Det är nästan exakt 1km till förskolan och det tar 18min att gå dit och 10min att gå hem, visst är det uppförsbacke dit men jag tror nog snarare att det där 8 extra minuterna läggs på det där lilla extra som man kan göra när man är ute och går.
På vägen dit har jag ju så klart med mig min treåring (annars hade jag ju inte behövt gå till förskolan) och han är inte med på vägen hem (inte på morgonen, på eftermiddagen är det ju så klart tvärt om). Men han måste ju köra sin cykel i alla gräspölar på trottoaren, ja här har vi inte vattenpölar utan gräspölar som någon kommungubbe envisas med att fylla på varje gång han har klippt gräset i lekparken. Alltså han skakar av traktorns fötter (hjul) där på trottoaren.
Man måste ju så klart köra krångligt oxå, vet ni inte hur man gör då så kommer här en sammafattning: Då kör man fram 5m för att sedan backa 3m och sen vänder man och kör 10m tillbaka, sen fram 11m och så börjar det om, ja så där kan det hålla på en stund. Sen kommer man fram till den stora vägen som går förbi skolan och vid kvart över 8 på morgonen så kör det ganska många bilar förbi där och sonen stannar och håller för öronen så fort en bil ska köra förbi, följt av orden "Det var nära ögat".
Vi gick även förbi en farbror som höll på att ansa sin häck med motorsågen och då var vi ju tvungna att stanna och titta, för det var ju jättefränt. Men efter ett tag fick vi hålla för öronen och det går faktiskt inte att köra med springcykeln om man inte håller i den. Så farbrorn fick snällt vänta lite med det han höll på med så att vi kunde fortsätta vår färd till förskolan.
När vi väl kom fram så skulle cykeln ställas i cykelstället och då måste man ju prova alla åtta bågarna i stället för att se vilken som cykeln passar bäst i, efter en hel del provande så kunde cykeln låsas och vi sprang för att kolla den stora grävmaskinen som har bott bakom förskolan i två veckor. Den var borta! Katastrof tänkte jag men sonen lugnade mig och sa "Mamma han har inte börjat jobba ännu!" (lägg märke till att grävmaskinen är en han, ska vi prata genus? Nej det tar vi en annan gång). Jag hoppas verkligen att han har rätt, grävmaskinen har ju varit dagens höjdpunkt. Det blev en snabb lämning utan tårar och jag höll näsan inte på att få någon vink och slängpuss för sonen skulle ju leka igen förra veckan.
Sen på vägen hem så gick jag och helt magiskt så var jag hemma på ett kick.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar