3096 dagar, i över åtta år var Natascha Kampusch fången av en man, den mesta tiden höll han henne fången i ett rum i en källare, rummet saknade fönster och det var han som bestämde när lampan skulle lysa eller ej. Hon berövades sin barndom, sin identitet och hela hennes liv togs ifrån henne. Inte bara förde han bort ett barn, han låste in henne, tog ifrån henne hennes trygghet, hennes familj och han förvandlade henne till en slavinna som inte längre hade någon egen vilja. Den enda människan hon hade kontakt med under sin fångenskap var den man som kidnappat henne, hon kom att utveckla känslor för denna man, han var den som slog henne blodig, han vägrade henne mat i perioder och han tillät inte henne att ha kvar sitt forna namn, men det var även han som försåg henne med mat, tvättade henne och gav henne ibland en kram, gav henne presenter som skulle gottgöra att han dagen innan nästan slagit ihjäl henne, han var den som bestämde hur hon skulle leva sitt liv, och utan honom skulle hon inte leva.
Boken är Nataschas ord om tiden i fångenskap, vad som fick henne att överleva och varför hon inte anser sig själv vara ett offer.
Det är en stark berättelse där man kastas in i handlingen nästan på en gång och sedan är det svårt att lägga den ifrån sig, samtidigt som man vill kasta boken ifrån sig och glömma bort alla hemskheter han utstätter henne för. Jag hade hoppats att denna fruktansvärda berättelse var påhittad men detta hemska och fruktansvärda har hänt på riktigt, det är ett barn som blev kidnappad på väg till skolan, något som kan hända var som helst när som helst. Det är viktigt att inte glömma bort den ondska som finns i världen, den dagen vi glömmer att den finns, den dagen tar den över, den dagen innebär slutet för mänskligheten. Nu tänker jag läsa en lättsam bok!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar