Det har varit en ovanlig måndag, jag och maken har jobbat båda två och barnen har varit på sina förskolor, så här kommer det att se ut på måndagarna framöver men just den här måndagen är ovanlig för att det var första måndagen som ser ut så här. Det är nästan två år sedan både jag och maken jobbade samtidigt och det är 17månader sedan stora killen gick heltid på förskolan. Kanske borde jag känna ett visst vemod när jag tänker på det men det gör jag inte, jag tycker att det är roligt att barnen växer och blir större, att vi har möjlighet att jobba heltid båda två och att vi trots allt nog kommer att få det att fungera (är lite orolig för hämta-lämna karusellen, men alla andra klarar ju av den varför skulle inte vi göra det då).
Nu är jag trött och ska slänga mig i soffan och titta på lite Dexter och sedan ska jag luta huvudet mot kudden och sova ända tills klockan ringer vid 04.30 imorgonbitti. Varför så tidigt kanske en del undrar och det kan ni ta och fråga mina leder om, varför de behöver nästan en timme på sig att fatta att de sitter på rätt plats så att det är okej att jag går upp, för det kan inte jag svara på mer än att det är så!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar