Öppet brev!

Kära du!

Nu vill inte jag göra dig ledsen, du har varit borta länge men jag vill påminna dig om några saker. Du var inte välkommen förra året och du är det inte i år heller, ska jag vara ärlig så har du aldrig varit välkommen. Nu tycker jag att du börjar bli lite påstridig och du måste lära dig att ta ett nej. Jag menar säger jag nej så vill jag inte att du tränger dig på, jag får ont i huvet, kli i ögon och näsa, blir hes och jag nyser mer än jag andas just nu och har svårt att koncentrera mig för du tröttar ut mig så snälla ge dig av, låt mig vara ifred jag orkar inte mer. Hade jag bott i ett annat land hade jag kunnat stämma skiten ur dig men nu gör jag inte då så jag nöjer mig med att gnälla lite här men jag lovar dig att kommer jag åt dig någon gång så kommer jag med glädje spola bort dig från bilen, altanen eller varför inte från trappan. Så varsågod slå dig till ro du lilla pollenkorn men snart är du bortspolad och jag kan andas igen, behöver jag säga att jag längtar tills den dagen? Jag gör det ändå, jag längtar tills den dagen du är utrensad ur luften jag andas. Jag vill kunna njuta av den här fantastiska värmen och försommaren, inte behöva gömma mig inomhus, det är ju inte jag som har gjort något fel, det är inte jag som ska behöva gömma mig. Så ta och packa dina saker och dra dit pepparn växer för där är inte jag. 

Hoppas att du tar ditt förnuft tillfånga och lämnar mig i fred.

Tack på förhand

Mvh

Sara

Skrivpuff: Utrensning

En sån dag!

Det får bli en favorit i repris, en hektisk dag som inte riktigt blev som jag hade tänkt men allt löste sig till slut och tänk vad en kram och några vänliga ord kan göra.

Nu ska jag krypa ner i en renbäddad säng och sova som en stock! God natt!

Virkade tamponger och andra slöjdsynder

Nu när mamma och pappa ska flytta så rensas det till både höger och vänster, då händer det att små guldkorn tittar fram. Jag menar vem vill inte bli påmind om sina gamla slöjdsynder, det är ju jätteroligt, verkligen jättekul, för alla andra. Jag själv känner bara att mina slöjdlärare måste bli jättegamla, jag menar det måste ju ha legat dubbelvikta av skratt när de sett mina kreationer. Titta bara på den här hyllan som vägrar att visa sig från sin rätta sida, eller så tror bloggen att den ska se ut sådär, men det ska den inte men nu har jag lagt in den så att ni kan luta huvudet både åt höger eller vänster för att se hur den ska se ut egentligen, jag vill ju inte att någon som bara kan böja huvudet åt ett håll ska missa denna skönhet.

Jag har dock gjort en sak i träslöjden som jag är riktigt nöjd med och det är en skärbräda, tänka sig att jag har lyckats såga ut konturerna av en gris på en träbit. Jag tror till och med att den var färdig ritad på brädan innan jag satte sågen i den, jag vill ju inte ta åt mig äran för något jag inte har gjort själv. Nu orkar jag inte springa ner i källaren och hämta den för att kunna fota, så ni får helt enkelt lita på mitt ord om att den är fin, eller den skärbrädan jag minns är fin, fast det var ju iofs den där hyllan också.

Vi borde inte prata om syslöjden, jag menar jag har ju visat upp mina virktalanger tidigare om ni inte kommer ihåg så slänger jag in en bild så att ni kommer ihåg min orm.

Men nu när jag redan har visat upp en virksynd så ska ni få se en annat mästerverk av mig, nämligen den här lilla råttan:

Tyvärr har jag tappat bort mönstret till detta mästerverk så försök er inte på att kopiera den där hemma, ingen kan virka en råtta som jag.

När jag visade den för maken frågade han varför jag har virkat en tampong?! Och det kanske man kan fråga sig, eller vad tycker ni?

Nu tänkte jag nog ta farväl av denna virkade tampong och några andra av alla mina slöjdsynder som min kära mamma har sparat åt mig, tack det var väldigt snällt, jag menar annars hade ju inte det här inlägget blivit av. Jag lovar mig själv att jag kommer göra precis likadant för mina barn, jag ska spara deras slöjdkreationer så att de själva kan ta farväl av dem när de är redo. Behöver jag skriva igen att jag är redo nu? Kanske lika bra för att vara på den säkra sidan, jag är redo att ta farväl av virkade tamponger och hyllor som inte verkar vilja vara på rätt håll.

Skrivpuff: Farväl

Knas

Det finns saker som bara ska fungera och när de inte gör de så blir jag ledsen, som när man sätter sig med sin kopp kaffe framför datorn och ska blogga lite innan man åker till jobbet så får gärna datorn fungera. Det gjorde min, efter att jag startat om den tre gånger, TRE gånger det har jag ju egentligen inte tid med på morgonen så blev lite irriterad kan jag säga. Sen insåg jag att jag börjar en halvtimme senare än vad jag trodde att jag gjorde så jag hade lite tid till att blogga i alla fall, vilket gjorde mig lite glad.

Men när väl datorn startade och jag kunde börja skriva så har jag inget mer att skriva om än att datorn strulade, men det är väl bättre än ingenting antar jag.

Ojojoj, höll ju på att glömma att det är eurovision song contest ikväll så jag kommer att vara trött imorronbitti kan jag säga men det är det värt, jag måste ju se deltävlingarna annars har jag ju noll koll när jag tittar på finalen på lördag och så kan det ju inte vara. Maken är oxå glad för att det är eurovision nu, inte så mycket för hela spektaklet utan mer för att han får tid att spela utan att jag vill umgås, alltså borde det vara eurovision oftare eller?!

Nä jobbet kallar! På återseende! 

Ungdomlig!

Veckan börjar bra, var hos optikern i fredags och fick låna med mig ett helt gäng med bågar hem, ja glasögonbågar inga motorcyklar, det finns ju faktiskt inga sådana hos optikern, i varje fall inte hos min. Men tillbaka till bågarna, jag gick tillbaka till optikern idag för att låna hem nya, jag behöll dock ett par det var ungdomsparet (läs barnparet), sen lånade jag hem fyra andra bågar även dem från barnhyllan. Jag hänger inte läpp för detta jag ser det som att jag fortfarande räknas som ungdom, undra just om jag kan få ungdomsrabatt då? Detta måste kollas upp!

Tiden bara flyger iväg

Som de flesta andra helgen har den här försvunnit fortare än en isglass i solen, vi har dock hunnit med en hel del som att plantera vinbärsbuskar, slå i huvudet, fyndat städ och ätit vuxenrussin. Jag står för vuxenrussinätandet, och nej jag har inte ätit upp några pensionärer, det har jag verkligen inte, vuxenrussin är ett annat namn för godis om ni inte visste det.

Sitter här och försöker förstå att det redan är söndag, jag tycker att det var måndag nyss, eller fredag förra veckan kan det oxå ha varit nyss. Jag menar denna veckan som gick var ju en extra ledig dag i, precis som veckan dessförinnan men nu väntar alltså en helt vanlig arbetsvecka igen. Det känns helt galet, det kommer bli en helt galen vecka, inte nog med att det både är utvecklingssamtal och inskolningssamtal på pojkarnas förskolor, det är sommarfest på en av pajkarna förskolor oxå. Sen har jag kvällsmöte med jobbet och inte nog med det så är det även förskolans dag på torsdag, mycket att stå i och tänka sig den här veckan som ligger framför oss kommer även den att bara flyga iväg för att snart vara slut den oxå. Kanske kommer den att summeras som kaos, kanske kommer den summeras som hektisk och kanske, kanske kommer den att summeras som rolig. Jag håller tummarna för de senare.

Nu ska jag hoppa i säng, försöka läsa lite i en av alla böcker i traven på nattduksbordet, jag skrev försöka det är inte så att jag inte kan läsa, det är bara så att det är väldigt svårt att läsa när ögonlocken hela tiden faller ihop, det blir liksom mörkt då.

Sov gott på er och förlåt för att jag inte uppdaterar bloggen lika ofta som jag önskar att jag gjorde, men livet kommer lite emellan.

Skrivpuff: Förlåt

Ordbajseri

Om jag ville skulle jag kunna skriva ett inlägg som upprör men vad får jag ut av det? Mitt mål med mitt skrivande är att jag vill att mina texter är underhållande och att de roar, att de få läsaren att dra lite på smilbanden utan att han eller hon är riktigt medveten om att leendet uppenbarar sig i ansiktet. Får jag till en sådan text är jag nöjd. Så varför skulle jag skriva en text som upprör, tyvärr så gör jag det ibland och det finns säkert dem som tycker att jag sviker när jag gör det och de får gärna tycka så men det få stå för dem. Nu syftar jag faktiskt inte på något speciellt så jag släpper det hela innan jag gör någon upprörd för det var ju inte min mening när jag skriver mina texter, fast de där orden känner jag igen, det är någon som inte för så längre sedan skrev precis samma sak, börjar kanske bli lite tjatigt här inne på bloggen.

Jag har skrivit det förut men eftersom att upprepning känns som temat i det här inlägget och inte alls svek så skriver jag det igen, jag har börjat tvivla på mitt skrivande, jag vet inte om jag tycker att det är kul längre och jag känner ofta att jag inte har något att skriva. Men så får jag en stund över och då skriver jag ihop något och de gångerna jag får respons är underbara, då känns det som att jag är på rätt väg, samtidigt som jag blir glad känner också skuld över att jag tvivlar på mig själv och mitt skrivande och framför allt att jag tvivlar på om jag verkligen tycker om att skriva. För det borde jag inte alls tvivla på för jag älskar att skriva, jag älskar när fingrarna lever sitt egna liv på tangentbordet och orden bara kommer som ett rinnande vatten, jag behöver inte krysta fram en massa fina meningar utan de bara kommer, detta tillstånd kallar en del för flow, jag själv skulle vilja kalla det för ordbajseri, jag menar det är ju väldigt likt mundiarré bara det att det sitter i fingrarna istället. Jag har aldrig sökt för detta så jag vet inte vad man ska göra när man drabbas av det, men det är väl helt enkelt bara att följa med och sen kan man se efteråt vad det blev av att. Många gånger läser jag igenom inlägg för att kolla så att det inte blir helt uppåt väggarna men jag känner att om jag läser den texten jag skrivit ikväll så kommer det inte bli mycket kvar av den och då försvinner ju hela poängen med inlägget. Så nu rundar jag av lite snyggt, eller rundar av i alla fall och publicerar detta utan att läsa igenom för skulle jag radera det så sviker jag mig själv och mitt skrivande.

Så läser du det här så behöver inte jag känna någon skuld över något svek, i varje fall inte ikväll eller inte för det här gången i alla fall, snygg avrundning var det ja, det blev istället en annan form av ordbajseri och det är mer åt det lite krystade ordbajseriet som är mycket svårare att komma ifrån, det känns lite som att man målar in sig i ett hörn och hur man än gör så kommer det bli tokigt så jag väljer att bara sätta punkt.