Vi började med en tur till Traryds djurpark och där matade vi fåglarna med bröd som var äldre än äldsta barnet vi hade med oss, lite drygt 4år (det hade dock legat i frysen så de var ingen ko på taket eller fara på isen heller för den delen). När våra våghalsiga pajkar började utmana varandra hur långt fram på strandkanten de vågade gå och när de började stjäla tillbaka brödbitarna ifrån de levande djuren så tyckte vi mammor att det var dags att besöka lekparken så vi kunde få prata lite.
Ojoj vad mycket prat det blev med en 4åring, en treåring och två sjumånaders bebisar, nej kanske inte men picknick hade vi och ett och annat minne lyckades vi få in oxå mellan blöjbyten, amning, gungputtande, dassbesök, bebismatning och letande efter nergrävda spadar.
Sen skulle vi åka hem och jag tänkte vara lite smidig så jag öppnar dörrarna på min bil så att storebror kan klättra in själv och sätta sig medan jag sätter fast lillebror och lyfter in vagnen. När jag efter nästan 10 min ska sätta fast storebror så ser jag att förardörren på bilen jämte är öppen 5cm och där inne satt en liten tysk pajk, eller liten och liten var han inte, han var lång som sjutton och säkert över 23år men han tackade så artigt för att jag släppte ut honom ur hans egen bil (ja tänk vad snäll jag kan vara när jag sätter den sidan till). När han har kommit ut på sin sida så öppnas dörren på andra sidan bilen och hans fästmö kliver ut (nu låtsas jag bara att det är hans fästmö, det kan lika gärna vara syster, svärmor eller någon han plockade upp på vägen till djurparken), då tänkte jag att skyll er själva som satt kvar i bilen för hade det varit jag och det var maken som blev instängd på detta viset då hade ni fått se en ilsk Sara som slängt sig ut och befriat sin stackars make som nog önskat att han kunde få sitta kvar i bilen och slippa kliva ur och skämmas för sin fru. Men det komiska är inte slut här mina vänner, nej för ur bagaget så plockar de ut ett helt träd, eller kronan från en al, så där promenerar de tyska trolovade paret hand i hand in på djurparken med ett träd som de ska mata getterna med, gulligt! Jag kanske inte ska kasta spjut i radhus om jag tänker på de gamla limporna vi slängde till ankorna (änderna, förlåt ska försöka lära barnen rätt en annan gång). Men jag var inte på en romantisk dejt i parken i alla fall.
När jag körde hem så såg jag en grävling som hårdvilade i vägkanten, stackarn den måste varit trött.
Sen på kvällen var det dags för grillning och på bilden nedan så ser ni en nervös Sara som sitter i bilen med sina barn i väntans tider för att maken är inne på affären och handlar ketchup och senap för de behöver man tydligen ha när man äter korv med brö. Nervös ja de är jag när jag ska hitta på grejer som innebär att jag ska träffa nya människor, men det är mest för att jag inte gillar när man ska gå runt och hälsa på folk. Dels kommer jag aldrig ihåg så många namn på en och samma gång plus att jag blir livrädd för att säga fel namn när jag presenterar mig själv. Jag måste alltid tänka två gånger innan jag säger vad jag heter, men jag menar Sara är ju inte så svårt att komma ihåg eller? Det skulle vara riktigt pinsamt att säga att jag hete någonting annat än jag gör, för antingen får man ju ändra sig sen och försöka rätta till sitt misstag "oj du jag hette visst inte Stina eller Bertil eller vad jag nu sa för namn förut" eller så kan man ju aldrig någonsin träffa den människan igen för jag kommer ju inte komma ihåg vad jag heter då och då blir det snurrigt :P
Sånt här pysslar jag med när jag sitter i bilen och underhåller barn, jag tar så klart foto på dem oxå :) |
Ser ni tanden? Inte jag heller men jag kände den, så ni får helt enkelt lita på mitt ord. |
Så idag blev det en välbehövlig sovmorgon eftersom båda barnen hade varit upp mycket längre än de brukade igår. Maken jobbade dock så han missade sovmorgonen stackars honom.
När vi har ätit frukost så ringer en kompis och undrar om jag vill med på loppis och ja visst ville jag de. Barnen som inte visste om de vaknat på rätt sida eller inte stannade hemma med mormor och morfar, och tur var nog de för det började regna när vi var där. Det är berättarfestival här i stan nu och då var det nån hantverksmarknad precis jämte loppisen men vi kände oss så malplacerade att vi snabbt skyndade oss därifrån, tunnbröd över öppen eld och folk utklädda eller uppklädda för rollspel kändes inte som vår grej riktigt så vi skyndade oss tillbaka till loppisen och där hittade vi en farbror som gärna ville göra ett bra pris med oss men de ville inte vi.
När jag efter loppisen kom fram till min bil då må ni tro då var det en tysk som hade ställt sin bil liiite för nära min så jag fick pressa ner mig i sätet men in kom jag så om de nu var en hämnd för gårdagens instängade av de tyska paret så var den inte helt lyckad men de tänkte jag inte sitta kvar och visa för dem, så dum är inte ens jag.
Sen har det åskat idag och storebror som tvunget skulle ut i regnet var bakom husknuten när en av knallarna ven över nejden kom springade i full kareta och skrek "Jag är jätterädd, jag var förlångt bort" Hoppas nu att han kanske lär sig att lyssna på sin mamma, tror ni de?!
När vi sedan var och hälsade på min farmor så fick jag svaret och nej han lyssnar inte på sin mammas kloka råd. Han skulle springa ute, inne helst överallt hela tiden. Men han är söt ändå!
Nu blev det här ett låång inlägg men tänkte att det fanns ju inget att se på tv ikväll så medan jag tittar på bones och moffar chips så kan ju ni läsa min blogg. Tjipptjillevipp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar