Många fina ord har hoppat ur min mun nu på förmiddagen, det är nämligen så att lillebror har växt ur sin liggdel på vagnen nu under sommaren så det var dags att byta till sittdelen på syskonvagnen. Det var lättare sagt än gjort, men det gick har dock sjukt ont i händerna efter alla tryckknappar som skulle fås ihop och efter en hel del dragande och sträckande av tyg som inte alls ville bli sträckt.
Sen kom då utmaningen att fälla ihop vagnsjäklen, det är bara att konstatera att jag har tre centimeter förkorta armar och så pratar man om att storleken inte har betydelse, pyttsan hade de där tre centimeterna funnits så hade jag sluppit ligga dubbelvikt över vagnen så att den blir lite sne, vilket resulterar i att de där spärrarna inte flyttar på sig en milimeter så då får jag stå på tå för att nå runt. Fråga mig inte hur det fungerar men om jag står på tå så når jag bättre runt vagnen. Sen när spärrarna är lossade då borde den ju fälla ihop sig själv tycker jag, nä då skulle jag behövt två armar till för samtidigt som jag står dubbelvikt över vagnen och håller upp spärrarna så ska jag lyfta så att de främre hjulen kommer in under vagnen, nä fy sjutton, tog ju bara tio försök och massa gruffanden, muttranden och några väl valda ord innan fanskapet var besegrat. Nu ska jag bara få in den i bilen, ut ur bilen, fälla upp den och sedan fälla ihop den och sen lyfta in den i bilen igen, allt detta ska göras idag så hör ni inte nåt från mig ikväll så vet ni att jag ligger ihoprullad till en liten boll och gråter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar