Alla vägar bär till Kalmar

Ja så måste det vara, nu har jag åkt bil i flera många dagar och på var enda skylt så står de Kalmar, det är faktiskt sant, när vi åkte från Malmö i tisdags så följde vi skyltarna mot Kalmar och när vi var i Halmstad i lördags så följde vi skyltarna mot Kalmar, så alla mina vägar går till Kalmar. Och tänk idag stämmer det faktiskt att vi ska köra till Kalmar oxå så nu ska vi bara hitta ut till vägen och skyltarna mot Kalmar, men å andra sidan så behövs inga skyltar dit för dit hittar vi, med förbunda ögon och lock för öronen så hittar vi till Kalmar.

Denna underbara stad där det alltid blåser motvind och regnar på tvären, där man säger bakanför och frammanför, där det heter sextioen kronA och inte kronor, tänk vad mycket jag har lärt mig i denna stad. Jag har lärt mig steka hamburgare, de ska stekas lagom, pommesen ska vara lagom tid i fritösen och man kör en potatisgratäng lagom länge i ugnen. Man lyssnar på Tuffa tider med Gyllene Tider när man lägger upp mat till många och man blir full onsdag, torsdag, fredag och lördag. Är man kock så blir man full även på söndagen, så går det till i mitt Kalmar. I mitt Kalmar så cyklar man och hämtar pizza och det var gula faran som hade bäst pakethållare till detta, det var även gula faran som hade en handväska på styret. Det var gula faran jag cyklade på när jag skulle på dejt med den numera maken och det var gula faran som jag storhandlade med innan jag hade bil.

I mitt Kalmar så är alla snälla, alla är hjälpsamma och alla tycker om varandra. Det var tre genomlyssningar av The poodles Night of passion innan man kom hem till pojkvännen, numera mer känd som maken. Det var i mitt Kalmar man åkte raggarrunda en onsdagkväll och tjabbade skit och man egentligen borde gått hem och duschat efter en kväll i pubköket, men istället satt man i den lilla röda bilen och åkte varv på varv runt de fina kvarteren och pratade bort några timmar innan man stupade i säng stinkandes av fritösos. Det var i mitt Kalmar man kunde gå ut från köket och se fem i två raggen dansa sista dansen innan de gick till garderoben och sen raglade hem till sig eller sin nyfunne vän. Det var oxå i mitt Kalmar man satt 12 timmar på bibblan och glömde äta både lunch och middag. Det var i mitt Kalmar man satt instängd i en sal utan fönster och hade  videoföreläsning med folk från Oskarshamn, Högsby och Vimmerby, Vimmerby blev alltid bortkopplade så vi som satt och såg föreläsningen live fick alltid höra den två gånger och fick aldrig svar på våra frågor för det var så mörkt i salen så förläsaren glömde bort oss. Det var i mitt Kalmar det stod en bil och väntade på mig efter tentan för att sedan ta mig med på en Tysklandresa jag sent ska glömma, det var även i mitt Kalmar jag blev hämtad vid tåget fast jag bara hade 300m till stationen, men kom man med sista tåget så fick man inte gå själv hem. Det var här jag blev kär, dumpad, förälskad och friad till, hade människor runt omkring mig som såg mig för den jag är. I mitt Kalmar letade vi plogbilar en snöig kväll mellan matleveranserna, i mitt Kalmar var man ute på promenad när den värsta stormen drog in och man pulsade i meterhög snö för att ta sig till nyårsfesten. I mitt Kalmar drog man med sig pojkvännen ut i "skogen" för att kolla melodifestivalen hos någon man knappt kände, man blir uppraggad på övergångstället utanför lägenheten av en kille som vill att man ska följa med ut och åka motorcykel nästa dag och det tackar man ju inte nej till?! I mitt Kalmar går man på dansföreställningar och går på museum, man tittar på melodifestivalen med sin nyfunna kärlek och delar på varsin flaska vin, man är på 25års kalas och trillar och får lösa benflisor i armbågen, man sjunger sig hes på singstar tillsammans med tre killar innan man åker till syntfestivalen med sina fina fluffisar på benen. I mitt Kalmar vill sjöbusarna använda en som försökskanin när de ska sätta nålar och man kollar på OS-finalen i höjdhopp tillsammans med 10 andra på en 12tums TV i ett rum på 12,5 kvm innan man ger sig ut i sommarnatten för mer äventyr.

 I mitt Kalmar som jag minns det har jag förträngt alla akutbesök, alla timmar hos sjukgymnast, arbetsterapeut och alla timmar jag låg sängliggandes. I mitt Kalmar minns jag bara de goa stunderna med vänner. Mitt Kalmar finns inte kvar mer än i själ och hjärta, jag har underbara vänner kvar som jag ska hälsa på idag och imorgon, kommer bli underbara dagar för det har jag bestämt!