söndag 2 december 2012

Samsovning

Det här med att sova i samma säng som sina barn, vi har aldrig gjort det eftersom jag sover så förbannat dåligt när barnen sover i vår säng, för då måste jag ju ligga still och det går inte jag snurrar rundor när jag sover annars vaknar jag med värk i var enda led. Men inatt hade vi inget val, med en resesäng 40mil bort och ett barn som vägrade somna på madrassen Hallå varför ska jag sova när jag bara kan ställa mig upp och knata iväg? så då fick han sova mellan oss, jag har sovit några minuter i stöten inatt och vaknade och hade ont.

Det började ju med en fot i ansiktet, tätt följd av några fingrar som först kollade statusen i min näsa och sedan letade sig in i ögon och öron, det var inget jag vill uppleva igen.
Sen rullade han rundor och rätt som det var bökade han till sig så att han hamnade med rumpan tre centimeter ifrån mitt kära ansikte innan jag hann reagera och vända på mig hördes en ordentlig prutt och det luktade inte hallon kan jag lova, snarare köttbulle men sonen somnade gott. Sen har han vaknat till och från under natten som han brukar göra fast den här gången blev man inte väckt av ett barnskrik i rummet jämte utan det var precis vid örat, trodde nästan att herr Tinitus var på väg att flytta in, men jag klarade mig. Har dock ont i ryggen efter alla sparkar och buffar, jag undrar vad han får i sin mat egentligen, ungen är ju stark som en oxe.

Jag ska aldrig åka iväg och sova någonstans med den ungen utan resesäng det är ju ett som är säkert. Fast jag ska väl aldrig säga aldrig, kanske kommer att omvärdera detta om ett par år, tio-tolv kanske, men det är nog mest för att det kommer bli så tungt att lyfta i och ur honom ur resesängen för att inte tala om hur stor den resesängen kommer behöva vara när han närmar sig tonåren och hur kul är det att behöva köra med släp varje gång man ska iväg över natten.

All heder till er där ute som låter era barn sova i eran säng men jag hade aldrig pallat det. Jag vet att det finns de som säger att man inte har något val och hade jag inte haft något val så hade jag inte pallat i alla fall, jag hade nog blivit skogstokig och förmodligen släpat in min säng i badrummet så jag kunde låsa om mig på natten. Nej jag hade säkert lärt mig hantera det på ett lite mer moget sätt, jag hade nog låtit mina kära barn sova i min säng, så hade jag tagit deras (dock inte spjälsängen där går min gräns).

Inatt hoppas jag på att få sova själv i min säng, eller maken kan få sova på sin halva av sängen men han får hålla sig på sin kant för jag vill inte vakna av jag får en armbåge i ögat (om det inte är min egen, fast helst vill jag inte vakna av det heller).

Godnatt!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar