Min lille kille kommer förmodligen ha en blå och svullen näsa när han vaknar imorgonbitti, han testkörde morbrors magträningsgrunka och trots förmaningstal och borttagande av grunkan så skulle han på den igen och den här gången resulterade det i näsblod och en ledsen kille. Jag var som tur var inte med när det hände, jag klarar inte av när mina barn slår sig, tycker de är bland det mest traumatiska som kan hända. Andras barn kan slå sig och jag kan trösta och hålla mig lugn men när det är mina egna så blir jag hispig och vet knappt vad som är fram eller bak, det är konstigt att ens yrkesroll kan falla bort helt när det gäller något nära.
Man kunde ju tycka att han skulle ha lärt sig att träningsgrunkan är farlig och att man ska hålla sig borta ifrån den, nej inte han inte, det han var mest ledsen för när de åkte hem var att han inte vara klar med den.
Nu blir det sängen på ryggen och somna fort innan alla "tänk om..."-tankar tar över hjärnan och äter upp allt sömnstoft som John Blund så snällt har slängt i ansiktet på mig. Nattinatti!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar