Sonen kom hemifrån förskolan idag, ja idag oxå han brukar faktiskt komma hem varje dag även om jag oftast få bära honom därifrån men hem kommer han i alla fall. Men nu var det inte det jag skulle berätta utan vad som hände när vi kom hem.
Jag berättar att vi ska åka till banken, varpå han frågar:
"Varför ska vi åka till banken?"
"För att vi ska låna pengar så vi kan köpa en bil som inte är trasig" svarar jag då.
"Varför?"
Ja varför de kan man ju fråga sig. Hela vägen ut till bilen och under hela bilfärden så börjar varenda mening som hoppar ur sonens mun med just ordet:
VARFÖR?!
Så nu börjas det alltså nu ska de svaras på denna evighetsfråga och lagom när han slutar med den så kommer lillebror börja, jag tar mig en kanna kaffe till och förbereder mig på några års VARFÖR-ringade i öronen.
Vi blev lurade på banken, eller frågar du mig och maken så var de så snälla så och lånade oss pengar så vi slipper åka runt i en bil som har sett sina bättre dagar, men sonen så besviken han var när vi gick ut från bankkontoret.
"Vi fick inga pengar, jag ser inga pengar mamma!"
Nä de gjorde ju inte jag heller, det är svårt att förstå att saker kan finnas fast man inte ser dem, varför är det så?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar