Vilse i pannkakan

Jag gick nästan vilse idag när jag var på väg hem ifrån förskolan, tänkte att jag tar en annan väg hem, en lite längre väg så att lillebror somnar i vagnen. Jag har ju gått på de flesta av dessa vägar innan så jag hade ju hum om var jag befann mig. Däremot har jag inte gått där med en stor dubbelvagn som inte kan köra på att små stigar och genvägar, så rätt som det var när jag hade gått med näsan i vagnen (nappen skulle vara i munnen men mamma skulle hålla den annars åkte den ut) så tittar jag upp och inser att jag inte har en aning om var jag befinner mig. Fortsätter gå tills jag kommer ut på stora vägen och inser att jag har gått tillbaka mot förskolan fast på en annan gata, vilket betyder att jag var på väg åt helt fel håll och hade jag inte vänt där så hade jag hamnat utanför stan. Men lillebror somnade i vagnen och jag blev genomsvett (det stod ju 70 på skylten vid vägen) så lite träning fick jag  allt och snart får jag även lite kaffe eftersom lillebror fortfarande sover.

På tal om att gå vilse, det var ju inte första gången som jag har gått vilse i mitt liv. Skillnaden denna gången var att jag lyckades hitta hem utan att ringa en vän eller i de flesta fallen maken. Det händer att jag får ringa och be honom leta upp mig på enrio :P Alltså om jag ser en gatuadress eller liknande. Sen kommer vi till den stora utmaningen för honom, nämligen att guida mig så att jag hamnar någonstans där jag hittar igen. Jag har extremt svårt för höger och vänster, så när jag körde upp så hade jag ett V på vänster hand (smart va?!). Så det kan nog låta väldans roligt om vi hade spela in dessa samtal när jag min lilla virrhöna försöker gå åt rätt håll och sen blir det ännu mer fel men hittills så har jag ju hittat hem utan att det har behövts någon skallgångskedja som varit ute och letat efter mig. Så lokalsinne kan man väl inte påstå att jag har, så jag tycker att det var väldigt duktigt av mig att hitta till jobbet i Malmö varje dag och att jag kände igen vilken hållplats jag skulle hoppa av vid och sedan åt vilken håll jag skulle gå när jag kommit av bussen.

Min hjälte när jag irrar bort mig på kända och okända platser <3

Egentligen så borde jag vara duktig på att hitta för jag och min bästa kompis gick på orienteringsskola en sommar, haha vilket skämt när jag tänker efter. Det enda jag kommer ihåg ifrån dessa två veckor är att vi satt i en sal jämte simhallen men kommer inte ihåg ett ord de sa, eller jo en mening "Och här är grannens häck" Jag skratta så jag nästan kissade på mig, nu var det ju grannens granhäck och inte rumpan han hade ritat av och visade för oss andra men så tolkade inte jag det. Vi hade i uppgift att rita en karta över grannens tomt och då var det ju många som fick rita grannens häck, haha ja det är faktiskt fortfarande kul. Sen väntade vi på varandra i skogen oxå fast vi skulle springa själva. Men tänk hur illa det skulle ha blivit om två virrpannor hade släppts ut i skogen helt själva, nej det var nog tur att vi gick tillsammans så att vi hittade tillbaka. 

När jag ska gå och hämta sonen ska jag ta en gamla beprövad väg så slipper ni vara oroliga för att jag inte ska hitta hem eller inte hitta till förskolan så att jag inte kan hämta honom. Nej det får räcka med ett äventyr per dag ;)