Ja jag ska erkänna jag föll för reklamen och gjorde självtestet för att se om jag lider av pms eller inte. Tydligen så gör jag det och bör söka läkare, men nu försöker jag se det positiva med att ha pms, jag menar något positivt måste det ju finnas.
För det första så kan jag skylla allt på pmsen, det måste ju vara en stor fördel tänker jag, men det ska dock inte överanvändas då slutar de nog funka.
För det andra så kan jag ju undvika folk när jag har pms (inte för att det är så positivt för mig men för dem runt omkring), dock inte familjen men de ska ju älska mig oavsett vad jag gör så de får stå ut. Maken har ju faktiskt valt att gifta sig med mig trots att han visste vilket strålande fint humör jag blir när lingonveckan närmar sig. Nu har han stått ut i sex år så jag tror inte att det är så farligt, eller så har han vant sig.
Den värsta händelsen var nog ändå den när jag blev med tvingad på bio för att se en jätteläskig film, transformers eller vad sjutton den nu hette, jag blundade i stort sett hela filmen. Och jag ville ju faktiskt inte de den för jag hade ju inget att ha på mig och det vet ju alla att man måste vara snyggt klädd när man ska på bio, speciellt när man går med sambon och hans bror. Tillråga på allt så regnade de så mina sandaler blev totalförstörda eller det var väl kanske en sanning med modifikation jag trodde de var totalförstörda så då rasade ju hela min värld och jag försökte nog dra ner min omgivning i fallet. Tror ni inte då att den bilvande maken försökte ställa allt tillrätta genom att vara gullig och snäll och säga snälla och gulliga saker, men asså man ska inte hälla tändvätska på en öppen låga man ska inte göra det. Det hela slutade ändå lyckligt tack vara svågern som fick sin bror att hålla käften och sen att jag hetsåt choklad tills de sprutade ur öronen hjälpte oxå till att lugna ner mig. Sandalerna hur gick det då för mina stackars sandaler undrar ni nog nu och gör ni inte de så kan jag i alla fall tala om för er att de torkade och blev nästan sig själva igen, den blivande maken klarade sig oxå och kunde sedermera bli pappa men det såg mörkt ut där den regniga kvällen i Kalmar för en massa år sedan.
Nu blev det här kanske inte så mycket positivt kring pms men för att sammanfatta det hela så går de att överleva och idag kan jag skratta åt det och ett gott skratt ska ju förlänga livet så nåt positivt var de ju ändå :)
"Johan, du ska nog vara tyst nu..." :D
SvaraRadera