När jag precis hade somnat vaknar stora killen och gråter, han ropar på mormor, men det fick duga med hans pappa och mig, mormor var ju så "långt" borta, de kanske rör sig om två meter daggmaskvägen (hon sover i rummet under sonen) men hon sov ju. Sonen vägrade att lägga sig ner i sängen utan skulle sitta upp, jaja visst gör du det men du somnar ju så då kommer du trilla ihop i sängen och då ligger du minsann ner bara så du vet. Men efter lite tjat från mig så la han sig ner, men inte som alla andra utan som Pippi Långstrump, med fötterna på huvudkudden och där låg han arg som ett bi. När jag frågade varför han var arg så sa han till mig att gå och sova i min säng, ja förlåt så mycket för att jag stör dig i dina nattliga äventyr, men det var ju du som ropade. Så jag stoppade om honom och gick och la mig i min säng. Hade sovit en liten stund när han börjar gasta igen, den här gången gick jag in själv för jag tänkte att maken skulle få sova lite i alla fall men vilken katastrof det blev. Det var ju pappa som skulle komma och stoppa om honom, så nu satt han och blängde argt på mig och vägrade åter igen att lägga sig ner men jag skulle stoppa om honom och jag skulle vara tyst. Blev så full i skratt av hela situationen att jag börjar småskratta och det skulle jag inte ha gjort, en utskällning och lite tjat senare så la han sig ner med fötterna på kudden så klart och somnade som en sten. Så den här gången lyftet jag honom rätt och stoppade om honom ordentligt innan jag gick och kramade min kudde några timmar till. Vaknade framåt halv fem av att sonen den här gången har väckt sin pappa och kräver välling (det gör han bara av pappa) men det blev nog ingen välling och för han somnade om och sen vaknade han inte fören vid halv åtta.
Lilleman har vaknat en hel del inatt oxå, men det har maken tagit de mesta springet så jag har kunnat somna om relativt snabbt igen. Nu har vi haft två såna här nätter på rad och jag är helt slut, ja jag vet, jag vet att de finns de som har de så här varje natt. Stackars satar säger jag bara, men det är klart de är ju bara att gilla läget och ta sig igenom det, men jag är inte van att bli väckt på det här viset speciellt inte två nätter i rad så jag måste få gnälla av mig lite.
Men jag hade ändå tur för trots att vi bökade med lilleman vid sex tiden så somnade han om och sov till kvart över sju så lite sovmorgon fick jag allt idag och det tackar jag ödmjukast för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar