Stolen

Tänk att de inte är mer försiktiga med mig, jag tror inte att de vet vad jag har gått igenom i mitt snart hundraåriga liv. Min första ägare vårdade mig väl och satt försiktigt på mig, de torkade av mig och såg hela tiden till att jag var hel och ren, men nu, nu är det andra bullar vill jag lova. Herrn i huset har ätit både en och två chokladkakor för mycket, så när han sätter sin feta rumpa på min sits knakar det i mitt gamla trä och jag får stålsätta mig för att inte trilla ihop av ren utmattning.

Frun i huset däremot borde äta de där chokladkakorna istället för hennes fete make, hon har så benig rumpa att jag är rädd att det ska bli gropar efter hennes sittben i min sits. Hon är nog även lite nervöst lagd eftersom hon sällan sitter still på mig, hennes ena ben hoppar alltid och det gör inte att groparna blir mindre snarare tvärtom så borrar hon ner sin beniga rumpa ännu mer.

Det finns barn i det här huset också, men de vill jag helst inte prata om, jag vill inte prata om dem har jag ju sagt. Ja okej då eftersom du tjatar så ska du få höra. Deras rumpor är sällan placerade på mig eftersom de oftast sitter i min vän kökssoffan istället, han håller med i det jag nu ska berätta för er, han har sett dem använda mig till mycket annat än att sitta på. Den stora flickan har visat sin yngre syster att man kan dra i min rygg så att jag flyttar på mig, när jag sedan står under skafferiet så kan man kliva upp på mig med skitiga fötter så min sits blir sandig, sedan tar de fram en massa gottigt och kliver ner ifrån mig. Hade de ställt tillbaka mig på min plats vid bordet hade jag inte sagt så mycket om det, men nu lämnar de mig vid skafferiet och jag får inte vara med mina syskon. Jag får även utstå herrn och fruns frustration när de ser att deras barn inte gjort som de sagt och då tar de hårt i min rygg och lyfter upp mig i luften, de tänker inte på att jag är gammal och skröpplig utan jag lossnar lite i fästerna och sedan slänger de ner mig i golvet med en duns, precis som att det är jag som har gjort något fel.

Jag har hört dem prata om att jag ska lämnas på något de kallar loppis och jag hoppas det är ett vilohem för gamla stolar som mig, sen har de även sagt att de ska åka till någon de kallar Ikea, för hon gör tydligen nya stolar som inte knarrar, mycket ska man höra innan man trillar ihop i en liten hög på golvet och blir till brasved. Jag hoppas verkligen att den där loppisen tar bättre hand om mig.

Den här texten skrev jag när jag gick en skrivkurs förra året, när jag såg att dagens skrivpuff var "stol" så kunde jag inte låta bli att plocka fram den igen.