Nästan gräsbrand!

Mamma är dagens hjälte (tillsammans med en okänd man men honom struntar vi i nu). När jag var inne och hämtade sonen på förskolan väntade hon utanför med lillebror och hunden. Nedanför förskolan ligger det ett bostadsområde men lite villor och när mamma står och väntar får hon se att det rycker på en tomt. Det gjorde det inte när vi kom till förskolan. Denna lilla rökutveckling upptäcktes samtidigt av några skolpojkar så min mamma och deras pappa började kackla om denna plötsliga rök, det slutade med att den okända mannen gick iväg för att försöka få tag på ägarna till huset men det fick bli grannen som ryckte ut med en spann vatten. Förmodligen har de väl eldat skräp eller löv eller bös igårkväll och sedan släckt elden och trött att de nu inte skulle vara någon ko på isen. Men när det har blåst helhalv storm idag så har det blåst liv i askan och de började ryka igen (asså jag bara gissar ju vad som har hänt eftersom vi inte fick tag på ägarna). När vi gick därifrån så kände vi tydligt hur det luktade brandrök och de är ingen trevlig lukt. Tänk om inte mamma hade pratat med den däringa pappan då hade han kanske inte gått och hämtat den andra mannen som hade en spann och då hade det kunnat slutat riktigt illa så därför är mamma en hjälte elelr hjältinna. Så tänk er för en extra gång innan ni eldar i naturen eller på er tomt eller grannens (vad ni nu ska in där och elda för), min mamma kanske inte kan komma och rädda erat hus. 

En hjältinna i profil, i nya glasögon och ny frisyr :) 

Vilse i pannkakan

Jag gick nästan vilse idag när jag var på väg hem ifrån förskolan, tänkte att jag tar en annan väg hem, en lite längre väg så att lillebror somnar i vagnen. Jag har ju gått på de flesta av dessa vägar innan så jag hade ju hum om var jag befann mig. Däremot har jag inte gått där med en stor dubbelvagn som inte kan köra på att små stigar och genvägar, så rätt som det var när jag hade gått med näsan i vagnen (nappen skulle vara i munnen men mamma skulle hålla den annars åkte den ut) så tittar jag upp och inser att jag inte har en aning om var jag befinner mig. Fortsätter gå tills jag kommer ut på stora vägen och inser att jag har gått tillbaka mot förskolan fast på en annan gata, vilket betyder att jag var på väg åt helt fel håll och hade jag inte vänt där så hade jag hamnat utanför stan. Men lillebror somnade i vagnen och jag blev genomsvett (det stod ju 70 på skylten vid vägen) så lite träning fick jag  allt och snart får jag även lite kaffe eftersom lillebror fortfarande sover.

På tal om att gå vilse, det var ju inte första gången som jag har gått vilse i mitt liv. Skillnaden denna gången var att jag lyckades hitta hem utan att ringa en vän eller i de flesta fallen maken. Det händer att jag får ringa och be honom leta upp mig på enrio :P Alltså om jag ser en gatuadress eller liknande. Sen kommer vi till den stora utmaningen för honom, nämligen att guida mig så att jag hamnar någonstans där jag hittar igen. Jag har extremt svårt för höger och vänster, så när jag körde upp så hade jag ett V på vänster hand (smart va?!). Så det kan nog låta väldans roligt om vi hade spela in dessa samtal när jag min lilla virrhöna försöker gå åt rätt håll och sen blir det ännu mer fel men hittills så har jag ju hittat hem utan att det har behövts någon skallgångskedja som varit ute och letat efter mig. Så lokalsinne kan man väl inte påstå att jag har, så jag tycker att det var väldigt duktigt av mig att hitta till jobbet i Malmö varje dag och att jag kände igen vilken hållplats jag skulle hoppa av vid och sedan åt vilken håll jag skulle gå när jag kommit av bussen.

Min hjälte när jag irrar bort mig på kända och okända platser <3

Egentligen så borde jag vara duktig på att hitta för jag och min bästa kompis gick på orienteringsskola en sommar, haha vilket skämt när jag tänker efter. Det enda jag kommer ihåg ifrån dessa två veckor är att vi satt i en sal jämte simhallen men kommer inte ihåg ett ord de sa, eller jo en mening "Och här är grannens häck" Jag skratta så jag nästan kissade på mig, nu var det ju grannens granhäck och inte rumpan han hade ritat av och visade för oss andra men så tolkade inte jag det. Vi hade i uppgift att rita en karta över grannens tomt och då var det ju många som fick rita grannens häck, haha ja det är faktiskt fortfarande kul. Sen väntade vi på varandra i skogen oxå fast vi skulle springa själva. Men tänk hur illa det skulle ha blivit om två virrpannor hade släppts ut i skogen helt själva, nej det var nog tur att vi gick tillsammans så att vi hittade tillbaka. 

När jag ska gå och hämta sonen ska jag ta en gamla beprövad väg så slipper ni vara oroliga för att jag inte ska hitta hem eller inte hitta till förskolan så att jag inte kan hämta honom. Nej det får räcka med ett äventyr per dag ;)