Öppet brev!

Kära du!

Nu vill inte jag göra dig ledsen, du har varit borta länge men jag vill påminna dig om några saker. Du var inte välkommen förra året och du är det inte i år heller, ska jag vara ärlig så har du aldrig varit välkommen. Nu tycker jag att du börjar bli lite påstridig och du måste lära dig att ta ett nej. Jag menar säger jag nej så vill jag inte att du tränger dig på, jag får ont i huvet, kli i ögon och näsa, blir hes och jag nyser mer än jag andas just nu och har svårt att koncentrera mig för du tröttar ut mig så snälla ge dig av, låt mig vara ifred jag orkar inte mer. Hade jag bott i ett annat land hade jag kunnat stämma skiten ur dig men nu gör jag inte då så jag nöjer mig med att gnälla lite här men jag lovar dig att kommer jag åt dig någon gång så kommer jag med glädje spola bort dig från bilen, altanen eller varför inte från trappan. Så varsågod slå dig till ro du lilla pollenkorn men snart är du bortspolad och jag kan andas igen, behöver jag säga att jag längtar tills den dagen? Jag gör det ändå, jag längtar tills den dagen du är utrensad ur luften jag andas. Jag vill kunna njuta av den här fantastiska värmen och försommaren, inte behöva gömma mig inomhus, det är ju inte jag som har gjort något fel, det är inte jag som ska behöva gömma mig. Så ta och packa dina saker och dra dit pepparn växer för där är inte jag. 

Hoppas att du tar ditt förnuft tillfånga och lämnar mig i fred.

Tack på förhand

Mvh

Sara

Skrivpuff: Utrensning