Stolen

Tänk att de inte är mer försiktiga med mig, jag tror inte att de vet vad jag har gått igenom i mitt snart hundraåriga liv. Min första ägare vårdade mig väl och satt försiktigt på mig, de torkade av mig och såg hela tiden till att jag var hel och ren, men nu, nu är det andra bullar vill jag lova. Herrn i huset har ätit både en och två chokladkakor för mycket, så när han sätter sin feta rumpa på min sits knakar det i mitt gamla trä och jag får stålsätta mig för att inte trilla ihop av ren utmattning.

Frun i huset däremot borde äta de där chokladkakorna istället för hennes fete make, hon har så benig rumpa att jag är rädd att det ska bli gropar efter hennes sittben i min sits. Hon är nog även lite nervöst lagd eftersom hon sällan sitter still på mig, hennes ena ben hoppar alltid och det gör inte att groparna blir mindre snarare tvärtom så borrar hon ner sin beniga rumpa ännu mer.

Det finns barn i det här huset också, men de vill jag helst inte prata om, jag vill inte prata om dem har jag ju sagt. Ja okej då eftersom du tjatar så ska du få höra. Deras rumpor är sällan placerade på mig eftersom de oftast sitter i min vän kökssoffan istället, han håller med i det jag nu ska berätta för er, han har sett dem använda mig till mycket annat än att sitta på. Den stora flickan har visat sin yngre syster att man kan dra i min rygg så att jag flyttar på mig, när jag sedan står under skafferiet så kan man kliva upp på mig med skitiga fötter så min sits blir sandig, sedan tar de fram en massa gottigt och kliver ner ifrån mig. Hade de ställt tillbaka mig på min plats vid bordet hade jag inte sagt så mycket om det, men nu lämnar de mig vid skafferiet och jag får inte vara med mina syskon. Jag får även utstå herrn och fruns frustration när de ser att deras barn inte gjort som de sagt och då tar de hårt i min rygg och lyfter upp mig i luften, de tänker inte på att jag är gammal och skröpplig utan jag lossnar lite i fästerna och sedan slänger de ner mig i golvet med en duns, precis som att det är jag som har gjort något fel.

Jag har hört dem prata om att jag ska lämnas på något de kallar loppis och jag hoppas det är ett vilohem för gamla stolar som mig, sen har de även sagt att de ska åka till någon de kallar Ikea, för hon gör tydligen nya stolar som inte knarrar, mycket ska man höra innan man trillar ihop i en liten hög på golvet och blir till brasved. Jag hoppas verkligen att den där loppisen tar bättre hand om mig.

Den här texten skrev jag när jag gick en skrivkurs förra året, när jag såg att dagens skrivpuff var "stol" så kunde jag inte låta bli att plocka fram den igen.

Tidsfördriv

Eftersom min allergi håller mig inomhus så kände jag att barnen behövde se några andra fyra väggar än de vi har här hemma, det blev en tur till IKEA, tack mamma för att du följde med.

Väl inne på varuhuset så skulle det bytas blöja och min yngsta förmåga hittade alarmknappen det första han gjorde och då tänkte jag i mitt stilla sinne att där var väl inte den bästa placeringen av en sån knapp eller är det tänk att man kan få hjälp vid en katastrofblöja kanske?! Eller vad tror ni?

Har fyndad en hel del och tänker inte avslöja ännu vad det är för något eftersom maken är iväg och jag vet att han läser, han kan allt få vara nyfiken ett tag tycker jag.

När vi kom hem såg det precis ut som det gjorde när vi lämnade hemmet på förmiddagen, hunden hade inte fått ett ryck och fixat iordning i flyttkaoset, typiskt alltså!

Nu önskar jag att det skulle vara svalare här hemma så att jag hade kunnat borrat ner mig under en filt med en bra bok och somnat innan jag hunnit läsa första sidan, men nu är det varmt och klibbigt så därför så sitter jag här och skriver tills ögonen går i kors!

Skrivpuff: Borra

Gnäller lite

Förstår inte hur jag ska klara av den här sommaren, jag och barnen var ute i tio minuter och då svullande ögonen och började rinna och klia. Jag tar tabletter och ögondroppar och så länge jag är inomhus så går det bra, men nu är det så att mina barn älskar att vara ute och då blir det problem. Nu är detta inte något att hetsa upp sig över egentligen mer än att det är jättejobbigt, jag får helt enkelt se till att barnen kommer ut på något annat sätt än att jag är med, de kan ju följa med mormor ut. 

Behöver jag säga att jag hoppas på en regnig sommar??

Skrivpuff: Hetsa

Jag kan en sång

Kommer ni ihåg den där sången man sjöng när man var liten om inte så här har ni texten:

Jag kan en sång som går folk på nerverna, jag kan en sång som går folk på nerverna, jag kan en sång som går folk på nerverna och den går så här. Jag kan en sång som går folk på nerverna, jag kan en sång som går folk på nerverna... Ni fattar?!

Har man hört den sången ett dussin gånger så börjar nog nerverna sättas lite ur spel, jag vet inte exakt hur det känns för det är mest maken som brukar få lyssna till denna vackra sång när vi sitter i bilen, dock är hans nerver orubbliga till skillnad från mina. Barnen är i megatrotsåldrarna 1,5 och 4år vilket betyder att de fullkomligt dansar tango på mina stackars nerver flera gånger om dan och de skulle lika gärna kunna gå och sjunga den där sången det hade fått samma effekt, nämligen så får det mig att flyga i taket för att sedan landa med en duns och ha dåligt samvete för att jag skrek på dem. Det där dåliga samvetet blir ju inte bättre av att fyra åringen berättar om att när han var vuxen för länge sedan då skrek han "TYST SLUTA!" hela tiden. Där fick man sig en tankeställare minsann.

Men nu ska inte jag gräva ner mig för en sån här sak, det finns ju bara en sak och göra och det är att sluta skrika, aldrig mer höja rösten liksom, det kan väl inte vara så svårt, eller?! Nej det handlar nog inte om att aldrig mer skrika, utan försöka hitta andra lösningar först och jag tänker inte säga aldrig för jag vill inte misslyckas med mina försök att göra något bättre.

Imorgon börjar sommaren stora utmaning för mig, maken åker på sin 30års present, en smideskurs från måndag till lördag, undra just hur många gånger jag kommer ångra att jag kom på denna present?! Utmaningen är alltså att få barnen att somna på kvällen då pappa tydligen är bäst på att lägga barn och sönerna (och jag) helst inte vill att mamma ska lägga dem, men nu har vi ju inte pappa att välja på så i slutet på veckan har vi nog kommit på hur vi ska göra.

Skrivpuff: Nerv

 

Guldkorn och popcorn

Det packas upp flyttkartonger för fulla muggar även om det är en vecka kvar innan det är vi som är ägare för huset. Jag har hittat en hel del saker i lådorna som jag inte förstår hur jag tänkte när jag packade ner dem, andra saker är mer kära återseenden och en del väcker minnen till liv.

Det här måste ju vara den viktigaste lådan om man bortser ifrån barnens leksaker då, eller kanske köksgrejerna men den ligger på en god tredje plats i alla fall. Frågar man maken så kommer datorlådan, sladdlådan, garagelådan, verktygslådan och tvspellådan före den här, vi är överens om att vi inte är överens om vi säger så, inget att härja om alla får tycka som de vill men jag har rätt.  

Här har vi några guldkorn som väckte minnen av härjarevisan till liv, ibland saknar jag studentlivet, ibland gör jag det inte. När jag hittar sådana här juveler så saknar jag det extra mycket, men när jag hittar gamla årsbesked från csn saknar jag det inte alls, allt är relativt. 

Efter att maken spenderade förmiddagen på jobbet så har även han semester, detta ska firas med en film och lite chips om nu barnen somnar annars blir det nog film och popcorn.

Skrivpuff: Härja

S E M E S T E R

Japp ni läste rätt, jag är befriad från arbetet några veckor och just nu känns det underbart. Det kommer vara konstigt att inte åka till jobbet på måndag men jag ska nog klara av det.

Så vad ska vi då göra på vår ledighet kan man ju fråga sig, och det frågar jag också. Maken åker på smideskurs på måndag och är borta till på lördagen, så nästa vecka handlar nog mest om att överleva dagen skulle jag tro. Det finns nämligen två trotsiga barn här hemma som har en mamma som ser ut som en gråtande tvättbjörn (i varje fall om hon sminkar sig, sminkar hon sig inte ser det bara ut som om hon har gråtit i en evighet). Nu vill jag bara förtydliga att jag inte gråter för att jag ska umgås med mina barn utan jag är helt enkelt pollenallergisk.

Men tillbaka till semesterplanerna, vi ska plocka upp flyttlådorna och komma i ordning ordentligt i huset, bara en dryg vecka kvar nu. Vi ska även besöka någon djurpark eller liknande, jag vill åka till Liseberg men barnen kanske är lite försmå och jag som är så nervös kommer ju knappast låta mina barn ens titta på karusellerna så det är nog lika bra att vi väntar en fem, tio, femton år till innan vi besöker ett så läskigt ställe.

Nä nu ska vi fira semestern med lite film!

Skrivpuff: Befria

Paus

Mina ögonlock ser ut som svullna volanger och mina ögon känns som om ett grustag har flyttat in, gräset blommar för fullt kan jag konstatera. 

På återseende när jag ser vad jag skriver igen.

Skrivpuff: Volanger