Skrivpuff - Utsökt

"Måste jag säga att det var utsökt?" viskar jag och tittar frågande på min bordsherre, som tittar tillbaka och ger mig en blick som talar om för mig att om jag inte säger att det var utsökt så har jag satt min sista potatis. Men hur ska jag kunna säga att det är utsökt när det smakar som något katten dragit in och sedan hunden har tuggat på och spottat ut för att sedan låta det ligga på hallmattan i en vecka innan man slänger in det i micron i fem minuter. Det är inte möjligt att säga att något är utsökt när man inte tycker det, jag försöker få fram ordet men hela kroppen låser sig och jag sitter bara där med gapande mun och ler lite fånigt. Värdinnan ler mot mig och säger:

"Du måste tyckt att det var utsökt min vän du blev ju alldeles stum av maten".

Jag ler lite till och hade jag inte haft öron så hade mungiporna möts i nacken, så fort middagen är över skyndar jag att tacka för mig och springer det fortaste jag kan ner till korvgrillen på hörnan, strax efter mig kommer min bordsherre och ställer sig bakom mig i kön, han lutar sig fram och säger:

"Jag visste att du skulle hit, här är potatismoset utsökt".