricka. Hade ett barn på jobbet sagt detta hade kanske inte min första tanke varit, kriminalserie, godis och läsk, men nu har jag kanske livligare fantasi än andra (det är vad jag hoppas i alla fall).

   Vuxenrussin.                                      Foto: www.fotoakuten.se

Bara nio år kvar!

Idag fyller min lille bebis ett år, tänk det har redan gått ett helt år och en dag sedan jag stod ute i sandlådan och beklagade mig högljutt över att den lille inte behagade komma ut. Jag stod på kanten på sandlådan och balanserade och det gjorde så förbenat ont i fogarna, men jag stod där och då kände jag någonting, det var något som hände men inte tänkte jag spela upp mig, så mycket förvärkar jag hade haft så vågade jag inte hoppas på någonting.

Minns att jag satte mig som en strandad val i en fåtölj och kollade fejjan, där la en kompis upp att de hade blivit föräldrar till en liten flicka, då kände jag igen att nu kanske det kan vara nåt men nej jag tänkte inte låta mig luras.

Vid tio på kvällen låg jag i CTG-apparaten på förlossningen och skrattade så magen hoppade och tårarna rann, jag hade inte ont längre, jag hade haft konstant smärta i kroppen de senaste 8 månaderna men nu var den borta och jag kunde se på apparaten att jag hade värkar men de kändes ju inte. Sen sprang jag runt i korridoren halva natten och försökte få igång värkarna, maken satt i en fåtölj inne i förlossningssalen för han hade sån träningsvärk i vaderna (så skönt att han hade sympationt). Det var samma förlossningssal där stora killen föddes och allt gick bra, snabbt men bra.

På morgonen den 17 november 2011, hade vi blivit tvåbarns föräldrar.

Angående rubriken så är det nio år kvar innan jag kan skaffa syskon åt mina barn, maken kan ju göra det men då får han hitta någon annan kärring som kan bära hans barn och han får gärna sluta vara min make först. Alltså jag vill inte skilja mig men jag tänker ju inte tycka att det är okej att han skaffar barn med någon annan medan han är gift med mig, men det säger sig väl kanske självt?
Kan tillägga att som det känns just nu så blir det inga syskon om nio år, då kommer jag ha fullt upp med fotbollsträningar (sönernas alltså, jag tänker titta på när de tränar, få inga idéer nu) så då har jag inte tid att ha bebisar.

Har man någonsin tid att vara sjuk?

Alltså det finns saker i livet som man inte kan styra över, kunde vi göra det hade vi väl aldrig varit sjuka, eller jag kanske är helt ute och cyklar enhjuling med öronen när jag påstår att det aldrig passar bra att vara sjuk?

För jag har då aldrig hört någon säga: "På tisdag mellan 14 och 18 har jag en lucka då skulle det passa bra med en släng av infuensa" eller "Oj en hel vecka ledigt i kalendern men jag tror att en blindtarmsinflammation eller en njursten skulle passa bra då!".

Möjligtvis att man kan få huvudvärk eller lite magknip när det ska göras tråkiga saker men att bestämma när man ska bli sjuk på riktigt det har jag inte varit med om. Nej vissa saker kommer verkligen olägligt men då är det helt enkelt så att då får man anpassa sig och kommer det en sjukdom och pressar sig in i schemat då raderar den det som stod där förut. Mycket enkelt när man tänker efter, dock är det inte lika lätt i verkligheten.

När kroppen säger ifrån då ska man lyssna, jag är väldigt döv när det gäller att lyssna på min egen kropp måste jag erkänna. Men säger gärna till andra att de ska lyssna på sin kropp när de slår dövörat fast kroppen skriker i megafonen att nu är det dags att lugna ner sig. Eller så tjatar jag på dem att gå till farbror doktorn med den där avsågade tummen som de har haft i ett mjölkpaket i kylen i en vecka, alltså mjölk håller inte så mycket längre än en vecka, inte ett öppnat paket i alla fall. Vill bara förtydliga att jag inte känner någon som har haft en avsågad tumme i kylskåpet i en vecka, men hade jag det så hade jag tjatat på den att åka in till sjukhuset, ville bara vara övertydlig.

Foto: www.fotoakuten.se

Ta hand om er där ute, ni har bara en kropp var rädda om den och om varandra!

Pellagogisk och andra svåra ord

Jag har lite otur när jag pratar ibland, för ibland så snubblar jag på orden och ibland får jag för mig att något heter något helt annat än det gör. Det brukar resultera i hjärtliga skratt från min omgivning och jag vill helst sjunka genom marken och helst inte dyka upp förens alla har glömt vad jag har sagt (vilket skulle resultera i att jag fick börja leva mitt liv under marken precis som daggmaskarna och det har jag ingen lust med).

Ord som jag har svårt för att säga är bland annat: trafik, regering och sidfläsk, det blir istället tafik, gerering och slidfläsk. Men dessa ord vet jag ju vad det heter egentligen det är bara min hjärna som inte kan få munnen att säga rätt, men här vet jag ju om att jag säger fel. Det finns ju tillfällen när jag tror att det faktiskt är rätt uttal på orden jag säger, de tillfällen känner jag mig lite dum.

Som när jag började läsa till lärare så trodde jag att vi skulle läsa pellagogik men ack så fel jag hade det stod ju didaktik överallt på schemat så jag frågar mina kursare om vi inte skulle läsa ett enda poäng pellagogik, då hände det. Blickarna jag fick var inte att leka med och jag insåg att nu har jag nog sagt något konstigt eller så har jag världens mega finne på näsan, men eftersom jag precis ställt en fråga så räknade jag bort den där finnen ganska snabbt. Efter en hel del "Alltså menar du allvar?" och "Jag dör så roligt" så fick jag reda på att det inte alls heter pellagog, pellagogisk eller pellagogik utan istället heter de viss pedagog, pedagogisk och pedagogik. Det är inte lätt när det är svårt!

Annandag ostkaka

Glöm inte bort att idag är det annandag ostkaka! Nu ska jag sluta tjata, i alla fall till nästa år!

Vi vill åka nu, mamma!

"Vi vill åka till farmor och farfar nu mamma!" jag vet att vi vill det men vi måste till doktorn med lillebror först.

"Vi vill åka till doktorn nu" jo det vill vi det oxå, men då får vi vänta där och då blir vi hungriga om vi ska sitta där så många timmar.

"Vi måste äta nu mamma, jag har inga batterier". Vi ska äta vännen, men det är lite tidigt att äta lunch klockan tio och vi ska ju inte vara på bvc fören klockan tre och vi måste packa lite till först.

"Vi måste packa nu, genast!" Nu tog mina svar slut och kaffet är nästan uppdrucket så vi får väl gå och packa lite till.

För jag har någon här hemma som verkligen, verkligen vill åka till sin farmor och farfar nu.

Långhelgen lurar runt hörnet

Det är bara några små detaljer kvar innan vår långhelg i Västervik börjar.

För det första måste vi ta oss till Västervik, men det är inte så svårt det är bara att sätta maken bakom ratten och säga "KÖR" fast han är så väl dresserad nu så jag behöver inte ens säga kör längre. Och förresten så han lyssnar ändå inte på vad jag säger så jag har slutat ge vägbeskrivning oxå, tur är nog det annars skulle vi säkert ha hamnat i Varberg istället, men V som V eller?

Men nu måste ju maken jobbar klart för dagen innan jag kan hämta honom och placera honom bakom någon som helst ratt. Under tiden ska jag och barnen få dagen att gå, men det ska nog inte vara så svårt det heller. Vi ska nämligen till bvc, det är ett års kontroll, dock utan spruta, den tar vi när han slutar hosta och snörvla, dock har vi tagit ett urinprov på lillkillen och tänk han är verkligen världsbäst på att kissa på kommando, vilket jag är jätteglad för, eftersom jag då slipper att klistra fast den där påsen på honom utan det räcker med att hålla den mot.

Innan vi ska till bvc ska vi ha packat bilen full med väskor, vagnar och annat bös, jag menar vi ska vara borta i tre nätter och tre dagar, det blir ju som en miniflytt när man är en småbarnsfamilj. Och för att kunna packa ut väskorna i bilen så behöver det ju ligga något i dem, nu ligger det iofs kläder i väskorna men jag tror att vi behöver lite mer pyngel så som nattlampor, nappar, kuddar, välling, blöjor och tandborstar.

Innan jag kan packa tandborstar och sånt så måste vi ju ha borsta tänderna annars får jag ju packa upp om en stund igen. Alltså är det nästa grej jag ska göra, jag ska borta tänderna.

Ostkakansdag

Idag är det ostkakansdag, missade ni ostkakejakten igår så hittar ni den här, så grattis alla ostkakor idag blir ni uppätna, dock inte av mig för jag tål er inte!

Sovit som en stock, det är värre för maken

Frågade maken imorse om det varit en lugn natt, eftersom jag har sovit hela natten. Blicken han gav mig var väldigt svår att tolka, speciellt eftersom jag var övertygad om att det varit en lugn natt. Men där hade jag tydligen fel, barnen har levt rövare och sedan var det en brandvarnare som kände sig lite ensam och bortglömd som han fick gosa lite med.

Men alltså hur har jag kunnat sova mig igen detta?!
Jag kan gå med på att jag inte vaknar när barnen ropar för de ropar ändå bara på pappa, för pappa är favoriten, om jag är bitter över detta? Nej inte på natten i alla fall!
Men att jag inte vaknar av brandvarnaren, jag menar den ska ju ropa på alla, eller har den oxå maken som favorit? Om jag är bitter nu? Ja lite faktiskt, tycker inte att det är okej att en brandvarnare har favoriter, det tycker jag är lite diskriminerande och frågan är om jag inte ska stämma den jäkeln.

Nu kanske ni tycker jättesynd om maken men då kan jag tala om att han hade kunnat väcka mig, jag kan vakna om någon puttar på mig, i alla fall så vaknar jag när jag landar på golvet. Han kanske inte hade fått så mycket hjälp av mig då eftersom vaknar man av att någon puttar ner en från sängen så vaknar man nog inte på strålande humör, utan snarare på fel sida. För att vakna under sängen måste ju helt klart vara att vakna på fel sida, eller? Så han gjorde kanske rätt som inte väckte mig men han hade ju kunnat, det är allt jag säger.

Nu ska jag ta ett långt och allvarligt samtal med den där brandvaranaren!

Hoppas att ni andra har en bra onsdag!

Fyra meteras armar och paraboler till öron

Som ni kanske misstänker så är det barnen jag pratar om, jag förstår inte att min ettåring når hur högt som helst och min tre och ett halvtåring hör precis allting. När slutar dessa egenskaper egentligen? Jag misstänker att det har nåt och göra med den berömda tonårstiden men jag är inte helt säker.

Som talesättet säger: "Små barn små problem, stora barn andra problem" och det hoppas jag verkligen. Jag menar tänk er en femtonåring som stänger av tvn för sin storebror hela tiden, eller snor hans macka om den ligger så att han når den, nu var detta kanske dåliga exempel. Så det är nog lika bra att jag ställer in mig på att jag kommer få leta efter smörgåsar i taklamporna när sönerna blir äldre. Och ha vilda slagsmål i soffan när de tittar på tv, ja alltså det är inte jag som ska ha vilda slagsmål men de kommer ju slåss i min soffa, det hoppas jag att ni fattade. Men jag hoppas inte att de drar i var enda sladd de ser eller stoppar allt de hittar i munnen, då kan vi snacka problem alltså.

Jag har ju inga förhoppningar alls på att de kommer att lyssna på vad vi säger till dem, men det gör de ju inte nu heller, däremot om man skulle viska om något som de inte ska höra så tror sjutton att de hör det. Även om man står i ett annat rum på ett annat våningsplan. Det blir kanske inte bättre fören de flyttar hemifrån eller?

Men alltså någon gång förlorar man dessa fyra meters armar och paraboler till öron för jag har inte kvar mina!

Ostkakejakt

Ikväll har hela familjen varit på ostkakejakt, den började på Citygross men efter att ha vandrat runt i hela affären och letat med ljus och lykta efter både ostkaka och personal så gav vi upp så kul är det inte att springa runt i samma affär och leta efter något som tydligen inte ville bli funnet. Jag körde till och med mitt gamla knep som jag hade när jag jobbade i affär "Om jag var en ostkaka var skulle jag bo då?" (det fungerade nästan alltid även om många kunder har idiotförklarat mig genom åren). När vi nu inte hittade någon ostkaka så fick vi åka till Ica Maxi istället, där behövde vi inte leta länge innan vi fann makens kära ostkaka och vi kunde återvända hem och lägga två trötta barn. Ett perfekt sätt att få en seg tisdagkväll att flyga all världens väg.

Det är ju ostkakansafton idag, imorgon är det ostkakansdag och på torsdag är det annandag ostkaka, det är lite synd om mig som inte tål ostkaka men maken ställer så gärna upp och offrar sig glatt även på mina bitar, han är så snäll och omtänksam han. Alltså jag gick ju inte lottlös från affären så ni behöver inte tycka synd om mig, jag kom därifrån med choklad!

Seg tisdag

Förbaskade tisdag, tisdagar är så sega, det är nog veckans segaste dag i alla fall så känns det så varje tisdag. Sen att måndagar känns sega på måndagar och onsdagar på onsdagar det pratar vi inte så högt om idag, för att inte tala om hur sega torsdagar är på torsdagar och fredagar på fredagar, men det hör verkligen inte hit idag för idag är det tisdag, en seg sådan.

Idag är jag så trött så det finns risk för att jag somnar stående någonstans så jag undviker därför att stå idag, fast det är klart det är svårt att sitta ner när jag ska gå och hämta sonen på förskolan för att inte tala om när jag ska byta blöja, jag når inte riktigt upp till skötbordet när jag sitter ner. Klart att jag kan sitta på golvet och byta blöja men hur kul ser det ut?! Jag har ont i huvudet idag oxå, tror att det kan ha och göra med att det är ett moln som har parkerat sig utanför fönstret, eller man kanske inte kan få ont i huvudet av felparkerade moln? Jag får det i alla fall, så nu vet ni det.

Det är inte bara jag som tycker att den här veckan segar sig fram, det är sonen som ser fram emot helgen Vi har pratat om att vi ska åka på torsdag, för vi kan inte åka nu för farmor och farfar sover. Eller ja det där sista med att de sover det har han hittat på själv. Men det är alltså det alla andra människor gör när vi inte träffar dem, då sover de! Det var ju bra då vet jag det, jag har alltid undrat vad alla andra gör när de inte träffar mig? För hela världen kretsar väl kring mig? Nej just det, solen var det ju inte mig, solen. Så då har vi gjort det klart oxå, många kloka saker som kommer fram idag, eller kanske inte. Kanske lika bra att avsluta här innan jag kommer på fler sanningar som jag inte vill veta.

Ha en bra dag allihopa, det tänker jag försöka ha!

Ett besök hos frissan och hemska fön minnen

Sätter mig hos min kära frisör och hon frågar vad hon ska göra med pälsmössan idag och jag ställer då en enkel fråga tillbaka: "Finns det så mycket att göra?" hoppas ju på att hon ska svara att det finns miljoner saker att göra med mitt underbara hår men nej svaret jag fick var: "Nej det gör ju inte det".
Men vi kom fram till att hon inte skulle klippa ens en milimeter på luggen, för vet ni om en två-tre klippningar så har den växt ut så jag kan slänga med den och det i sin tur kommer innebära att jag klipper av den igen.

Sen när hon har klippt färdigt så frågar jag lite nyfiket om vad hon tycker att jag ska göra med den där stumpen hår som hänger i ansikte, om jag bara ska låta den hänga där och se dum ut eller om jag ska hitta på något med den, då börjar hon skratta. Det här besöket hos frissan blev inte riktigt som jag tänkte mig men jag gillar min frisör så det gör inte så mycket. Jag fick i alla fall ett tips och det var att dra bak luggen så den inte syns så mycket och sen ska jag tydligen föna den oxå. Har inte hållt i en fön sen jag trasslade in mitt långa hår i fläkten bak på fönen, så maken fick klippa av en tuss av mitt fina långa hår. Nej fråga för sjutton inte hur jag lyckades med detta för det vet jag knappt själv, jag skulle ju bara göra som alla andra jag sett på tv och föna håret upp och ner, varför i all världens namn fönar man håret upp och ner? Jag vet inte och jag verkar ju inte vara speciellt bra på det heller. Lägg på lite amningshormoner så kanske ni får en bild av hur hysteriskt ledsen jag var när jag inser att jag hade fastnat i hårfönen och jag förstår fortfarande inte hur maken klarade sig helskinnad ur detta trauma.

 Så nu ska jag alltså föna mitt hår, med nåt skum i, alltså skum, vax och spraj ska jag ha i håret. Låter mer som att jag ska tvätta bilen än och fixa håret men visst visst, nu har jag ju provat de där pulvret i håret och det har ju funkat, så det kan ju inte skada att testa det där skummet nu då, måste bara komma ihåg att värma det för att få effekt undra om jag ska ha det i armhålan först eller behöver det ett vattenbad tro? Nej men allvarligt varför har ingen sagt nåt om att man måste värma de där skummet för att de ska få nån effekt inte konstigt att jag har misslyckats alla de gånger jag har kladdat i skum i mitt hår, det har liksom inte blivit volym utan mer platt hård mössa över hela huvudet. Men nu ska jag ge det en chans, önska mig lycka till, jag kan behöva det.

Varför jag inte använder haklapp på mina barn

Jag har varit emot haklappar så länge jag kan minnas, nu har jag börjat fundera över varför och jag kommer på tre grejer:

Bilden talar sitt tydliga språk så de får bli anledning ETT:

Anledning TVÅ är för att jag är lat och det blir mer jobb när man använder haklapp, nu tänker ni att jag har fel men jag ska överbevisa er. Visst man får tvätta mer men nu tvättar jag redan så mycket att en tröja till per dag inte spelar någon roll. Och en haklapp måste man ju tvätta på en gång efter maten och sen hänga den på tork någonstans, nej fy sjutton de orkar inte jag med, utan haklapp så är det bara att slita av tröjan, slänga den på tvätt och gå till garderoben och hämta en ny, det är lätt.

Anledning TRE är helt enkelt att jag är glömsk, jag kommer ofta på att haklappen ska användas när det spills på tröjan för andra gången samma måltid och då är det ju redan försent. Skulle jag hämta en haklapp då så skulle jag ju få dubbelt arbete både skölja av haklappen och slänga tröja på tvätt och jag är ju inte dum, inte så dum som jag ser ut i alla fall.

Nu kommer jag säkert att lovorda haklappen i ett inlägg om en månad eller två men jag har fått lära mig att leva i nuet så då skriver jag inlägg i nuet oxå. Misstänker att jag kommer lovorda den andra modellen av haklapp nämligen den som man sticker i armarna i så halva ungen är täckt i haklapp, men det inlägget kommer en annan dag.

En helg som rusade förbi

Den här helgen har verkligen bara flugit förbi, igår var det kalas som stod på schemat och det var tårta med blågrädde och tacos och en himla massa paket så nu är ett åringen firad av halva släkten, nästa helg ska vi till makens familj och jag misstänker att lilleman kommer att bli firad där oxå. Det är ju faktiskt då han fyller.

Idag har vi besökt Huseby bruk för en julmarknad och det var mysigt, lite lagom kallt men lite för blött. Men en helt perfekt utflykt för oss även om det inte är optimalt att ha barn som sitter i vagn med sig men det löste sig på bästa sätt. Det fanns en jultomte som barnen kunde få sitta i knät hos och han hade även en säck där man kunde lämna sin önskelista, stora killen ville inte gå fram till tomten, han tror nämligen att han kommer ta hans napp (jag har försökt få honom att tycka att det är en bra idé att lämna nappen till tomten men han verkar inte hålla med mig). Det var en hel del utställare och en massa mat och polkagristillverkning, jag hoppas att vi åker dit fler år för det var mysigt som sjutton.Redan på julmarknaden började sonen prata om att han ville ha glass men vi tyckte att det var för kallt för detta så vi tog en munk istället.

När vi någon timme senare hade tröttnat på tomtar, julkorv och duggregnet som stänkte i pannan så beslutade vi oss för att åka till de nyinvigda nybyggda IKEA i Älmhult. Det var det fler än vi som hade tänkt göra, men det visste vi ju inte då, så sagt och gjort vi följde väg 23 söder ut och hamnade i Älmhult. Parkeringen var gigantisk så det var inga problem med att hitta någon plats, däremot hade vi lite problem med att hitta hur vi skulle ta oss till ingången. Besöket går kanonbra, förutom två små missöden för stora killen, först var det så fullt i restaurangen att det inte fanns en enda liten stol att sitta på så vi sa att vi skulle ta korv istället, vilket sonen tyckte var bra men han blev lite bekymrad över att det var fullt. Sen kommer vi ner till korven och han vill så klart fortfarande ha glass och visst nu var vi inomhus så glass kunde han ju få, bara han åt en korv först. Efter lite tjat så gav han med sig och satt och åt sin korv med bröd, maken gick bort med struten för att hämta glass i glassautomaten, tror ni inte att den går sönder precis när maken kommer fram och ska sätta i struten. Så typiskt, där har sonen suttit på sin stol som ett ljus i tjugo minuter medan maken stått i kö för att hämta glass, jag sa till och med till sonen att han fick gå och leka om han ville men han svarade att han ville sitta kvar och vänta på sin glass. Så han fick äta en strut utan glass, nästa gång tror jag nog att han får äta glassen först och så tar vi en korv till efterrätt.

Imorgon är det måndag och tänk en helt ny vecka börjar, undra just vad det kommer hända för spännande saker då?

Alla behöver egentid och strax kalas

Lilleman har stäng dörren om sig på sitt rum fem gånger på fem minuter, efter varje gång han har stängt har jag gått dit och öppnat, varför då tänker ni? Jo för att han inte når upp och kan öppna själv och jag vill inte att han ska få panik över att han inte kommer ut. Men var enda gång jag har öppnat har han suttit mitt i rummet och lekt, så jag öppnar dörren och går sen där ifrån och tio sekunder senare så är han där och stänger igen. Helt klart så behöver han ha lite egentid! 

Snart är det ett års kalas (om en kvart ungefär), vi väntar bara på att hälften av gästerna ska komma hit och de andra hälften ska komma upp ifrån källaren. Sen blir det kalas så det står härliga till! Tårta och tacos, kan det blir bättre?

Hoppas att ni andra har en fantastisk lördag, det tänker jag ha. 

En klapp på axeln och makens bak

Ikväll ger jag mig själv en klapp på axeln och en guldstjärna i kanten för jag lyckades lägga båda barnen själv och tänk de somnade också. Detta har inte hänt på år och dag höll jag på och skriva men det var nog att driva över lite för lilleman är ju faktiskt inte ett år förens om lite drygt en vecka. I alla fall, det brukar alltid vara maken som lägger minste ett utav barnen gärna båda två, men ikväll var det då jag som gjorde detta och jag bröt inte ihop en enda gång, kände inte ens paniken flåsa mig i nacken (det kan ju vara därför som det lyckades, men jag vet inte så noga).

Sen var det ju det här med makens bak, han har tjatat om att han vill baka en tårta jag vet inte hur länge nu, minst tre veckor, det kan vara längre tid men absolut minst tre veckor. Nu får han då som han vill, vi ska ju ha barnkalas imorgon eller barn och barn, kalas för ett barn ska vi ha, heter de barnkalas då? Strunt samma tillbaka till makens bak, han fick börja med att åka och handla socker, det är ju det man tar förgivet att man har hemma men även saker som man tar förgivet att de ska finnas kan ta slut, tänkte att det är bäst att jag skriver det jag blev i alla fall chockad över att saker som alltid finns hemma kan ta slut, det gäller även toalettpapper och blöjor, det är lite värre när en sån sak tar slut än när sockret tar slut men nog om det. Sen när han kom hem så sov båda barnen (en till klapp på axeln för mig, ja jag är stolt som en ladugårdsdörr som min pappa skulle säga). Då är han så snäll så att istället för att dra igång elvispen som garanterat skulle väcka barnen på andra sidan stora vägen (inte nödvändigtvis våra barn som sover sig igenom larmtester och när man nästan river deras rum men de andra barnen i området hade legat skrynkligt till), så vispar han för hand. Men tro inte för den sakens skull att han stod stilla, nej han vandrar runt som en yr höna i hela eller halva huset för att vara korrekt och vispar och sen kom han in till mig och visade stolt upp sitt skum (så det är alltså en stolt herr och fru ladugårdsdörr som har fredagsmys ikväll, jag vid min dator och han vid sin bak(ning)). Om jag blev imponerad av hans skum? Såklart.

Nu står tårtsmeten ugnen, maken plaskar i diskhon och jag ska stätta mig i soffan och titta på X-factor. Ha en trevlig fredagkväll, det tänker jag ha!

Bland klätterapor och karateriddare

Mitt sällskap idag är en karateriddare som springer runt och gör karatesparkar och skriker "HAJ-JAH" och en klätterapa som verkar tycka att det är mysigt att gosa med TV-bänken så till den milda grad att han får ett fint rött horn i pannan.

Men om nu inte det skulle vara nog så förvandlas ibland karateriddaren till en gaffeltruck och klätterapan blir då föremål för att bli flyttad av den mänskliga gaffeltrucken.

Livet är bra härligt! Det är underbart att få följa med in i barnen fantasivärld ibland, ibland skulle jag vilja vara i vuxenvärlden och hälsa på men allt har väl sin tid får jag förmoda.

Fredag!

Fredag, fredag älskade fredag du kom inte en dag för sent, eller jo det gjorde du, du borde kommit i onsdags men efter som du nu verkar vara en man av ordning så ville du väl inte tränga dig förbi onsdag och torsdag så då får du väl vara förlåten. Men om du känner för att tränga dig i kön så gör det absolut inget, så nu vet du det om du får en impuls att ställa dig efter måndag eller tisdag så gör det, följ magkänslan. Man ska alltid följa sin magkänsla.

Idag tänker jag följa min magkänsla men jag tror att den har gått i ide för den säger mig ingenting, dumma magkänsla hur ska jag nu veta vad jag ska göra idag? Tar en kopp kaffe till, de brukar ju få fart på magen, fast kanske inte på det viset.

Men när jag tänker efter kanske jag borde följa bomullskänslan jag har i huvudet och gå och lägga mig och sova bort dagen, men som bekant så tror jag inte att en påse majskrokar räcker för att muta och mätta barnen idag, men man kan ju få drömma sig bort lite.

Så jag tar mig lite alvedon och lite vuxenrussin och önskar alla en trevlig fredag.

Internationella stoutdagen

Detta talade jag om för maken som kommenterade med att han måste till bolaget, sen kom han på att han nog har en i källaren. Om inte annat så har han nån form av öl i källaren, eller form och form de är nog flytande allihop, fast det var kanske att ljuga, det finns nog de som man ska äta med sked också. Men jag har lösningen om han inte har någon, han kan låtsas att han har en, sen att jag skulle tycka att det var hysteriskt roligt om han inte hade någon i källaren och fick låtsasdricka en öl sen, det hade bara varit bonus och då hade jag småfnissat lite så hela soffan hoppade men som sagt öl har han så låtsasdricka behöver han inte göra, om han nu inte vill göra mig glad och vad gör man inte för sin fru?

Jag tycker mest att såndär mörköl smakar bröd så jag tänkte överraska honom med ett glas när han kommer hem ifrån affären, tror ni att det kommer uppskattas?

Så grattis alla ni stoutälskare där ute, för stouterna blir nog inte så glada över att bli uppdruckna kan jag tänka, eller blir de kanske det? Jag menar det är ju ändock gjorda för att drickas? Svåra frågor så här på torsdagskvällen, får nog ta och sätta mig i soffan och fundera lite och under tiden ska jag titta på uppfinnarjockarna och sedan sveriges bästa bakar, eller vad det nu heter. Trevlig kväll på er!

Vad man inte ska göra med en tandborste

För det första heter det TANDborste, vilket i min värld innebär att man har den när man borstar tänderna, men i mina söners värld så är det tydligen inte lika självklart. Så här kommer en lite lista till dem så de vet va de INTE ska göra med sina tandborstar.

• Man ska inte använda sin tandborste till att tvätta farmors badrumsmatta, eller någon annans badrumsmatta eller för den delen någon matta överhuvudtaget.
• Badankorna behöver inte skrubbas på ryggen med tandborsten, det är verkligen inte nödvändigt. 

• Handfatet kan rengöras med någonting annat än tandborsten jag lovar.
• Öron och näsa ska inte heller rengöras med en tandborste, inte ens om det kliar ska man ha en tandborste där.
• Att ta mammas elektriska tandborste och gnaga på den uppskattas inte, så de kan ni sluta med nu.
• Laddaren till elektriska tandborstar ska man inte ha i munnen, den har man för att ladda tandborsten, du kommer förstå när du blir äldre.
• Okej att lillebror inte har så mycket hår på huvudet men det finns bättre borstar än tandborsten för detta ändamål.
• Det är svårt att spegla sig när man har smetat ut tandkräm med tandborsten på spegeln, den mister lite sin funktion då.
• Det uppskattas inte heller om man putsar fönster med tandborsten, det uppskattas inte av någon inte en fönstret blir glad över detta.

Listan kan säkert göras längre men än så länge har mina söner inte kommit på fler saker som man kan använda en tandborste till och jag tänker minsann inte vara den som ger dem tips, tids nog så kommer de på det själva.

Så här kommer då listan över vad man SKA göra med en tandborste:

MAN SKA BORSTA SINA TÄNDER, 

de där vita små sakerna som sitter fast i munnen!

En syn för gudarna

Eller gudarna var nog att ta i, men förskolepersonalen på sonens förskola fick sig ett gott skratt till kaffet när jag hämtade idag.

Allt går som vanligt till en början, jag blir utskälld av en arg son som inte alls tycker att jag ska hämta honom utan skriker:

"Du vill inte hämta mig!" skriker han så tavlorna på väggen nästan trillar ner.

"Nä det har du rätt i kära son, är du på det humöret hade du gärna fått stanna några timmar till, men nu har du en mamma som är föräldraledig alltså måste jag hämta dig klockan halv två för såna är reglerna."

Detta säger jag ju så klart inte men jag tänker och istället så är jag tyst och tjatar bara lite om att vi måste gå hem och efter en stund brukar han ge med sig och följa med ut  hallen där vi ska ta på oss ytterkläderna. Det är nu problemen börjar.

Lillebror gillar sin storebrors förskola så till den milda grad att han gärna går på upptäcktsfärd själv, detta passar han så klart på att göra när jag hjälper storebror på med ytterkläderna för han har förvandlats till en bebis som ligger på golvet och är totalt hjälplös. Detta efter att han visade mig att han kunde knäppa dragkedjan i sin luvtröja helt själv, men sen regrediera till en liten hjälplös bebis som måste ha hjälp på med overallen. Visst jag köper detta och spelar med, hjälper honom på med overallen så långt att det bara är att stoppa i ärmarna och de tänker jag att det klarar han själv medan jag springer och hämtar rymlingen.

Men där hade jag fel, så fel, verkligen jättefel för under de tio sekunder som det tog för mig att hitta lillebror och sedan bära tillbaka honom till hallen så har storebror klätt av sig overallen, knäppt upp luvtröjan och kastat den på golvet. Det är bara att börja om och börja om och börja om.

Under tiden detta utspelar sig så är det minst två (jag såg inte fler men det betyder inte att det kan ha varit fler) föräldrar som gått in, hämtat sina barn, klätt på dem och sedan lämnat förskolan och där sitter jag i en lite hög på golvet och gapskrattar, har ett barn som upptäcker sin omvärld och ett barn som vägrar ta på sig sina ytterkläder och jag ger upp orkar inte mer utan jag sitter helt enkelt på golvet och skrattar så tårarna sprutar. Ser för mitt inre hur det måste sätt ut när jag försöker slå knut på mig själv för att få ut två barn från förskolan med ytterkläder på, ska detta var så himmelens svårt verkligen? Man kan ju lugnt säga att jag var genomsvett och jag vägrar ta av mig mössan för jag har ju inte fixat håret, när jag kommer på mig själv med hur löjligt jag tänker så skrattar jag ännu mer.

Då från ingenstans, eller rättare sagt ut från avdelningen kommer det en liten flicka springandes och hon har så hög fart att hon inte lyckas svänga utan drattar på ända och hamnar även hon i en hög på golvet och tänk hon skrattade oxå. Då är det något som händer hos sonen, jäklar vilken fart han fick han klädde på sig overallen och skorna nästan helt själv och jag kunde gå på jakt efter rymlingen igen.

Så slutet gott allting gott även idag men det räcker med såna här hämtningar nu, jag vill ha såna när jag går in hämtar sonen och sen är ute från förskolan på fem minuter, jag vill verkligen det. För jag kan ju inte räkna med att det kommer små flickor utspringandes i kapprummet så fort mina barn ställer till besvär från mig, men idag kan man säga att jag hade en räddande ängel när jag hämtade.

Varning på stan

När jag och sonen gick till förskolan idag pekade han på en skylt och sedan sa han:

"Det är mamma och Kasper!"

Okej tänkte jag, hur tänkte han nu? Undra om han har lärt sig att när det är en triangel så betyder det varning?! Nej det tror jag inte att han har, eller så tycker han att det är väldigt smart av dem som sätter upp sådana här skyltar att de varnar för oss när vi kommer gåendes, varför nu det skulle behövas men man kan aldrig så noga veta hur barn tänker, eller hur någon annan tänker, eller för den delen hur jags själv tänker ibland.

När jag var liten så kallade jag P-skyltarna (parkeringsficka) för "Pappa-skyltar" och M-skyltarna (mötesplats) för "Mamma.skyltar" och jag tyckte det var mycket orättvist att papporna fick vara på så många fler ställen än mammorna. Det borde ju vara jämställt, eller?! Annars är det ju inte rättvist men jag vet inte hur det skulle se ut om hälften av de parkeringsplatser som finns idag skulle bli mötesplatser, fast å andra sidan så skulle ju människor ha någonstans att mötas på då. Som sagt man kan aldrig så noga veta hur jag tänker, om jag tänker? Fast jo tänker gör jag men inte alltid efter.

Väck inte de barn som sover!

Två dagar i rad har jag fått väcka sonen för att vi ska hinna i tid till förskolan, två dagar i rad har jag mötts av en fräsande unge, men jag har lärt mig, om jag stryker honom över pannan och säger att han får sova lite till så kommer han uppklampandes efter någon minut och säger

"Godmorgon mamma!"

Eller det där sista är väl mest önsketänkande från min sida jag får inte inget godmorgon den närmaste halvtimmen här, men sen lagom när vi ska ta på oss och ge oss iväg till förskolan kommer han komma på att han inte har sagt godmorgon och då kommer jag få en stor kram, om vi kommer dit vill säga.

Först ska jag lura i både honom och mig varsin macka, vi gillar inte riktigt det här med att äta frukost men för vår omgivningsskull så offrar vi oss, storsinta som få måste jag få lov att säga.

Sen ska jag hämta den lille maskinen som faktiskt börjar vakna helt av sig själv idag, för jag kan inte skylla på det där klampandet som gick förbi hans rum för en liten stund sedan, han brukar nämligen inte vakna av någonting om man inte tänder lampan och lyfter upp honom, men det är väl taskigt så de väntar jag med till i allra sista stund.

Nu ska jag ta tag i det där mackbyggandet och sedan börjar tjatet "ta en tugga till så att du orkar med idag" det är lite svårt att ta sig själv på allvar när man inte menar det man säger, eller när jag säger det till sonen så funkar det men när jag säger till mig själv är det värre.

En helt vanlig eftermiddag

När lillebror kommer och stänger av tvn för storebror för femte gången på fem minuter så inser storebror att det är nog bäst att göra något annat så då ropar han:

"Mamma nu vill vi faktiskt fika!"

Jag är inte direkt svår att övertala när det kommer till fika, så vi gick ut i köket och botaniserade lite för att se vad vi kunde fika på.

Jag ville ha kaffe och sonen ville ha spagetti... 

Det blev en kompromiss som båda vart nöjda med! Fast sonen drack saft och jag kaffe och så åt vi frassegodis! Mums!

Visslande termosar och trötta barn

Godmorgon och välkommen till min tisdagsmorgon än så länge är den hur lugn som helst och det är bara termosen som står på diskbänken tjuter, visslar och väser.

Jag har varit inne och väckt sonen en gång men fick då ett grymtande till svar och när jag sa att han kunde morna sig lite så sa blev han nöjd, då vände han sig om och stensomnade, så idag är jag en levande snoozeknapp, vet inte riktigt vad jag tycker om det. Men vad gör man inte för sina barn och jag vet ju hur underbart det är att få somna om på morgonen. Natten är det mest jobbigt att bli väckt på för då är det inte lika lätt att somna om, tycker jag i alla fall.

Idag blir det förskolan igen, inte för mig utan för sonen. Som han har tjatat om att han måste till "sina barn" på  förskolan, han har inga kompisar där han har barn, innebär det att jag är farmor då? Nej verkligen inte hoppas jag att ni tänker där ute.

Nu kom han uppklampandes här och gick raka vägen in till tvn och satte sig i soffan och ska minsann inte äta någon frukost, jag älskar verkligen morgonen men idag har jag hunnit få i mig första koppen kaffe så jag ska nog klara av det utan en massa gråt (från min sida i alla fall).

Hoppas att eran start på dagen varit lika lugn som min.

Grannens platta häck

Vill bara ge er ett tips på hur man snabbt och lätt kan få en platt häck. 

Där traktorn har sina stora bakhjul brukar grannen ha sin häck, den är rätt platt nu måste jag säga.

Måndagsprojekt

Idag är det måndag och då jag har ett litet projekt för mig så kallar jag det helt enkelt för måndagsprojekt, fiffigt va?

Nu är ni säkert nyfikna på vad det är för projekt och då ska jag inte hålla er på sträckbänken längre utan tala om att dagens projekt är:

Besegra tvättberget!

Det är verkligen inte det lättaste men har redan tömt barnens tvättkorg så nu är det bara min och makens kvar. Det finns hopp, men det börjar även bli fullt på tvättstrecket och den där gamla torktumlaren från förra millenniumet vågar jag inte koppla in, eller vågar och vågar, jag vet inte hur man gör. Fast jag skulle nog kunna räkna ut det så krisar det till sig så får jag öppna fönstret slänga ut slangen, hämta förlängningssladden så att den hänger över halva tvättstugan i lagom blåtire-nivå och sedan har torktumlaren bara ett vred så det ska nog gå bra, det värsta som händer är ju att jag krymper makens och mina kläder men jag menar det är väl modernt med tröjor som slutar ovanför naveln och tre kvarts byxor är ju skönt (på sommaren).

Annars fick jag en snilleblixt igår där jag tyckte att maken kunde föreslå kalsongbytardagar på jobbet, men han tyckte tydligen att jag var en idiot, men han sa inget han bara tittade på mig med den där blicken som säger: "Allvarligt Sara, har du verkligen tänkt igenom det du precis sa?!"

Då brukar jag börja förklara mina geniala idéer men det brukar bara sluta med att han rister på huvudet så de skramlar och går iväg. Alltså inga kalsongbytardagar på hans jobb den närmaste framtiden alltså. Jag hade tyckt det var hysteriskt roligt, tänk er typ en fiskedamm där man slänger över sina kallsipper och får tillbaka någon annans, jätteroligt, eller nä kanske inte men i mitt huvud var det skitkul. Men nu gör jag som maken och rister på huvudet och tänk de skramlar här med och nu lägger jag den idéen i soptunnan och inväntar nästa snilleblixt, den måste ju vara bra.

Nu ska jag återgå till mitt måndagsprojekt.

Kramp i provrummet

Idag har hela familjen varit på utflykt till den stora staden i öst och tänk det gick mycket bättre än förväntat. Det var ingen som fick ett utbrott, ingen rev ner saker så att de gick sönder och det var ingen som hällde ut varken mat eller dricka när vi åt. Så både jag och maken skötte oss bättre än vi brukar, det kanske var för att vi hade barnen med oss kände att vi behövde skärpa till oss lite extra, vem vet.

Jag letade efter en klänning, vilken som helst som inte ser ut som en städrock från början på 1900-talet, men där misslyckades jag i min jakt. Hittade en klänning som inte såg ut som en städrock så den bestämde jag mig för att prova, allt gick bra fram tills jag skulle dra upp dragkedjan som satt på vänster sida, jag tar tag med höger handen och drar upp dragkedjan halvvägs, sen är det stopp. Hur jag än försöker så får jag inte upp den förbenade dragkedjan och jag drar och sliter, lirkar och vickar men nej halvvägs upp så fastnar den. Nu tror ni säkert att jag valt en förliten storlek och att det var därför men så var det naturligtvis inte utan jag hade till och med en som var förstor så egentligen borde jag inte behövt kämpa någonting. Men efter en stund så märker jag att det gör så fruktansvärt ont i tuttmuskeln och ner i höger arm, jag fick ringa efter maken som fick komma och hjälpa till och inte ens han kunde dra upp dragkedjan. Om vi säger som så här jag köpte inte den klänningen men kramp i muskeln hade jag fram tills vi kom hem två timmar senare och då kändes det som hela handen sov, nej det var inte speciellt skönt kan jag säga. Och jag blev så där korkad som jag blir när jag har ont för länge, helt fluddrig i huvudet och fattar inte när någon pratar med mig, men det börjar ordna upp sig nu.

Det fanns en fontän mitt i köpcentrat som några hade förvandlat till en önskefontän, sonen ville oxå önska sig något och som tur var hade jag en krona han kunde få så han och maken gick tillbaka till fontänen och han kastade kronan och önskade sig en dinosaurie. Allt var frid och fröjd tills plötsligt då bryter ungen ihop för då kommer han på att har önskat sig fel sak. Det är verkligen inte lätt när det är svårt.

Men vi kom hem lyckliga i alla fall jag med två tröjor eller tröja är väl kanske att ta i två långärmar är nog en bättre beskrivning och barnen fick varsin liten leksak i leksaksaffären. Maken kom bara hem och var nog mest nöjd över att jag inte hitta mer att handla så slutet gott allting gott.