Nu har jag sagt nej en hel massa gånger idag och mina förklaringar har tagit slut.
"Nej du kan klämma dig i lådorna"
"Nej det är äckligt att äta på toalettborsten"
"Nej det är hundens mat"
"Nej i korgen vill hunden vara ifred"
"Nej din bror vill titta på TV nu"
och så får han upp sopskåpet och tar en glödlampa och då tog förklaringarna slut så det blev ett:
"Nej, men... nej!"
Upptäckaråldern, den är verkligen helt underbar att uppleva, på håll, att se andras nyfikna och uppfinningsrika barn är fantastiskt men när man har ett eget barn som ska vara på allt då är det inte lika fantastiskt. Då blir i alla fall jag lite matt.
Och ibland får det räcka med ett nej utan förklaring, för ska jag vara helt ärlig så tror jag inte att han lyssnar på dem i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar