Träningsvärken är här! Ojoj mina ben känns som telefonstolpar och de däringa stolparna är ju inte ledade som ni kanske vet så jag har lite svårt att böja på bena.
Just idag när jag inte kan röra mig utan att gnälla och gnölla och tycka oerhört synd om mig själv som utsatte mig för detta hemska med att träna, så ska lilleman gå och använda sin mamma som läragå vagn. Tack för den sonen min!
Nu kanske jag inte ska gnälla för mycket, träningsvärk är mycket bättre än annan värk. Och den är ju självförvållad, jag älskar att jag kan träna igen men jag älskar oxå att gnälla lite.
I helgen ska jag och maken inte tröttna på varandra, vi kommer nog inte ses alls, för han ska på konferens med jobbet, den börjar ikväll håller på fram till fyra imorgon (han ska dock sova hemma för de är kvar i stan) och klockan fem ska jag på tjejmiddag och på söndag åker jag, mamma och bror min till gekås :)
Nästa helg ska maken till Stockholm så då ses vi inte heller, sen är det oktober.
Kan bara konstatera att det finns ett fåtal personer som jobbar med att vara röster i barnprogrammen, har suttit i soffan senaste halvtimmen när lilleman sover och stora killen kollar barnprogram. Jag hör alltså bara rösterna och det är samma röster oavsett vilket barnprogram det är. Nyss var det Nicke Nyfiken som pratade och nu är det en gammal gubbe som har Nicke Nyfikens röst, har han ätit upp honom tro?
Nä nu ska jag dricka upp mitt kalla kaffe och sen försöka röra på mig lite så att jag inte stelnar helt och ikväll ska jag bannemig äta chips är fortfarande sugen, trodde en god natts sömn skulle råda bot på detta men ack så fel jag hade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar