"Min pappa vill lägga mig"

Denna eviga diskussion på kvällarna, jag jobbar ju som bekant nu och tycker faktiskt att det är lite mysigt att läsa saga och ligga jämte sonen tills han somnar, vi har delade åsikter kan jag säga. Jag får under högljudda protester läsa saga men när det kommer till att ligga kvar jämte honom när han äter välling och sedan somnar det kan jag bara glömma.

"Min pappa vill ligga jämte mig nu!"
"Varför får inte mamma lägga dig?"
"För att jag ska äta välling nu och imorgon ska jag till förskolan och där finns Raffe Räv och jag kan inte titta mer på Bamse nu och min pappa vill lägga mig!"
"Kan jag få en puss?"
"Ja men det ligger böcker ivägen"... när han har flyttat på böckerna får jag en puss och jag säger:
"Jag älskar dig!"
"Mm"
"Älskar du mig?"
"Ja" 
"Kan du säga jag älskar dig?"
"Jag älskar dig!"

Då smälter man lite och det gör lite mindre ont att bli ratad, sen att det var ett mer eller mindre fram krystat jag älskar dig så var det ett jag älskar dig i alla fall! Innan så svarade han: Du älskar mig om man frågade om han kunde säga jag älskar dig, det går framåt.

En klapp på axeln och makens bak

Ikväll ger jag mig själv en klapp på axeln och en guldstjärna i kanten för jag lyckades lägga båda barnen själv och tänk de somnade också. Detta har inte hänt på år och dag höll jag på och skriva men det var nog att driva över lite för lilleman är ju faktiskt inte ett år förens om lite drygt en vecka. I alla fall, det brukar alltid vara maken som lägger minste ett utav barnen gärna båda två, men ikväll var det då jag som gjorde detta och jag bröt inte ihop en enda gång, kände inte ens paniken flåsa mig i nacken (det kan ju vara därför som det lyckades, men jag vet inte så noga).

Sen var det ju det här med makens bak, han har tjatat om att han vill baka en tårta jag vet inte hur länge nu, minst tre veckor, det kan vara längre tid men absolut minst tre veckor. Nu får han då som han vill, vi ska ju ha barnkalas imorgon eller barn och barn, kalas för ett barn ska vi ha, heter de barnkalas då? Strunt samma tillbaka till makens bak, han fick börja med att åka och handla socker, det är ju det man tar förgivet att man har hemma men även saker som man tar förgivet att de ska finnas kan ta slut, tänkte att det är bäst att jag skriver det jag blev i alla fall chockad över att saker som alltid finns hemma kan ta slut, det gäller även toalettpapper och blöjor, det är lite värre när en sån sak tar slut än när sockret tar slut men nog om det. Sen när han kom hem så sov båda barnen (en till klapp på axeln för mig, ja jag är stolt som en ladugårdsdörr som min pappa skulle säga). Då är han så snäll så att istället för att dra igång elvispen som garanterat skulle väcka barnen på andra sidan stora vägen (inte nödvändigtvis våra barn som sover sig igenom larmtester och när man nästan river deras rum men de andra barnen i området hade legat skrynkligt till), så vispar han för hand. Men tro inte för den sakens skull att han stod stilla, nej han vandrar runt som en yr höna i hela eller halva huset för att vara korrekt och vispar och sen kom han in till mig och visade stolt upp sitt skum (så det är alltså en stolt herr och fru ladugårdsdörr som har fredagsmys ikväll, jag vid min dator och han vid sin bak(ning)). Om jag blev imponerad av hans skum? Såklart.

Nu står tårtsmeten ugnen, maken plaskar i diskhon och jag ska stätta mig i soffan och titta på X-factor. Ha en trevlig fredagkväll, det tänker jag ha!

Jag skyller allt på allsången

Ännu en tisdagkväll med mardrömsnattningar och maken var borta även denna kväll, men som tur var hade jag sällis av Alexandra som kunde ta lillebror när jag försökte lägga storebror. Men ingen av barnen ville sova, de ville se allsång på Skansen och jag kan förstå dem vem vill missa de?!

Storebror har fått i sig över en halv liter välling, så nu borde han sova nån timme tycker jag.

Har varit en seg dag idag, vi var nere på stan en runda men eftersom vädergudarna inte kunde bestämma sig så det var strålande sol samtidigt som regnet öste ner. Så det blev en kort tur på stan innan vi åkte hem igen och tur var väl de, när vi kommer upp på parkeringsdäcket så frågar jag maken om han lagt i någon parkerningsskiva och får ett nekande svar. När vi två minuter senare packar in vagnarna i bilen kommer farbror parkeringsvakt förbi och vi drar en lättnadens suck för att inte hissen hade varit lite långsammare eller att det hade varit bättre väder så vi stannat på stan en stund till.

Nu ska jag byta av maken med att försöka lägga lillebror (ja han har kommit hem men ett barn sov då i alla fall).