Det är bara att inse fakta, jag har en stor och en liten kille, förut hade jag två små, men den ena börjar bli stor. Nä jag vet han är ganska liten men han är större än han har varit om vi säger så.
Idag var första gången som han totalvägrade att sitta i vagnen, han skulle köra sin springcykel hela vägen till förskolan, det är 1km bara uppförsbacke, men envis är han så det klarade han galant. Det blev en vurpa och då ställde han sig upp och började klappa på cykeln och frågade "Hur gick det lilla cykel?". Så att han är omtänksam det tvivlar jag inte en sekund på.
Sen när vi kom fram till förskolan så öppnar han dörren, kliver in och skriker "Hej alliboppa! Nu är jag här!", men det är väl bra att han gör sig hörd och att han talar om att han har kommit så att han inte smyger in, sätter sig i ett hörn och sen glömmer personalen bort honom (tror inte det skulle hända men nu är han ju säker på att de inte missar honom).
Det regnar här idag, sånt där fint regn som man eller i alla fall jag tänker att det behövs ingen regnjacka, men så kommer man hem efter att ha varit ute i en halvtimme och då ser man ut som en dränkt katt. Barnen hade så klart regnkläder för de hör ju till men jag som vuxen det är inte lika självklart att man ska ha regnkläder fast att de småskvätter lite. Fast idag är det mer som molnet har kört vilse och lagt sig här för att vila. men blöt blir man i vilket fall.
Fast det här med att jag har en stor och en liten kille, den lilla killen är och stor för att vara liten, han kan både vinka och klappa händerna på kommando :)
Ikväll ska jag träna igen, det blir baspass och jag funderar lite på att skrika "Hej alliboppa nu är jag här!" när jag kommer innanför dörrarna fast då kommer ju alla titta på mig och se att jag inte kan göra rörelser med både ben och armar samtidigt, så nä jag smyger nog in och sen stryker jag mig mot väggarna för att sedan försöka gömma mig någonstans i folkmassan, så att ingen ser när jag gör totalt fel. Men kanske ska lyssna på rådet jag fick att inte lägga på armarna förens jag kan stegen med benen, men då kommer ju problemet att de byter ju rörelser varje termin när de gör om sina pass, så det innebär ju att mina armar kommer hänga som två urvridna disktrasor längs sidorna för att när fötterna äntligen har lärt sig att hur de ska bete sig, då ska de lära om. Det är inte lätt när det är svårt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar