Tänk att jag hela mitt liv har försökt göra mig så osynlig som möjligt, inte sminkat mig, inte brytt mig speciellt mycket om vad jag har på mig och mest känt mig obekväm bland folk. Men jag tror att allt det har gjort att blickarna har dragit till mig, jag stack ju ut i grupp istället för att bli en av alla andra.
Jag ångrar att jag har låtit min inre föreställning om mig själv och vad jag har trott att andra har tyckt och tänkt om mig styra mitt liv. Men nu blir det ändring på det och det är rätt passande att det är just idag jag ska skriva om detta för idag flyttar jag tillbaka till den stad jag en gång "flydde" ifrån.
Men varför gräva ner sig i sånt man ångrar jag kan ändå inte ha det ogjort och hade jag gjort på något annat sätt i livet så hade jag inte haft de livet jag har nu, jag hade nog inte varit gift och hade nog inte haft barn heller så nu blickar jag framåt istället och tar lärdom av det som varit. Sen kanske jag faller tillbaka det vet jag inte men trillar man så får man ju försöka resa sig upp och kolla hur stora skadorna blev och sen gå vidare där efter.
Är faktiskt ganska stolt över mig själv att jag lyckades måla denna utan att ge upp :) Bilden blev dock inte så bra men jaja ni fattar. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar