Dag 26 – Mina rädslor

Sen jag fick barn är jag konstant rädd för att de ska trilla och slå ihjäl sig eller att jag ska tappa nån av dem så de slår ihjäl sig. Men detta inlägget tänkte jag tillägna en gammal kär rädsla som jag har dragits med mer eller mindre hela livet.

När jag var yngre var jag oerhört rädd för djur, främst hundar och katter. När jag mötte någon som var ute och gick med en hund så bytte jag trottoar eller vände och gick en annan väg för att jag skulle slippa gå förbi detta monster. Jag kunde inte gå hem till nya människor för tänk om det fanns en hund eller katt där. Den här fobin präglade en stor del av vem jag var och vad jag kunde göra, mina föräldrar tyckte att det var ett problem för mig redan tidigt och försökte på massa sätta att få mig att bli av med fobin, tyvärr så är jag så envis så det var inte förens jag tyckte att nu får det vara nog och fick hjälp med KBT som jag lyckades bli av med paniken jag kände varje dag när jag skulle gå ut.

Känner fortfarande av det här ibland men om jag bara får ta det i min takt och på mitt sätt så brukar det gå bra :) Just nu så bor jag ju under samma tak som en liten golvmopp.

Rädslor kan sätta begränsningar på ens liv så att man nästan slutar leva och det är bara en själv som kan göra något åt det.