Första gången jag kände av min värk var ett sånt ögonblick. Jag hade jobbat ganska långt pass i köket på Corehouse i Kalmar och det var sista kvällen innan sommaruppehållet så det var bartömning, mycket folk och ett liveband som skulle spela. Vi hade jättemycket att göra och så får vi en grej till som ska göras. Bandet ville ha vatten på scenen. Kvickt som attans ska vi fixa detta så jag tar fyra karaffer, två i varje hand och börjar gå ut från köket i riktning mot scenen. Då där bland allt folket så smäller det bara till i handleden och jag springer bort till scenkanten och ställer ner karafferna jag har i den handen som inte gör ont. Får bända upp fingrarna på den andra handen och skyndar mig sedan tillbaka ut i köket igen. Smärtan var obeskrivlig och det svartnade framför ögonen på mig.
Det hela slutade med att jag fick skjuts av en kompis upp till akuten, hade två andra vänner med mig oxå den ena somnade i väntrummet och den andra var med mig inne på rummet. Handen krampade (visste ju inte jag då) och jag fick ett gips på armen. Så tokigt det kan bli ibland, det hade nog räckt att de hade hjälpt mig bli av med krampen så hade nog den värsta smärtan försvunnit men det är en annan historia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar